Stora brister vid vård av äldre på landets akutmottagningar

Omhändertagandet av de äldre på landets akutmottagningar är långt ifrån optimalt. Både ledning och personal har bristande kunskaper om hur äldre bör tas om hand på ett bra och säkert sätt.

30 augusti 2006

Det visar en granskning som Socialstyrelsen presenterar i dag.

– Personalen är generellt sett engagerad men de har inte primärt någon utbildning om äldre människors situation och tillstånd. De har en allmän känsla för att den som är äldre ska behandlas som en gammal människa, men de saknar i regel specifika kunskaper om vad det innebär att vara gammal och sjuk, säger Ulla Fryksmark på Socialstyrelsens tillsynsenhet i Jönköping och projektledare för granskningen.

Socialstyrelsen besökte under mars och april i år 56 sjukhusanknutna akutmottagningar. Inför besöken granskades sex journaler från varje mottagning. Vid besöken intervjuades ledningen och en personalgrupp var för sig.

Patienterna, vars journaler granskades, var i genomsnitt 90 år, två tredjedelar var kvinnor och lika många kom från eget boende.

Mindre än hälften av personalgrupperna uppgav att de tog hänsyn till patientens ålder när de gjorde prioriteringar. Övriga gjorde endast en bedömning av patientens symtom.

– Äldre människor ska inte gå före. Men åldern i sig är en faktor som bör vägas in i prioriteringsbedömningen. Vi vet numera att det händer någonting i 80-årsåldern. En äldre människa försämras snabbare än en yngre, kan reagera annorlunda på mediciner och ha andra symtom, säger Ulla Fryksmark.

Blir liggande ensamma

År 2001 granskade Socialstyrelsen patientförhållandena på ett antal röntgenkliniker i landet. En sak som det anmärktes på var bland annat att det ofta saknades en tydlig ansvarsfördelning för vem som hade ansvaret för patienten medan denna transporterades från exempelvis akuten till röntgen eller när denna låg och väntade på sin tur. Under senare år har ett antal fall av bortglömda äldre patienter uppmärksammats när de hittats döda bakom ett skynke i väntrummet.

– Det är anmärkningsvärt att man inte gjort någonting åt det här förhållandet. Bortåt hälften av akutmottagningarna saknade tydliga rutiner för vem som ansvarar för patienten under transport till en annan klinik eller mottagning, säger Ulla Fryksmark.

Närstående kontaktas inte

Av de granskade journalerna framkom att det förekommit få dokumenterade kontakter mellan akutmottagningen och närstående, kommunen eller primärvården.

– Ofta är de äldre som kommer till akuten inte helt klara i huvudet. Speciellt inte om de fått något nytt läkemedel. Då behövs en kontakt med de anhöriga eller kommunen för att försäkra sig om att den äldre kan klara sig när hon eller han kommer hem igen, säger Ulla Fryksmark.

Problemet är att de äldre ofta inte vill att personalen kontaktar någon. De vill inte besvära sina släktingar eller någon annan. I en del fall är de lätt dementa men försöker att hålla en fasad för att inte avslöja det.

– Jag tror att personalen på akutmottagningarna behöver bättre kunskaper om hur man skrapar på ytan hos äldre människor. Hade de gett sig lite mer tid hade de kanske fått det där tillståndet som behövs för att kontakta någon, säger Ulla Fryksmark.

Socialstyrelsen kritiserar också att akutmottagningarna inte i högre utsträckning utnyttjar sina datasystem för att systematiskt följa upp väntetiderna samt att dokumenteringen av patientens aktuella läkemedelslista ofta är bristfällig. På många ställen saknas också dokumentation om vilken information som getts till närstående om patientens sjukdom, vård, och behandling. Men

Många ljusglimtar

Socialstyrelsen påpekar också att det fungerar väl på många ställen. I slutet av rapporten finns en lista med goda exempel som andra kan lära av.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida