Granskning: rätten till vård

Sjuksköterskor vittnar: Asylsökande och papperslösa avvisas av vården

Sjuksköterskor vittnar: Asylsökande och papperslösa avvisas av vården
Signe Åhrberg, sjuksköterska på Skärholmens vårdcentral i Stockholm, möter många asylsökande och papperslösa som inte har fått vård där de först har sökt den. Foto: Anders G Warne

Gravida som nekas mödravård, en ung man som nästan förlorar synen på grund av bristande diabetesvård. Trots lagstadgad rätt är det inte ovanligt att asylsökande och papperslösa nekas den vård de behöver, enligt sjuksköterskor som Vårdfokus talat med. ”Tortyrskadade patienter bollas runt mellan vårdgivare utan att få hjälp”, berättar Signe Åhrberg, sjuksköterska på Skärholmens vårdcentral.

I samma ögonblick som en asylsökande patient med Parkinsons sjukdom blev papperslös blev han också utan tillgång till vård.

– Vi ringde till vårdgivaren ett halvår. Men specialistmottagningens chef vägrade, berättar Lau D Ekegren, sjuksköterska och enhetschef vid Röda Korsets vårdförmedling i Stockholm.

Hit kommer de som varit i kontakt med vården och inte fått den hjälp de behöver, men också de som tidigare inte ens sökt sig vården. Fysiskt träffar vårdmottagningens personal omkring 500 patienter varje år.

– Asylsökande får lättare hjälp inom vården när de kan visa upp ett bevis på vilken patientgrupp de tillhör. Själva bedömningen kring vilken vård som ska ges ska dock vara densamma, oavsett om personen är asylsökande eller papperslös, säger Lau D Ekegren.

När kvinnorna träffar en barnmorska för bedömning kan de i stället få signaler om att de inte skulle ha rätt till mödravård eftersom de är papperslösa.

Lau D Ekegren, sjuksköterska, Röda Korsets vårdmottagning.

Asylsökandes och papperslösas rätt till vård som inte kan anstå skyddas av EU-rätten. I praktiken tolkas denna rätt ändå ofta felaktigt som rätt till akut vård, vilket gör att många blir utan den vård de behöver med svåra sjukdomstillstånd som följd.

Mannen med Parkinsons sjukdom är ett i mängden av exempel på patienter som nekas rätten till vård som inte kan anstå, och vars tillstånd därmed förvärrats.

Vad gör ni i dessa fall?

– Vi kan ringa och prata för patienten. Ibland blir vårdpersonal då välvilligt inställda, ibland får vi mothugg. Det finns många vårdgivare som vill hjälpa och verkligen gör det, och dem ska man värna, betonar Lau D Ekegren, men framhåller också att många helt enkelt inte känner till vad som gäller.

– De blandar ihop vård som inte kan anstå med akut vård, och tror att det är detsamma. Vi är också medvetna om att all vårdpersonal inte är välvilligt inställd eller tycker att våra målgrupper ska ha tillgång till den vård de behöver, säger han.

I en del fall hör Röda Korset av sig till vårdgivaren för att övertala dem om att patienten ska ha vården ifråga. Fungerar inte det, kontaktar de regionernas hälso- och sjukvårdsförvaltning, som i sin tur kan kontakta vårdgivaren.

Får patienten rätt vård till slut?

– Ibland, ibland inte. 

Nekas mödravård

Sjukvårdspersonalen vid Röda Korsets vårdmottagning möter även många gravida kvinnor som varit på en barnmorskemottagning, men inte fått den mödravård de har rätt till.

– När kvinnorna träffar en barnmorska för bedömning, kan de i stället för en plan för uppföljande mödravård få signaler om att de inte skulle ha rätt till mödravård, eftersom de är papperslösa. Asylsökande och papperslösa ska dock erbjudas mödravård, utan att behöva betala något, betonar Lau D Ekegren.

Vid Röda Korsets vårdförmedling möter sjuksköterska Lau D Ekegren många som inte fått den vård de behöver och har rätt till. Det kan handla om allt från efterbehandling av stroke, diabetes, dialys, rehabilitering, hemsjukvård eller behandling.  Foto: Ebba Blume

Skälen till att sjuksköterskor, barnmorskor och läkare nekar patienter vård som inte kan anstå är flera, menar han.

– Är man osäker frågar man chefen, som får stor tyngd i de här besluten.

Ett annat skäl är att vårdpersonal är oroliga för att göra fel, att inte följa riktlinjer. Eftersom stort fokus ligger på den ekonomiska aspekten väljer de ofta att vara restriktiva med vården.

Är de inte rädda för att bryta mot EU-rätten?

– Det skulle man kunna tro, men nej. I stället oroas många för att de inte ska göra rätt ur administrativ synvinkel. Kostnader och osäkerhet om vad som gäller styr, säger Lau D Ekegren.

Han är inte ute efter att skuldbelägga vårdpersonal. Snarare försöker han uppmuntra dem att känna stolthet över sin yrkeslegitimation, och att tillämpa den:

– Utifrån min legitimation som barnmorska och sjuksköterska har jag rätt att inte diskriminera individer och att prioritera patienten utifrån störst medicinskt vårdbehov, inte utifrån betalningsgrupp.

Fakta: EU-medborgare omfattas av lagen ”i enstaka fall”

Förarbeten till lagen kan ställa till det för dem som har uppehållstillstånd eller är medborgare i EU, eftersom den gör tydligt att just EU-medborgare ska särbehandlas även om de saknar tillstånd att vistas i landet.

Det kan däremot inte uteslutas att EU-medborgare, som exempelvis personer från Rumänien, skulle kunna ses som papperslösa i enstaka fall.

Socialstyrelsen skriver: "Även EU/EES- medborgare kan i enstaka fall (proposition 2012/13:109) omfattas av utlänningslagen. De gäller de unionsmedborgare som vistats i landet mer än tre månader och saknar uppehållsrätt eller uppehållstillstånd".

Vad ett enstaka fall innebär är oklart, i de flesta regioner är det upp till vårdgivaren att bedöma. I vissa regioner är det tydligt att EU-medborgare inte räknas till papperslösa, i enstaka regioner räknas de däremot som detta.

I de flesta regioner gäller lagtexten om enstaka fall, dock utan tydliggörande om vad kriteriet för att någon ska räknas som ett enstaka fall är.

Källor: Röda Korsets vårdmottagning och Socialstyrelsen.

Anmälningar till patientnämnden

Sedan i fjol har Röda Korsets vårdmottagning börjat anmäla vissa fall med brister som gäller vård som inte kan anstå till patientnämnden.

Under 2021 registrerade mottagningen 400 ärenden om patienter som inte ansågs ha fått den vård de behövde. I 70 av fallen gjorde Röda Korset en anmälan till patientnämnden eftersom de ansåg att vårdgivaren hade gjort ett tydligt fel genom att neka patienten vård. 

På Rosengrenska stiftelsens vårdförmedling i Göteborg gjordes 46 liknande anmälningar till regionens patientnämnd förra året. Fallen rör patienter som har blivit nekade vård för ”cancerrelaterad smärta, vård under graviditet och förlossning, provtagning och övervakning av blodcancer, gallstensoperation, behandling för ögonsjukdom som obehandlad orsakar blindhet”, skriver Matilda Persson, vårdsamordnare vid stiftelsen, i ett mejlsvar till Vårdfokus.

Tortyrskadade bollas runt

Även Signe Åhrberg, sjuksköterska på Skärholmens vårdcentral i Stockholm, möter många asylsökande och papperslösa som inte har fått vård där de först har sökt den.

Argumentet från vårdcentralen kan vara att patienten inte är listad där, eller att vårdcentralen inte tar emot asylsökande. Patienter som behöver dokumentation av tortyrskador hänvisas exempelvis felaktigt till Skärholmens vårdcentral.

– Många har bollats runt en längre tid mellan vårdgivare, som hänvisat till varandra med argumentet att de inte har kunskap för detta. Just dessa patienter har ofta behov av vård för psykiska och fysiska skador efter tortyren, och behöver verkligen tas omhand. Alla vårdcentraler har en skyldighet att dokumentera tortyrskador, betonar Signe Åhrberg.

Tillgång till tolk är ofta god, enligt Signe Åhrberg, sjuksköterska vid Skärholmens vårdcentral. Men vid exempelvis minoritetsspråk finns få tolkar. Då får Skärholmens vårdcentral sluta avtal med mindre firmor och själv betala tolken. Foto: Anders G Warne

Till Skärholmens vårdcentral kommer papperslösa och asylsökande också för sitt första hälsosamtal. Behöver de fortsatta vårdbesök, erbjuder Signe Åhrberg dem som bor i närområdet en tid. Bor de närmare en annan vårdcentral remitterar hon dem dit, eftersom de flesta vill gå till en vårdcentral i det område där de bor.

– När jag började här slet jag mitt hår, vi fick otroligt många remisser i retur. Då lade vi till information om lagen om vård som inte kan anstå. Det hjälpte lite. Men fortfarande skickas remisser så gott som varje vecka i retur till oss. Samtliga kommer från privata vårdgivare, säger hon.

Ifrågasätter rätten till vård

Den restriktiva hållningen hos viss vårdpersonal när det gäller vård av asylsökande och papperslösa märker också Åsa Wieslander, sjuksköterska vid Flyktinghälsan i Malmö, av. Här tar hon emot asylsökande och papperslösa för hälsosamtal och hälsoundersökningar.

