Snurra som ger svar

För alla kirurgiska ingrepp som görs på Centrallasarettet i Västerås finns en instruktion för den postoperativa vården. Sjuksköterskornas arbete har förenklats och kvaliteten på den postoperativa vården har höjts.

8 november 2004

När kan urinkatetern tas bort efter en prostataoperation? När får ett barn som har opererat bort tonsillerna dricka? Och var lägger kirurgen snittet vid en nefrektomi?

På uppvakningsavdelningen i Västerås vårdas, liksom på andra håll, flera olika patientkategorier. Omhändertagandet och observationerna varierar. Det ställer höga krav på sjuksköterskornas kompetens. Sedan ett år tillbaka finns ett helt eget system med skriftliga instruktioner för hur nyopererade patienter ska vårdas. Totalt finns 125 instruktioner – lika många som antalet planerade kirurgiska ingrepp på operationskliniken. Instruktionen ryms (i de flesta fall) på en a4-sida. Den ger kort information om hur det kirurgiska ingreppet har utförts, vad som särskilt ska observeras av sjuksköterskan under den postoperativa vårdtiden och varför. Att all information ryms på en sida beror på att de instruktioner som gäller allt postoperativt omhändertagande inte upprepas. Det gör inte heller instruktionerna för utskrivningskriterierna, som tydliggör när patienterna är färdigvårdade och kan återvända till vårdavdelningen.

Samtliga instruktioner; de allmänna, de 125 specifika och utskrivningskriterierna finns på intranätet. Men för att göra det enklare för personalen att läsa och hitta instruktionerna har de även fått plats i en mappsnurra, strategiskt placerad på disken inne på varje sal. Cecilia Westermark har arbetat på uppvakningsavdelningen sedan mars i år och hon har haft mycket hjälp av instruktionerna.

– De är ovärderliga när man kommer ny hit. Så fort jag känner mig osäker och vill kolla hur jag ska göra tittar jag i snurran.

Hon berättar att hon från början kopplade bort mappen från snurran och hade den vid patientens sängände.

– Det har jag slutat med nu men jag kollar i princip varje dag. De känns lite som ett facit som man kan gå till för att se att man har gjort allt man ska.

Men det är inte bara nya sjuksköterskor som har glädje av instruktionerna. Även hennes mer erfarna kollega Elisabeth Ruthberg bläddrar sig fram i snurran, trots att hon var med i projektgruppen som skrev alla instruktioner.

– Instruktionerna är en »hit«. Kvaliteten på vården har höjts och vi slipper en mängd samtal med frågor till vårdavdelningarnas doktorer, säger Elisabeth Ruthberg, anestesi- och intensivvårdssjuksköterska på uppvakningsavdelningen.

För att hålla instruktionerna uppdaterade och aktuella har det bildats kontaktgrupper för de olika disciplinerna. I grupperna ingår sjuksköterskor från uppvakningsavdelningen, operationsavdelningarna, intensivvårdsavdelningen och vårdavdelningarna. De ansvarar också för en pärm, där de sätter in läsvärda artiklar som till exempel ny forskning inom sin specialitet. Kontaktgrupperna har fått positiva effekter på samarbetet mellan avdelningarna. m

 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida