Starka i motvind

»Man måste våga stå upp när det blåser.«Det säger de båda masarna som arbetat sida vid sida med bland annat ansvar för Polhemsgården i Solna. De gillar sitt jobb, men tillstår också att det personliga yrkesansvaret känns som en klump i magen ibland.

8 april 2002

Vi har redan kommit på rubriken på den här artikeln, skrattar Annette Arnkil när hon hälsar välkommen till stadshuset: »Mas – en omöjlig uppgift.« Den föll sig naturlig sedan hon, medicinskt ansvarig sjuksköterska i Solna, och före detta kollegan Kerstin Asklund gått igenom en sammanställning över de lagar, förordningar och föreskrifter som reglerar deras ansvarsområden.

– Hur ska en mas kunna ha överblick och kontroll över att allt fungerar ute på enheterna? frågar de sig.

I Solna, utanför Stockholm, har den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, masen, tillsynsansvar över 900 särskilda boendeplatser.

Annette Arnkil var enhetschef på ett av Solnas särskilda boenden när hon för ett par år sedan blev mas på 20 procent. Då anställdes hon som resurs till Kerstin Asklund. Nu står hon ansvarig för den medicinska tillsynen över kommunens sjukvård. Hon är fortfarande entusiastisk över jobbet. Det må vara omöjligt, men det är kul och inspirerande också.

– Jag gillar att vara med där det händer saker, säger hon.

Inte rädd att bestämma
Hon är inte rädd att bestämma och hon tycker om ordning, reda, rutiner och riktlinjer. Kerstin Asklund har varit något av en förebild och det var i mötet med henne som hon blev lockad av att bli mas. Trots att Kerstin inte hade det särskilt lätt under sina år som mas.

Solna blev riksbekant 1997 för »vårdskandalerna« på Polhemsgården, ett särskilt boende för äldre. Det hade nyligen tagits över av en privat entreprenör och inom loppet av tio dagar flyttades 84 sjukhemspatienter till nya lokaler. Socialstyrelsens beslut att granska verksamheten kom sedan personal och anhöriga i tv berättat om trycksår och ovanligt många dödsfall. Tolv patienter avled inom åtta veckor.

På Polhemsgården saknades det rutiner, analyser och uppföljningar av vården. Delegeringarna var osäkra och sjuksköterskorna hade fullt upp med akutinsatser. De hade inte tid att sätta sig in i den enskildes behov av vård och omsorg, och de hade svårt att överblicka vilka av de äldre som var i behov av läkarinsatser.

Problemen var uppenbara ansåg Socialstyrelsen och riktade skarp kritik mot de verksamhetsansvariga. En av dem var den medicinskt ansvariga sjuksköterskan. Hon borde ha hindrat den snabba inflyttningen till boendet.

Ett omöjligt uppdrag
Kerstin Asklund hade det medicinska ansvaret under den tid då Polhemsgården granskades. Efter tio år som mas i Solna har hon nyligen lämnat sitt uppdrag för att i stället hyra ut sina tjänster som sjuksköterska.

– Med facit i hand kan jag väl säga att visst borde inflyttningen ha gått till på ett annat sätt. Men jag uppfattade det inte som att jag hade gjort något fel. Den tidens politiska ledning sa: »Det är inte kvaliteten, utan budgeten som gäller.« Vad gör masen då? frågar sig Kerstin Asklund.

Att ha det medicinska ansvaret, men inte kunna göra annat än rapportera om bristerna väcker en känsla av hjälplöshet, säger hon. Det är som att sitta i en rävsax.«

För visst har det känts svårt ibland, att veta att det saknas personal kompetent nog att sköta om en gammal människas sköra hud.

Borde kanske varit tuffare
Kanske, funderar Kerstin Asklund, borde hon varit tuffare genom åren. Kanske borde hon ha sagt nej och stopp – men å andra sidan hur lätt är det att som ensam sjuksköterska sätta sig emot både politiker och förvaltningsledning? Masen står ensam med det medicinska ansvaret bland beslutsfattare vars främsta uppdrag är att hålla budget. Det tar dock inte Socialstyrelsen hänsyn till i sin kritik.

Men i efterhand vet man alltid vad man borde ha gjort.

Det blåste rätt ordentligt runt Kerstin Asklund. Men hon stannade och red ut stormen. Så uttrycker hon det inte själv. Det är den byrådirektör på Socialstyrelsen var ansvarig för tillsynsärendet som ger henne berömmet. Byrådirektören tycker att masen i Solna gjorde ett bra jobb. Det fick Kerstin Asklund aldrig höra då. Hon verkar glad att få höra det nu.

Hon tog sitt personliga ansvar – om inte annat så av ren pliktkänsla. Man förstår hur tungt det måste ha varit när hon berättar att hon under flera år knappt sov om nätterna.

– Jag ville bevisa att det gick att reda upp det hela, säger hon.

Masens ansvar är att se till att det finns goda rutiner, att delegeringarna är säkra, att journaler förs och att avvikelser anmäls till Socialstyrelsen. Masen ska också följa upp att rutiner och riktlinjer efterlevs.

– Vi har ambitionen att utbilda och utveckla, men hur ska det gå till när sjuksköterskor har så mycket att göra att de inte kommer ifrån. Och när personalomsättningen är hög är det svårt både att få ut information och följa upp riktlinjer och rutiner, säger Annette Arnkil.

Deras ansvar är stort, men det yttersta ansvaret för vården ligger ändå hos politikerna i kommunens äldrenämnd. Det är till dem som masen i Solna en gång i månaden rapporterar alla avvikelser. Det är en stående punkt på föredragningslistan. För när det gäller möjlighet att göra något åt bristerna står masen helt utan befogenheter.

– Vi påvisar bristerna men kan inte göra något även om de inte åtgärdas. Det är något av en tandlös tiger över det, säger Annette Arnkil.

Måste vara centralt placerad
Att mas och verksamhetschef är två olika personer ser både hon och Kerstin Asklund som en nödvändighet. För hur ska man kunna utöva tillsyn och anmäla sin egen verksamhet? Nej, masen måste vara centralt placerad i förvaltningsledningen – annars går det åt helsike, är deras slutsats. Men de anser att ansvarsfördelningen mellan mas och verksamhetschef måste förtydligas.

– Masen gör generella rutiner – verksamhetschefen gör de lokala. Deras ansvar är otydligt, säger Annette Arnkil.

Ringer till Socialstyrelsen
Hon berättar att hon ibland ringer till Socialstyrelsens handläggare och säger: »Nu behöver jag råd och stöd.« Då brukar hon få påpekat för sig att yrkesansvaret är personligt och att hon aldrig kan komma undan det genom att hänvisa till ett råd från en handläggare på Socialstyrelsen.

Nej, det personliga ansvaret kan varken masen eller annan sjukvårdspersonal komma ifrån. Inte heller den högst personliga klumpen i magen. För den finns där då och då, tillstår Annette Arnkil.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida