Slutkörd iva-personal protesterar mot låg ersättning

Iva-personalen i Karlstad är så utarbetade att de smyger ut källarvägen för att inte bli beordrade extra pass. I ett öppet brev kräver de samma ersättning som inlånad personal. I stället får de en ny arbetsmodell och ännu tyngre ansvar.

”Jag är rädd.”

Det svarade patienten som just skulle intuberas när iva-sjuksköterskan Mia Eriksson frågade om hon skulle hälsa något till en anhörig på telefon. Att patienterna är vid medvetande när de rullas in på iva på Centralsjukhuset i Karlstad är en sak som utmärker arbetet under pandemin. De vet precis vilken sjukdom de har och vart de är på väg, de känner igen avdelningen från tv. Men det är ingen som vet vem som kommer vakna igen efter att ha sövts ner. Inte ens nu, ett år in i pandemin, kan Mia Eriksson svara på frågan från de anhöriga som hon sagt sina patienters ”jag älskar dig” till.

– Vår situation är långt utöver det normala. Vi är i ett läge där vi känner att vi inte kan ge all den omvårdad vi vill ge. Det blir bortprioriterat att finnas där för patienten. Det gör ont inuti oss, säger Mia Eriksson.

Tar källarvägen för att slippa övertid

Iva-personalen har redan jobbat uppåt 3 000 övertidstimmar i år. På många av extrapassen rycker specialistsjuksköterskorna in för sina undersköterskekollegor. I veckan har Värmland dessutom haft en rekordstor ökning av nya covidfall, med 294 personer från tisdagen till onsdagen.

– Det är så illa att mina kollegor tagit källarvägen för att inte riskera att möta chefen och bli beordrad att jobba kvar. Och att man inte svarar i telefon om man inte vet ärendet, för man är rädd att bli beordrad att ta extra pass. Men vi orkar inte lösa det här åt arbetsgivaren länge. Vi har gjort det alldeles för länge, säger Mia Eriksson.

Hon berättar om kollegor som gråter både hemma och på jobbet. Om barn som ber sina föräldrar packa en extra matlåda ifall de blir kvar längre på jobbet än vad som är tänkt. Hon har flera kollegor som letar efter andra jobb.

– Jag tycker inte det är patientsäkert längre. Man är vid gränsen, där det är nära att begå misstag. Och man är rädd att vara den som gör misstag och för de konsekvenser som det får. Den här bördan är snart för tung att bära, säger Mia Eriksson.

”Samma lön, men mycket mer ansvar”

Förra veckan skrev 50–60 iva-anställda under ett öppet brev till ledningen där de beskrev hur deras arbetssituation sett ut under pandemin. Anledningen var att personal som lånats in till deras avdelning fått en flexibilitetsersättning på 500 kronor per arbetspass sedan i höstas, medan den ordinarie personalen inte fått något extra.

Mia Eriksson och kollegan Helena Widell är ett par av dem som skrivit under brevet. De missunnar inte sina kollegor ersättningen, men tycker att de också varit flexibla, ställt upp och haft ett jobb utöver det normala.

– Före pandemin var vi i våra ordinarie lokaler som var avsedda för iva. Vi hade max två patienter per team och vi hade ordinarie personal som var inskolad i sina uppgifter. Alla som vårdade patienterna då hade både kompetens och formell utbildning för sitt uppdrag, så ser det inte ut längre. Vi tar emot väldigt mycket olika personal, lär upp dem, och blir ytterst ansvariga för de här personerna. Vi har samma lön, men har mycket mer ansvar, säger Helena Widell.

HR-chefen: Övertid enda lösningen

Enligt den tillförordnade HR-chefen Wolmer Edqvist har regionen valt att ge ersättningen till flyttad personal för att stimulera vårdpersonal att frivilligt byta enhet/verksamhetsområde. Han bekräftar också att specialistsjuksköterskor fått ersätta undersköterskor på ett antal pass och att man behöver beordra personal att jobba kvar efter sitt ordinarie pass.

– Det är olyckligt. Samtidigt vet jag att man har haft svårt att få tag i personal som är ledig. För att kunna upprätthålla vården måste den personal som är på arbetet jobba kvar. Det är inte optimalt, men det finns ingen annan lösning. Vi gör det vi kan för att få in fler personal. Vi är jätteglada att det finns personal som vill gå in och hjälpa till och lära sig, säger Wolmer Edqvist.

Enligt Wolmer Erdqvist har regionen under en tid tillbaka haft brist på både sjuksköterskor och undersköterskor. Nu har man rekryterat fler medarbetare, som är under introduktion, till iva.

Ersätts för ny, tyngre arbetsmodell

I fredags trappade intensivvårdsavdelningen upp ytterligare, till 18 iva-platser, och iva-personalen började arbeta enligt något som Region Värmland kallar pyramidmodellen. Arbetssättet används i fler regioner. Det innebär att en person med iva-kompetens leder en grupp med ickespecialiserad personal, vilket betyder att ännu mer personal lånas in från andra avdelningar.

I och med det förändrade arbetssättet införs en ny extraersättning på 500 kronor per arbetspass, till alla sjuksköterskor och undersköterskor på iva. Ersättningen är kopplad till just pyramidmodellen, vilket innebär att den bara gäller under perioden som modellen används på iva.

Pyramidersättningen är inte ett svar på det öppna brevet, som beskrev personalens arbetssituation före fredagens eskalering. Nu är situationen ännu tuffare, tycker iva-sjuksköterskorna.

– Vi vill ha ersättning för det arbete vi utförde innan pyramidmodellen infördes, det var det vi yrkade på i det öppna brevet. Men i stället får vi en ny, tyngre arbetsmodell och en ersättning för det, säger Helena Widell.

Vågar inte lämna patienterna

Ännu mer inlånad personal, utan specialistkompetens eller iva-bakgrund, lägger ett ännu större ansvar på iva-sjuksköterskorna, menar hon. Mia Eriksson håller med.

– Jag får dåligt samvete över att lämna patienten när de andra i teamet inte har iva-kompetens. Det gör att jag inte får min rast under arbetspasset heller. Det är jättestor skillnad att ha en anestesisjuksköterska som är van vid att jobba på operationsbordet med kritiska patienter, jämfört med en som är helt ny för denna typ av arbete. Då är det svårt att lägga över ansvaret. Där räcker inte mina ögon och armar till allt som behöver göras, säger Mia Eriksson.

– Sedan har vi tidsaspekten. Jag hade inte en chans att handleda sjuksköterskan som satte sin fot på iva för första gången när jag jobbade i helgen. Vi hade flera dåliga patienter, lägger Helena Widell till.

Planerar APT med iva-personalen

Slutenvårdschefen Mikael Bergenheim har svarat på iva-personalens öppna brev och ska delta i ett kommande APT-möte. Han har också besökt avdelningen för att prata om den nya modellen och ta del av personalens tankar.

– Det är tråkigt att höra att de är så slitna. Som områdeschef får jag ta sådana signaler på allvar. Vi i ledningen får göra allt vi kan för att skapa möjlighet till återhämtning. Men jag tror också att det finns en förståelse för att det här är ett uppdrag som vi måste klara tillsammans. Vi har inget val. Det är jättetufft. Jag är väldigt imponerad av all personal i sjukvården som kämpar och sliter för att ta hand om patienterna, säger Mikael Bergenheim.