– För några år sedan skyllde vårdpersonal på att de inte kände till lagen, eller var rädda att göra fel. Numera hör jag oftare legitimerad vårdpersonal ifrågasätta asylsökandes och papperslösas rätt till vård, säger hon.

Fakta: Statsbidrag till regioner

Regionerna erhåller statsbidrag för vårdkostnaderna för papperslösa patienter. Statsbidraget ingår sedan 2015 i det generella statsbidraget till kommuner och regioner. Bidraget om totalt 300 miljoner kronor per år fördelas utifrån hur många bosatta det finns inom regionernas upptagningsområden och inte utifrån antal besök.

Migrationsverket betalar ut ett schablonbelopp per kvartal till regionerna för ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård samt tandvård till asylsökande och massflyktingar. Beloppet varierar beroende på antal asylsökande i länet och personens ålder.

När det gäller privata vårdcentraler får alla som har avtal med regionen ersättning enligt gällande avtal. Ersättningssystemet skiljer sig dock åt beroende på region.

Källor: Migrationsverket, SKR, Röda Korset.

Det är också vanligt att patienter berättar att de av handläggare på Migrationsverket fått besked om att de som papperslösa inte har rätt till vård, enligt Åsa Wieslander. Nyligen mötte hon en ung diabetessjuk man som nästan förlorat synen efter att under tre år ha varit utan både läkemedel och uppföljning.

– I den stund han gick från asylsökande till papperslös fick han höra av Migrationsverket, att han, nu när han inte längre var asylsökande, inte heller hade rätt till sjukvård.

Vid Migrationsverket kan de inte bekräfta att någon sådan information delgivits asylsökande. Det meddelar myndighetens presstjänst i ett mejlsvar till Vårdfokus, och bekräftar att rätten till vård som inte kan anstå gäller både asylsökande och personer som fått avslag och håller sig undan från utvisning.

Liksom Lau D Ekegren nämner Åsa Wieslander ekonomi som ett tänkbart skäl till att vårdgivare är restriktiva med vård för dessa patientgrupper. 

Innan lagstiftningen om vård som inte kan anstå infördes, fanns en schablonersättning från staten till regionerna som skulle täcka vårdkostnaden för asylsökande och papperslösa.  

För några år sedan togs denna ersättning bort som egen post och bakades in i det allmänna statsbidraget för sjukvård. 

Får ersättning från staten

– Sedan dess är det lättare att säga att man inte får ersättning för den sjukvården, att man inte ska lägga pengar på papperslösa. Många tror alltså att det handlar om pengar som man tar från annan vård, att man måste vara restriktiv och spara. Men regionerna ersätts fortfarande med pengar som staten avsatt för det ändamålet, säger Åsa Wieslander.

Åsa Wieslander, sjuksköterska på Flyktinghälsan i Malmö. Foto: Privat

Primärvården bygger i sin tur på listning. För de patienter som inte kan listas får man bara ett grundbelopp, vilket gör att många privata vårdcentraler inte tar emot personer som har blivit papperslösa, menar hon.

– De ser det som en förlustaffär för vårdcentralen. 

Det har hänt att papperslösa nekats vård även på akutmottagningar därför att de saknar personnummer och inte pratar svenska, berättar Åsa Wieslander. Att man utan att försöka ta reda på patienternas besvär säger att de måste betala full avgift, eller hotar med väktare eller polis om de inte går. 

– Om man nu helt glömmer bort vad som är bra för patienten, kan man ju minnas att behovet av dyr sjukhusvård minskar om man i tid ger dessa patienter den vård de behöver, säger Åsa Wieslander.

”Snabb behandling sparar pengar”

På den punkten får hon stöd av studier vid Centret för Hälsa och Migration i Wien, som är en del av FN-organisationen International Organization for Migration, IOM.

Enligt centrets direktör Ursula Trummer kommer flera studier fram till samma slutsats: Att det inte är kostnadsbesparande att vara restriktiv med hälso- och sjukvård för sårbara grupper som papperslösa och asylsökande: ”Studier visar att snabb behandling i primärvård besparar 49–100 procent av kostnaderna som annars kan uppstå vid behandling av allvarligare medicinska tillstånd på sjukhus”, uppger hon i ett referat på IOM:s hemsida.

För att patienterna ska få tillgång till snabb behandling anser Åsa Wieslander att det vore bättre om alla regioner ändrade riktlinjer – från att ge vård som inte kan anstå till att erbjuda all vård på samma sätt som till patienter som är folkbokförda i Sverige. 

Hennes råd till vårdpersonal är:

– Glöm bort vård som inte kan anstå, tänk att behovet styr. Behöver patienter sjukvård, ska de få det, oavsett siffror och status. Vi har redan en prioriteringsordning i sjukvården. Den räcker.  

Innehållet i det här blocket kan inte visas

Du har valt att inte acceptera cookies på vårdfokus.se, därför kan inte detta innehåll visas.

Ändra mina inställningar för cookies

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida