Spred tolkning utan grund

En skolsköterskas tolkning av en tioårig flickas dikt som erotisk spelade flera år senare stor roll för flickans vård vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. Hon hade självmordstankar och anmälde sin far för sexuella närmanden, men föräldrarna ansåg att dottern felbehandlades.

En 15-årig flicka var intagen på en barn- och ungdomspsykiatrisk avdelning, bup. Hon hade besökt kliniken för första gången tio månader tidigare tillsammans med sina föräldrar, efter att hon skurit sig i handlederna.

Fyra månader efter det första besöket hade flickan polisanmält sin far för sexuella närmanden och det var i samband med åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen som flickan togs in på BUP-avdelningen. Hon hade då haft fortlöpande stödkontakt med klinikens kurator sedan ett halvt år.

Flickan bedömdes vid utredningen ha en egentlig depression med ångestproblematik med suicidtankar, självdestruktivt beteende, tvångsproblematik och ätstörningar av anorektiskt slag.

Efter drygt sex månader skrevs hon ut från sjukhuset men lades in igen två veckor senare och fördes över till anorexienheten.

Föräldrarna anmälde först hela ärendet till Socialstyrelsen som efter ett års utredande uppmanade dem att anmäla personalen på den barn- och ungdomspsykiatriska kliniken till HSAN.

De anmälde läkare, psykologer, kurator och övrig ansvarig personal på BUP för felbehandling.

Under utredningsarbetet fann Socialstyrelsen en skolsköterska som man ansåg hade agerat fel och henne anmälde Socialstyrelsen för att på lösa grunder ha lämnat uppgifter till myndigheter och för bristfällig journalföring.

Flickans föräldrar uppger i sin anmälan bland annat att dottern den aktuella våren fått en ung kvinnlig idrottstränare som anmält flickans hemförhållanden till socialförvaltningen. Tränaren kontaktade också BUP och besökte kliniken med dottern utan föräldrarnas vetskap. I april gjorde tränaren tillsammans med en tonårig bekant och dottern en anmälan om sexuella övergrepp. Pappan anhölls och satt häktad i nio dagar och dottern fördes i chocktillstånd till ett jourhem.

Föräldrarna skriver att beslut om tvångsvård fattades mot deras vilja.

Socialstyrelsen finner det anmärkningsvärt att skolsköterskan berättat för polisen om sina misstankar om sexuella övergrepp när hon i sitt yttrande till Socialstyrelsen motiverar att hon inte dokumenterat något om sexuella övergrepp med att hon »ej konkret haft underlag för sådant ställningstagande«.

I journalen finns varken den dikt flickan skrivit och som gett sjuksköterskan funderingar om sexuella övergrepp, hennes misstankar om övergrepp, eller eventuella ätstörningar dokumenterade.

Uppgifter från en annan skolsköterska som berättat att flickans kamrater sagt att hon hotat att ta livet av sig finns inte heller dokumenterade, inte telefonkontakterna med flickans far och en kamrats far, inte lärarnas oro för hennes hälsa, inte den stora frånvaron och de sena ankomsterna, eller skolsköterskans diskussioner med socialförvaltning och bup om flickans hälsotillstånd.

Socialstyrelsen skriver att patientens beskrivning i journalen av sig själv vid 15 års ålder – skoltrött men trivs med livet, det vill säga som en normal tonåring – inte stämmer med den bild som skolsköterskan ger av henne.

Och Socialstyrelsens expert i allmän psykiatri hävdar i sitt yttrande att skolsköterskan går långt utanför sitt kompetensområde genom att låta förstå att den dikt flickan skrivit har erotiskt innehåll. Enligt den experten ligger dikten oändligt mycket närmare ett typiskt gladlynt resultat av ett normalt barns skolvedermödor.

Alla anmälda nekar till att ha handlat felaktigt.

Skolsköterskan skriver bland annat i sitt yttrande att hon följt journalföringslagen och uppfattat att det är de medicinska åtgärder hon har vidtagit som ska dokumenteras, en uppfattning hon fått bekräftad i skolsköterskegruppen och av den samordnande skolsköterskan.

Däremot har hon fört personliga minnesanteckningar.

Skolsköterskan uppger också att hon hade en sjuksköterska i specialistutbildning hos sig på praktik då flickan skrev dikten. Flickan var då tio år och skolsköterskan hade låtit praktikanten ta den avidentifierade dikten med till en kurator för synpunkter.

Kuratorn gjorde kopplingen till sexuella övergrepp, men inte så tydligt att skolsköterskan kände stöd för en konkret misstanke. Det fick hon först sedan hon fått reda på att flickan anmält sin far. 

HSAN konstaterar att man vid misstanke om sexuella övergrepp kan räkna med att en familj kan känna sig misstänkliggjord och missförstådd. Skolsköterskan borde därför från början ha dokumenterat sina observationer och kontakter.

Som legitimerad är skolsköterskan skyldig att känna till bestämmelserna i patientjournallagen, konstaterar nämnden. Hon borde ha insett att de andra besked hon fick stred mot bestämmelserna i lagen, men med tanke på omständigheterna anser nämnden bristerna i journalföringen ursäktliga.

Hon borde också ha inhämtat föräldrarnas medgivande vid sina kontakter med bup men där har inte Socialstyrelsen yrkat på någon påföljd, konstaterar ansvarsnämnden.

Flickan befann sig i en komplicerad livssituation och reagerade med olika psykiatriska symtom då hon befann sig på
sjukhuset, skriver HSAN.

Ett stort antal personer var engagerade i hennes vård och i bedömningen av henne. Ingen av de anmälda i personalen vid BUP har emellertid i något väsentligt hänseende brustit i sin yrkesutövning.

Fyra av nämndens åtta ledamöter reserverade sig mot beslutet att fria alla anmälda och ansåg att skolsköterskan borde få en erinran.

Både föräldrarna och Socialstyrelsen har överklagat beslutet. (HSAN 2446/99:B1, HSAN 2602/99:b1).