Skilda vyer i Helsingborg

För två år sedan ombildades Helsingborgs lasarett till aktiebolag. Planerna var stolta — personalen skulle få det bättre och inflytandet för både de anställda och de fackliga organisationerna skulle öka. Men hur blev det?

4 februari 2002

Vårdfacket besökte Helsingborg och träffade företagsledning, Vårdförbundets fackliga företrädare och medlemmar. Det är ingen samstämmig syn de förmedlar av lasarettets tid som aktiebolag, snarare utkristalliserar sig två bilder:

* Den första, företagsledningens, berättar om ett bättre kostnadstänkande, större effektivitet och produktivitet samt ökade möjligheter för de anställda att komma till ledningen med synpunkter. Dessutom satsningar på kvalitet och en vilja att ge varje anställd bättre förutsättningar till utveckling.

* Den andra, framförd i första hand av Vårdförbundet, visar ett sjukhus styrt av män och av läkare. Den berättar också om bristande inflytande för de anställda, tystnad och rädsla för att säga något kritiskt. Den visar en ensidig ekonomisk inriktning som har försämrat kvaliteten och pressar personalen allt hårdare.

Mer kvantitet än kvalitet
Anette Johansson och Marianne Gerstner har arbetat länge som sjuksköterskor på hia och Marianne är både facklig företrädare på hia och Vårdförbundets representant i bolagsstyrelsen. Båda pekar på fler arbetsuppgifter, högre arbetstempo, ökad stress, ständiga överbeläggningar och svårigheter att ta ut övertid i ledighet.

– Sedan vi blivit bolag har det blivit mer kvantitet än kvalitet i omvårdnaden. Verksamheten bygger på solidaritet och lojalitet, men alla orkar inte. Nya sjuksköterskor har slutat hos oss för att de inte orkade med den hårda belastningen, säger Anette Johansson och Marianne Gerstner.

En orsak är att hia fått en ny och stor arbetsuppgift efter bolagsbildningen: kranskärlsröntgen. Behovet är stort, den planerade undersökningslistan är fylld och det är väl ok, säger de. Men man tar inte hänsyn till avdelningens övriga platssituation.

Oftast överbeläggningar
Hia har akutintag dygnet runt oavsett om det finns patientplatser eller inte, något som leder till att det oftast är överbeläggningar. Eftersom det är brist på sjuksköterskor med rätt kompetens blir pressen på dem som finns stor.

Anette Johansson och Marianne Gerstner säger att det inte är fel att man tittar på kostnaderna och att man tar betalt för allt som utförs på enheten, men att det ändå kan bli fel.

– Omvårdnaden hamnar på sidan om och får inte samma status som medicinska insatser eftersom den inte kan värderas i kronor och ören, säger de.

Engagemanget kan svalna
I höstas gjorde Region Skånes lekmannarevisorer en genomgång av verksamheten i Helsingborg. Deras rapport talar om kortare beslutsvägar och ett öppnare klimat. Samtidigt säger revisorerna att arbetet med att förbättra kvaliteten i vården har kommit i andra hand. Viktigare har varit att öka produktionen och att korta vårdköerna. Det ökade inflytande för de anställda som fanns med som ett mål vid bolagsbildningen har i stort sett bara nått till chefs- och läkarnivå. Revisorerna varnar för att de anställdas engagemang för arbetet kan svalna om de inte får större möjligheter till personlig utveckling.

Det har nu gått två år sedan Helsingborgs lasarett blev ett landstingsägt bolag; ett led i den bolagisering och privatisering som den borgerliga majoriteten driver i Skåne. Samtidigt lämnade Helsingborgs lasarett den gamla arbetsgivarorganisationen, Landstingsförbundet.

I stället har man ett serviceavtal med Privatvårdens arbetsgivarorganisation,men står formellt utanför alla centrala arbetsgivarorganisationer.

Facket positivt i början
Till en början fanns det en stor enighet mellan ledningen och de fackliga organisationerna. Kortare beslutsvägar och en tydligare ledning, en större möjlighet att arbeta åt »sig själv« på lasarettet och inte styras av den stora regionen samt ökat inflytande sågs som framtida fördelar.

Den positiva inställningen hos Vårdförbundet byggdes på ytterligare av det lokala avtalet för snart ett år sedan; det avtal som gäller alla anställda oavsett befattning och facklig tillhörighet (se faktarutan här intill).

– Vi såg en chans för våra anställda att genom egna, personliga överenskommelser få större möjlighet till både yrkes- och löneutveckling, säger Mikael Schröder, Vårdförbundets klubbordförande i Helsingborg.

Den förhoppningen har dock i vissa avgörande avseenden bytts till besvikelse. Visserligen talas fortfarande om det positiva med att vara fristående från regionen, om en tydlig chef och en ekonomi som är mer överskådlig, men sedan verkar det vara slut. Orsakerna är enligt Vårdförbundet:

* Några individuella avtal har ännu inte slutits. Fortfarande gäller det gemensamma avtalet. Möjligheterna till individuell yrkes- och löneutveckling lyser därmed ännu med sin frånvaro.

* Hemlighetsmakeriet. Lönerna är inte längre offentliga. Att jämföra löner är mycket svårt, eftersom varje fackförbund bara får ut lönelistor för de egna medlemmarna. Intrycket är att arbetsgivaren inte ens vill ha någon jämförelse inom varje grupp.

– Vi fick kritik för att vi i samband med löneförhandlingarna lämnade ut lönelistor till våra fackliga företrädare, säger Mikael Schröder.

Tystad kritik
Hemlighållandet av löner har också fått lagligt stöd av Kammarrätten som gick emot Kommunaltjänstemannaförbundet SKTF:s begäran om att chefslönerna ska offentliggöras. Detta eftersom Helsingborgs lasarett nu är ett bolag och då inte längre lyder under offentlighetsprincipen.

* En tystnad har sänkt sig över sjukhuset. Uppgifter finns om att den som kritiserar verksamheten offentligt kallas upp till ledningen för en reprimand.

– När vi i Vårdförbundet och Kommunal uttalade oss i en tidning om ledningens sätt att förankra organisationsförändringen och bristen på samverkan kallades vi till en samlad ledningsgrupp för att förklara oss. Det kändes som att sitta inför en tribunal och budskapet var tydligt: Kritisera inte bolaget i pressen, säger Mikael Schröder.

* Läkarstyrningen. Åtta av elva personer i ledningsgruppen är läkare.

Ingen omvårdnadskunskap
– Någon omvårdnadskunskap fanns inte i ledningen vid bolagsbildandet och någon sådan kunskap finns fortfarande inte efter två år, säger Mikael Schröder.

Med ett undantag. I bolagsstyrelsen sitter (utsedd av Region Skåne) Ingalill Rahm Hallberg, omvårdnadsprofessor i Lund och nyligen utsedd till chef för Vårdalinstitutet. Hennes uppgift är dock inte att speciellt bevaka omvårdnadsintresset.

– Som styrelseledamot ska jag se till verksamheten som helhet, inte driva en speciell fråga. Dessutom är omvårdnaden inte en fråga som ligger på styrelsens bord utan den ska hanteras av verkställande direktören, säger Ingalill Rahm Hallberg.

* Ekonomin styr för mycket, på bekostnad av kvaliteten. Ledningen jagar pengar med alla medel. Förra året gjorde sjukhuset en överenskommelse med två försäkringsbolag, svenska Skandia och norska Storebrand, om att ta hand om deras patienter. Enligt kritikerna innebar avtalet att försäkringsbolagens patienter skulle få företräde framför andra patienter. Debatten ledde till att ledningen för Region Skåne sa ifrån och Helsingborg tvingades riva upp avtalen. Eftersom ekonomin dominerar så mycket har omvårdnaden hamnat i skymundan; det är lätt att räkna ut priset för en operation men svårt att beräkna kostnaderna för omvårdnaden.

* Personalen är hårt pressad. Allt ska vara så effektivt som möjligt. Ett nytt datasystem har införts som reagerar så fort det finns minsta lucka och genast kallas en ny patient in. Bra ur ekonomisk synpunkt, men det innebär att personalen aldrig får några pauser eller tid för återhämtning.

»Personalen är överambitiös«
– Lasarettet producerar 25 procent mer än tidigare, utan fler sjuksköterskor. När vi säger att kvaliteten har fått ta stryk genom kravet på bättre ekonomi och effektivitet, svarar Stefan Sallerfors att »personalen är överambitiös«. För ledningen verkar effektivitet vara att man utför många operationer. Kvantitet är viktigare än kvalitet, säger Mikael Schröder.

Innan jag går för att intervjua Stefan Sallerfors säger Mikael Schröder:

– Han kommer säkert att säga att det blivit bättre för de anställda och då peka på att alla nu har gratis frukt och kaffe.

Och mycket riktigt. En bit in i intervjun säger Stefan Sallerfors, som exempel på personalfrämjande åtgärder:

– Vi satsar på våra anställda, bland annat får de frukt och kaffe.

Och när jag träffar sjuksköterskor på olika avdelningar och frågar om de ser några fördelar jämfört med tiden innan bolagiseringen säger flera, efter en stunds funderande:

– Vi får gratis frukt och kaffe.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida