Små markörer i blod och urin ger nya svar om alkohol

Ett bakfylletest av urinen kan avslöja rattfylleristen,även om han grips först efter det att alkoholen lämnatkroppen. Ett enkelt blodprov kan också visa på långvarigt alkoholmissbruk. 

11 januari 1999

Debiomedicinskaanalytikerna Helén Dahl och Marie Olsson från Beroendecentrum Nord i Stockholm arbetar med utveckling av metoder för att komma hög alkoholkonsumtion på spåren.

De står mitt i laboratorieflytten från S:t Göran sjukhus till Karolinska sjukhuset i Solna. Alkohollaboratoriet på Beroendecentrum Nord, som är Stockholms läns landstings norra centrum för alla typer av missbruk, byter adress dagarna före jul.

– Vi får tack vare flytten ett nära samarbete med avdelningen för klinisk kemi och kommer närmare all den forsknings- och utvecklingsverksamhet som bedrivs på KS.

Banbrytande upptäckt
Det var just på Karolinska sjukhuset, i mitten av 70-talet, som neurologen Helena Stibler, av en ren tillfällighet i samband med en annan undersökning, upptäckte att transferrin, ett glykoprotein som har till huvuduppgift att transportera järn i kroppen, förändras vid hög konsumtion av alkohol. Upptäckten av den avslöjande markören innebar starten för en banbrytande forskning tillsammans med Stefan Borg, psykiatriker och chef  för Beroendecentrum Nord.

– Problemet att på ett tillförlitligt sätt påvisa för hög, skadlig alkoholkonsumtion hade funnits länge, berättar Helén Dahl.

– Man kan kontrollera alkoholnivån hos en person genom att mäta hennes levervärden. Men det är en osäker metod. Leverprover påverkas inte bara av etanol utan även av gallbesvär, hepatiter, levercancer, övervikt, diabetes eller för höga läkemedelshalter. Att titta på transferrinet i blodet är säkrare.

Under normala förhållanden innehåller transferrinet två grenade kolhydratkedjor. Ytterst på varje kedja sitter en sialinsyrarest som har negativ laddning. Vid hög alkoholkonsumtion, när patienten fått i sig mer än 60 gram alkohol (ungefär en flaska vin) per dag under minst ett par veckors tid, förändras kedjans struktur och ett kolhydratfattigt transferrin, det så kallade cdt, bildas.

Ju mer cdt det finns i provet, desto större mängd alkohol har patienten konsumerat.

Otaliga tester krävs
De första cdt-analyserna utfördes i mitten av 70-talet, men inte förrän 15 år senare kom metoden i bruk.

– Det brukar vara så, förklarar Marie Olsson. Från det att man hittar en metod tar det 10–15 år innan den kan komma ut på marknaden. Anledningen är att den behöver testas otaliga gånger.

– I början av 90-talet kom det första forskningskitet, en färdig laboratorieuppsättning, som vi hjälpte till att förfina. Den uppgiften har vi bland annat jobbat med under senare år. Det är ett spännande arbete att testa och prova metoden på olika patientgrupper, hitta felkällor och dokumentera resultat.
Sedan 1992  finns ett färdigt kit på marknaden, som gör det möjligt att göra cdt-testerna rutinmässigt på i stort sett vilket labb som helst.

Tre kategorier tester
Hos Marie Olsson och Helén Dahl sitter inga patienter och väntar. Alkohollabbet är ett referenslabb, som tar emot prover från provtagningscentraler i olika delar av landet.
Det brukar bli totalt omkring 500 prover per månad.

– Vi kör provanalyser fyra dagar i veckan och ger snabba svar.
Proverna gäller främst tre kategorier:

Alkoholmissbrukare som behöver testas inför en medicinsk behandling eller för att få socialt stöd, exempelvis vid vårdnadstvister.

Körkortsärenden, när körkortet dragits in efter rattfylla och föraren behöver testas för att få tillbaka sitt körkort.

Vid nyanställningar när företaget vill försäkra sig om att den arbetssökande inte missbrukar alkohol.

Patienten måste godkänna
Den senare gruppen har det varit en del debatt om, kommenterar Marie Olson. Men proverna används mer och mer. För att få anställning inom sjukvården behöver allt fler gå igenom den här typen av tester.

– Det är viktigt att tillägga att alla cdt-prover måste tas med patientens godkännande, inflikar Helén Dahl.

– Företagshälsovården är skyldig att tala om för patienten vilka prover som tas och varför och sedan informera om resultatet. cdt-testerna är alltid ett komplement till den kliniska bedömningen.

– Vi får fram ett positivt testresultat när patienten druckit mycket under en längre tid. Festar man bara under en helg blir det inget utslag på cdt-provet.

Bakfyllemarkör i urinen
Utslag blir det däremot på dagen efter-provet eller »bakfylleprovet«, som är den andra analysmetoden som Marie och Helén arbetar med och nu hjälper till att testa och förbättra.

På biomedicinskt språk heter metoden 5htol-metoden. 5htol är ett ämne i urinen som påvisar aktuell alkoholkonsumtion inom ungefär ett dygn. Förkortningen står för 5-hydroxitryptofol och finns normalt i kroppen som en nedbrytningsprodukt av vävnadshormonet och signalsubstansen serotonin. Liksom nedbrytningsämnet 5-hydroxiindolättiksyra, 5hiaa.

När en människa dricker alkohol påverkas kroppens förmåga att bryta ned serotoninet. Under normala förhållanden är urinkoncentrationen av 5htol mindre än en procent av 5hiaa. Efter alkoholkonsumtion ökar dock halten
av 5htol kraftigt och kan utgöra mer än hälften av seratoninmetaboliterna i urinen. Genom att titta på kvoten mellan 5htol och 5hiaa kan man se om en människa druckit alkohol även sedan själva etanolen försvunnit ur kroppen.

Rättsmedicinsk tillämpning
Dagen efter-metoden kan vara till hjälp vid utredningar av trafik- och arbetsplatsolyckor. Om rattfylleristen har smitit från brottsplatsen och inte grips förrän många timmar efteråt kan 5htol-testet påvisa alkoholintag.

Metoden har också rättsmedicinsk tillämpning vid arbetsplatsolyckor eller trafikolyckor eftersom den kan avslöja om förekomsten av etanol i ett prov verkligen beror på alkoholkonsumtion eller på att alkohol bildats på bakteriell väg efter ett dödsfall.

Dagen efter-metoden används också inom missbrukarvården för att bekräfta abstinens eller för att upptäcka återfall.

I alkohollaboratoriets arbete ingår också att delta i stora internationella undersökningar. Senast arbetade Helén och Marie med omkring 2 000 provanalyser för who, Världshälsoorganisationens, räkning. Analyserna gällde en studie för att fastställa världshälsotillståndet vad gäller alkohol och håller just på att sammanställas.

– Det är jättespännande att få arbeta med analyser som har betydelse i stora sammanhang. Vi gör något som syns ute i världen och kan bistå med vår kunskap, vilket är mycket stimulerande.

Drogfria piloter
– Vi fick också för en tid sedan analysera ett antal prover som kom från us Air Force, amerikanska flygvapnet. Man ville undersöka om det gick att använda markören för att se om piloterna inte druckit dagen före flygning.

– Vi kunde inte spåra något med vårt bakfylleprov. Piloterna var drogfria.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida