Sorg på rättspsyk efter knivdåd
På den rättspsykiatriska avdelningen i Jönköping lär det ta lång tid innan sorgen ger vika. Säkerhetsslussen är en ständig påminnelse om att det var här som deras arbetskamrat, 53-årige sjuksköterskan Roger Holmbom, fick sätta livet till.
En vecka efter att en 38-årig patient hade rusat igenom säkerhetsslussen och med kniv huggit ned Roger Holmbom hölls en minnesceremoni i sjukhusets aula. Hustrun och de tre sönerna tog initiativet till ceremonin.
– Han brukade alltid hävda att det var säkrare att vistas på arbetsplatsen än att röra sig ute bland folk på stan, berättar hustrun Inga-Lill Holmbom.
Det var den 5 oktober som en av patienterna på avdelning c på länssjukhuset Ryhov återvände till avdelningen efter ett par timmars permission. Patienten hade vistats på avdelningen sedan 1998. Även om han vårdades där på grund av utpressning och mordförsök hade han aldrig visat några våldstendenser gentemot personalen.
När den kvinnliga skötaren öppnade ytterdörren för att släppa in patienten i den sluss som förbinder yttervärlden med avdelningen, föste han undan henne, rusade igenom bågen med metalldetektorn, som står placerad mitt i slussen, och högg Roger Holmblom upprepade gånger i sidan av buken med en kniv.
Roger Holmbom hade inte en chans att värja sig. Innan personalen på grannavdelningarna hann reagera på larmet föll han svårt skadad ned vid dörren in till avdelningen.
– Jag kunde inte fatta att det var sant. Roger och jag har känt varandra sedan 1991, när jag själv blev färdig sjuksköterska. Den första tiden efter hans död pendlade mina känslor oerhört. Ena stunden var jag arg, nästa ledsen. Och det här är inte över än, vi kommer att ha det jobbigt en lång tid framöver, säger sektionschef Johan Björck.
Dagen efter den tragiska händelsen hölls en debriefing för alla inom personalen som kände sig berörda. Många från grannavdelningarna var också med, inte minst de som rusade till Roger Holmboms undsättning i samma stund som larmet gick.
– Efter debriefingen har vi talat mycket med varandra på avdelningen. Folk har ringt hem till kolleger på fritiden och även erbjudit sig att sova över hos dem som är ensamstående, säger Johan Björck.
Direkt efter dådet drogs tre parallella utredningar i gång: polisens, Arbetsmiljöverkets samt en intern utredning som ska se över hur säkerheten ytterligare kan förbättras på avdelningen.
Mycket har redan gjorts. Sedan början av 1990-talet har antalet anställda ökat från 21 till 30 samtidigt som antalet vårdplatser hela tiden har varit 12. När den nya avdelningen byggdes 1994 installerades slussen med metalldetektorn. Två gånger om året hålls en obligatorisk utbildning i hur personalen bör uppträda i våldssituationer.
Under de senaste tio åren har antalet rapporterade verbala hot och faktiska våldshändelser på avdelningen successivt sjunkit från 319 rapporter 1996 till endast 13 hittills i år. Någon händelse liknande denna har aldrig tidigare inträffat på avdelning c. I Sverige är det första gången någonsin som en sjuksköterska dödas av någon på sin arbetsplats.
En sak tycks alla vara överens om. Varken skötaren eller Roger Holmbom brast i några säkerhetsrutiner. Ingenting talar heller för att patienten hyste särskilt agg mot just Roger Holmbom.
Han hade arbetat med den här typen av patienter i mer än 30 år. Flera har vittnat om hur han verkligen brann för den här patientgruppen, vilket inte minst visade sig i hans engagemang inom Nätverket för rättspsykiatrisk omvårdnad, i vilken han var en av de drivande.
Ulrika Wendel gick i samma klass som Roger Holmbom under sjuksköterskeutbildningen i början av 1990-talet. De senaste sex åren arbetade de sida vid sida på samma avdelning.
– Roger var alltid lika lugn och stabil. Det var en människa som både patienter och personal tryggt kunde luta sig mot. Han gjorde aldrig någonting utan att först tänka efter och han visste med sin erfarenhet hur viktigt det är att följa alla säkerhetsrutiner.
Det som har diskuterats mycket efter dådet är hur slussen och sättet att öppna kanske måste förändras. Eventuellt måste all kontakt göras omöjlig fram till dess att patienten har passerat metalldetektorn.
Många är dock övertygade om att det inte i alla lägen går att skydda sig mot den här typen av händelser. En av dem är Ulrika Wendel.
– Om vi kan förbättra någonting så ska vi naturligtvis göra det. Men i mina ögon handlade inte det här om hur en sluss är utformad. Det här var ett vansinnesdåd som hade kunnat ske precis var som helst, exempelvis när någon av oss i personalen var på väg till bilen efter dagens slut.