Stora besparingar i vården under 2024

Efter ett tufft 2023 väntar ekonomiskt stålbad. Trots att nästan alla regioner gör kraftiga besparingar väntas det totala underskottet bli 24 miljarder i år. ”Regionerna måste prioritera vården och våra medlemmar som är utarbetade”, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

Inflationen och ökande pensionskostnader gjorde att nästan alla regioner gick med underskott 2023. Totalt handlar det om upp emot -15 miljarder kronor. Enligt kommunallagen ska underskott återställas inom tre år, men det blir svårt med tanke på att 2024 väntas bli ännu värre.

Vårdfokus har skickat ut en enkät som samtliga 21 regioner besvarat. En majoritet, 12 regioner, har räknat upp sjukvårdsbudgeten för 2024 med minst 4,3 procent, vilket enligt prognoserna ska täcka ökningen av löpande kostnader och löner. Ändå svarar 19 regioner att de kommer göra besparingar inom vården, i vissa fall stora.  

Samtliga kommer att dra ner på hyrpersonal. Andra vanliga åtgärder är att minska kostnaderna för administration, lokaler, utomlänsvård, kurser, engångsartiklar, it och att nya anställningar prövas. Samtidigt svarar 13 regioner att de inte har tillräckligt med vårdplatser öppna enligt Socialstyrelsens riktlinjer och behovsanalyser. 

Flera klarar inte budget

Annika Wallenskog, chefsekonom på Sveriges kommuner och regioner, SKR, säger att nya mediciner och behandlingar gör att sjukvårdskostnaderna ökar i snabbare takt än både inflationen och demografin. Samtidigt som nästan alla regioner bär med sig underskott från 2023.  

– Det här gör det nästan omöjligt att hålla ekonomin i år, även vid besparingar och effektiviseringar. Det är en väldigt besvärlig situation. Vi räknar med att regionernas sammanlagda underskott landar på 24 miljarder i år.

I Vårdfokus enkät svarar endast fyra regioner att de förväntas hålla sjukvårdsbudgeten under 2024. Nio svarar att de inte kommer hålla budget och åtta svarar att de inte vet i dagsläget. Detta trots att flera regioner budgeterar med underskott under 2024.

Ifrågasatt undantag

Enligt SKR kommer åtta av regionerna troligen att använda sparade medel från resultatutjämningsreserven, RUR, medan 12 anger att man eventuellt kommer att hänvisa till synnerliga skäl för att slippa återställa underskotten.

Det sistnämnda har väckt debatt. I oktober uppmanade finansminister Elisabeth Svantesson (M) regionerna att hänvisa till inflationen för att budgetera med underskott. Enligt förarbetena till kommunallagen står det däremot uttryckligen att inflation inte är ett synnerligt skäl. Finansministern har anmälts till konstitutionsutskottet för sitt uttalande.

– Det är viktigt att regionerna tar en intern diskussion med sina revisorer, om det faktiskt är möjligt att hänvisa till synnerliga skäl. Risken med budgeterade underskott är att man tappar kontrollen över sin ekonomi, säger Annika Wallenskog.

Vård på färre platser

Hennes största oro på kort sikt är att regionernas kassaflöde sinar, det vill säga att det blir svårt att hantera löpande utgifter som löner. Lösningen kan vara att sälja en del fonder eller att ta mer lån, vilket några regioner redan har i stor omfattning och därmed påverkar ekonomin negativt.

– Det är viktigt att varken bli handlingsförlamad eller panikbromsa utifrån det rådande läget. Flera regioner kommer förmodligen behöva minska antalet platser man ger vård på och kraftsamla personal för att på så sätt bibehålla patientsäkerhet och arbetsmiljö. Men det måste fungera på längre sikt, man måste analysera hur demografin och vårdbehovet ser ut bortom 2026 då ekonomin förhoppningsvis vänt, säger Annika Wallenskog.

Trött vårdpersonal

Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro har förståelse för att inflationen påverkar regionernas budgetar och säger att det saknades många miljarder i statsbidrag i regeringens budget. Men hon menar samtidigt att det är självklart att regionerna måste prioritera den direkta patientvården.

– Flera regioner gör fortfarande stora investeringar i byggnader, konst och annat. Samtidigt är köerna rekordlånga, det saknas personal och våra medlemmar orkar inte jobba heltid. Det blir märkligt att pröva anställningar eller vakanshålla tjänster som omfattar våra medlemmar samtidigt som man skriker efter deras kompetens. Utan dem kan man inte bedriva vård.

– Krav och resurser hänger inte ihop i dag. Politikerna måste ta sitt ansvar och tillsätta resurser om man säger att något ska göras, prioritera vården och våra medlemmar som är utarbetade, ge dem bättre villkor och förutsättningar. Om man saknar resurser, vilket jag har svårt att förstå, måste man förklara för medborgarna vilken vård man inte längre kan vänta sig.

Åtta regioner medger att de planerade besparingarna kan medföra negativa konsekvenser, även om målet är att minimera riskerna. Det handlar bland annat om tillgängligheten till vård, patientsäkerheten och personalens arbetsmiljö.

Det låter hemskt. Hur ska man kunna sätta en gräns för vilka som inte längre ska få vård?

Camilla Gustafsson, Vårdförbundets ordförande i Värmland

Oro för indragna tjänster

Störst är oron i de regioner som flaggat för stora personalnedskärningar. Som Sörmland där personalstyrkan ska minska med cirka 700 anställda, varav 400 inom vården. Och i Värmland där personalstyrkan ska minska med 750. Ett varsel kan komma att läggas på cirka 300 anställda.

Camilla Gustafsson, Vårdförbundets ordförande i Värmland, säger att förslaget har väckt oro bland medlemmarna. Hon befarar att arbetsmiljön kommer försämras om vakanta tjänster dras in.

– Regionen ska dra ner personal samtidigt som det ställs krav på kapade köer och fler vårdplatser. Det är en ekvation som inte går ihop. Det blir en kostnad som våra medlemmar får bära i form av mer stress, ökad övertid, mer sjukskrivningar och att man inte kan ge bra vård, säger Camilla Gustafsson.

Ifrågasätter kompetensväxling

I sitt enkätsvar skriver Region Värmland att kombinationen av höga personalkostnader och ansträngd personalförsörjning innebär att man måste hårdprioritera arbetsväxling och arbetseffektivitet samtidigt som arbetsmiljöperspektivet bevakas.

– Det har inte fungerat hittills. Man har anställt mycket personal i hopp om att man ska kunna kompetensväxla. Men att ersätta en sjuksköterska med två undersköterskor har inte lett till att operationsköerna kortats eller att vi kan ha fler vårdplatser öppna, säger Camilla Gustafsson.

I stället tror hon mer på ett annat spår som regionen är inne på: att minska utbudet och utbudspunkterna för att hitta samordningsvinster. Camilla Gustafsson menar att det är bättre att det finns hela arbetsplatser kvar i stället för att alla drar ner lite men fortsatt ska göra lika mycket.

– Om man bara erbjuder vård utifrån de faktiska förutsättningarna, alltså under ordinarie arbetstid, skulle man spara upp emot 400 miljoner kronor genom att extraersättning för övertid och sommar försvann.

Efterfrågar högre skatt

Men hon ser en risk för att patienterna blir lidande. Något som regionen är inne på i sitt enkätsvar:

”Prioriteringar kommer att krävas där mindre allvarliga behov får stå tillbaka de kommande åren på ett sätt som jämfört med de senaste tio åren kan uppfattas provocerande av både politik och invånare.”

– Det låter hemskt. Hur ska man kunna sätta en gräns för vilka som inte längre ska få vård? Man har lagreglerade skyldigheter att ge patienterna en god och säker vård, samtidigt som personalens arbetsmiljö ska värnas. Man borde ställa frågan till invånarna i Värmland om de är beredda att betala mer i skatt för att få den vård de förväntar sig, av utvilad personal med drägliga villkor. Eller om man hellre vill ha lite mer i plånboken, säger Camilla Gustafsson.

Men det verkar inte vara aktuellt i nuläget. Hittills har bara Örebro och Stockholm meddelat att de höjer skatten, med 75 respektive 30 öre.

Fotnot: Texten har uppdaterats efter att de sista två regionerna svarat på Vårdfokus ekonomienkät.