»Sjukvården skapar ohälsa«

I sin vilja att hjälpa patienter gör vården ibland tvärtom. Det menar professor Birgitta Hovelius som får både medhåll och mothugg.

Genom att medikalisera riskfaktorer och vanliga livsproblem bidrar vården till att sjukförklara människor som i själva verket är friska. Det tycker Birgitta Hovelius, professor emeritus i allmänmedicin vid Lunds universitet. Hon är en av författarna bakom en ny bok med den retoriska titeln »Skapar vården ohälsa?«. Hennes eget svar är tveklöst ja.?

– Tyvärr är det så. Man vill göra gott, men det blir inte alltid så, säger hon.??

Hon syftar främst på när sjukvården är delaktig i att skapa sjukdomar av vanliga livsproblem eller riskfaktorer. Det handlar till exempel om diagnoser inom hjärt-kärlsjukvården som prehypertoni, metabola syndromet och högt kolesterol. De är alla riskfaktorer, men behandlas som egna sjukdomar och gör de drabbade till patienter. På samma sätt har osteoporos, en riskfaktor för benbrott, hanterats. Birgitta Hovelius menar också att kvinnors klimakterieproblem och humörsvängningar vid pms är vanliga problem som har gjorts till sjukdomar eftersom det finns »hjälp« i form av piller.??

De främsta aktörerna i skapandet av sjukdomar är, enligt henne, forskare som vill ha uppmärksamhet för sin forskning, organspecialister som inte ser helheten samt läkemedelsindustrin som, många gånger, är drivande i att skapa sjukdomar.?

Men att ge ett läkemedel för vanliga problem som man kan lösa på annat sätt är att medikalisera tillvaron och erbjuda en enkel lösning, enligt Birgitta Hovelius. En lösning som har en tydlig baksida.?

– Problemet är att alla effektiva åtgärder som läkemedel, kirurgi likväl som sjukskrivning, också har biverkningar. Det blir en balansgång. Vinsterna måste alltid vara större än biverkningarna, säger hon.??

Birgitta Hovelius menar att läkarna har ett mycket stort ansvar för att inte bidra till att skapa sjukdomar av vardagliga besvär och att de måste fokusera mer på patienternas resurser att klara svårigheterna i stället för att göra dem till passiva offer.?

– Det måste bli en balans mellan humanism och biomedicin i vården, säger hon.?Lars Weinehall är professor i allmänmedicin och epidemiologi vid Umeå universitet och leder prioriteringsarbetet inför Socialstyrelsens kommande nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Han håller delvis med om att det finns en osund övermedikalisering i svensk sjukvård.??

– Ett av problemen är att det inte finns någon intressent som marknadsför dessa metoder på samma sätt som läkemedelsindustrin marknadsför nya läkemedelsbehandlingar.?

Under 2010 ska hans grupp föreslå riktlinjer för vilka metoder som, i huvudsak i stället för läkemedel, är bäst på att hantera problem med tobak, alkohol, osunda matvanor och låg fysisk aktivitet.?

– Det måste finnas ett samhällsintresse att utveckla metoder för att motverka ogynnsamma levnadsvanor. Det är en brist att vården i dag saknar denna typ av riktlinjer, säger Lars Weinehall.??

Samtidigt vill han balansera diskussionen om medikaliseringen av riskfaktorer.?

– Det finns både en risk för överbehandling och en risk för att avvaktande med behandling gör att fler än nödvändigt drabbas av sjukdom. Å ena sidan måste man vara noggrann med att inte ge läkemedel till dem som inte behöver det. Å andra sidan måste man vara minst lika noggrann med att ge dem som verkligen behöver det tillräckligt. Mer än hälften av alla som står på blodtrycksläkemedel når inte sina målvärden i dag till exempel, säger han.