Stöd till närstående lättar deras börda

Andrén S med flera. Psychosocial intervention for family caregivers of people with dementia. Development and effect after 6 and 12 months. Ingår i doktorsavhandlingen Family caregivers of persons with dementia. Experiences of burden, satisfaction and psychosocial intervention. Lunds universitet, Lund 2006.

1 september 2006

Bakgrund: Interventionsprogram för närstående behövs för att förebygga eller minska bördan av att stödja en demenssjuk. Ett antal interventionsprogram med olika resultat har beskrivits i litteraturen. Det finns få kvantitativa studier inom området. Studierna har ofta få deltagare och ibland är patienterna inte diagnostiserade på ett adekvat sätt. Det behövs fler interventionsstudier inom omvårdnadsforskningen.

SYFTE: Att utveckla en modell för psykosocial intervention för närstående till demenssjuka och undersöka hur den påverkar börda och tillfredsställelse i omsorgen.

METOD: Kvantitativ metod. Studien omfattar 153 närstående till personer med demenssjukdom som genomgått intervention med utbildning och därefter samtalsgrupp under tre månader. Gruppen har jämförts med en lika stor grupp som inte har fått detta stöd. Mätning har genomförts innan undervisning och stöd sattes in (vid baseline) och efter sex och tolv månader. Det är den första longitudinella interventionsstudien för närstående till demenssjuka personer i Skandinavien.

INTERVENTION: Utbildningen genomfördes under fem veckor med föreläsningar om de vanligaste demenssjukdomarna, depression, konfusion, samhällets möjligheter till hjälp och avlösning, bemötande av personer med demenssjukdom samt att ta hand om sig själv som närstående. Möjlighet fanns att fortsätta i en samtalsgrupp med kurator under tre månader.

RESULTAT: Resultaten visar att börda och tillfredsställelse kan påverkas av en intervention. Minskning av total börda noterades i interventionsgruppen vid sex månader och skillnaden kvarstod efter tolv månader. Citat från en deltagare: »tänk så mycket hjälp som finns att få, bara man vet om den«. Total börda ökade i kontrollgruppen. I interventionsgruppen var delfaktorerna isolering och besvikelse signifikant lägre vid tolv månader jämfört med vid baseline. Mer än 90 procent av alla som ingick i studien uttryckte någon form av tillfredsställelse med omsorgen. Viktigt för förbättringen är att interventionen kommer tidigt i demensutvecklingen. Kvinnorna upplevde sin börda avsevärt större än vad männen gjorde.

SLUTSATS: Att få träffa andra i samma situation och få möjlighet att dela med sig av svårigheter och känslor är ett viktigt stöd. Det är viktigt att sjuksköterskor har goda kunskaper om demenssjukdomar, så att symtom upptäcks tidigt och en demensutredning kan påbörjas. För att minska risken för sjukdom hos närstående bör sjuksköterskor få kunskap och hjälp att utbilda närstående. Demenssjuksköterska i varje kommun är ett måste.

FINANSIERING: Socialvetenskapliga forskningsrådet, Vårdalstiftelsen, Kockstiftelsen, medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Malmö stad och Region Skåne.

Kommentar Ingegerd Fagerberg:
ACGe anhörigvårdare stöd

Vård av äldre och demenssjuka sker i allt större utsträckning i den gamles egen privata bostad och det är de närstående som står för omvårdnad och omsorg. De närstående kan vara en åldrande make/maka, en god vän eller barn till den sjuke som själva befinner sig mitt i livet. Det är alltså en grupp med stora inbördes olikheter som Andrén och Elmståhl har undersökt i den här studien.

De resultat som framkommer visar på vikten av stöd för de närstående tidigt i sjukdomsutvecklingen och detta är något som professionella vårdgivare bör ta hänsyn till och utveckla i sin verksamhet. Kan psykosocialt stöd ges till närstående vårdare tidigt i sjukdomsprocessen så minskar den upplevda bördan och det är av stor betydelse för deras välbefinnande. Ett psykosocialt stöd kan vidare möjligen hjälpa den närstående att fatta beslut om annan vårdform för den sjuke när sjukdomen progredierar och situationen kräver detta ? man har tidigt fått information om utvecklingen av sjukdomen och hur man kan få hjälp och stöd av samhället. Psykosocialt stöd kan även utvecklas inom familjen och Hellström (1) visar i sin avhandling hur äldre par tillsammans utvecklar ett förhållningssätt och en strategi för det gemensamma vardagliga livet när en av dem är demenssjuk.

Studien har hög relevans för företrädare för den kommunala äldreomsorgen i Sverige och bör vara en uppmaning till dem att på ett påtagligt sätt stödja de personer som i det tysta tar hand om och vårdar sina äldre, demenssjuka familjemedlemmar och vänner.

Studien är genomförd med validerade instrument och de slutsatser som dras verkar rimliga. Det som möjligen saknas och som skulle stärka studien är tankar om det enbart är börda och besvikelse som närstående som vårdar sina äldre upplever. Studier finns som visar att närstående till demenssjuka upplever känslor av både tillfredsställelse och belöning i sin situation som vårdare (2). Detta hade varit intressant att få belyst i denna kvantitativa studie.

Referenser:
1. Hellström I. Exploring ?couplehood?
in dementia: – a constructivist grounded theory study. Doktorsavhandling,
Linköpings universitet 2005.
2. Grant G med flera. Rewards and gratifications among family caregivers: towards a refined model of caring and coping. Journal of Intellectual Disability Research 1998;42:58-71.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida