»Strejken har visat hur viktiga vi är«
Äntligen! Så kan man sammanfatta avdelning Västra Götalands reaktion på de ansökningar om skyddsarbete och dispenser som arbetsgivaren i regionen har lämnat till Vårdförbundet.
I Västra Götaland har man nämligen under de senaste årens lokala löneförhandlingar haft problem med att många arbetsgivare mer eller mindre har struntat i att göra analyser av vilka behov av löneökningar som finns med avseende på medlemmarnas bidrag till verksamheten.
? De dispensansökningar och ansökningar om skyddsarbete som arbetsgivarna har lämnat in till Vårdförbundet under konflikten har visat sig fungera alldeles utmärkt som underlag till de analyser som arbetsgivarna i tidigare lokala löneförhandlingarna har haft så svårt att få ur sig, säger Marina Olsson, ordförande för Vårdförbundet i Västra Götaland.
I dessa ansökningar beskrivs inte bara hur enskilda verksamheter fungerar utan också vilka konsekvenserna blir om Vårdförbundets medlemmar inte finns där.
? Här har vi nu fått arbetsgivarnas egna beskrivningar av hur viktiga våra medlemmar är för verksamheten, och det kommer vi naturligtvis att använda oss av i de kommande lokala löneförhandlingarna. Både när vi förhandlar för yrkesgrupper och för enskilda medlemmar, säger Marina Olsson.
Pia Andorff, ordförande för Vårdförbundet i Skåne, är inne på samma linje:
? I alla dispensansökningar som arbetsgivarna har lämnat in har de varit tvungna att beskriva vilken viktig roll enskilda medlemmar faktiskt har för att vården ska fungera på ett tryggt och säkert sätt, säger hon.
I Skåne har arbetsgivarna vid de sjukhus som har varit uttagna i strejk likt masken på kroken vridit och vänt på konfliktreglerna så till den grad att det knappast har undgått någon att vården inte klarar sig utan de yrkesgrupper som Vårdförbundet representerar.
? Vid samtliga varsel som har lagts i Skåne har arbetsgivaren direkt börjat prata om samhällsfaran. Och trots att bara en tiondel av våra medlemmar har varit uttagna i strejken så har arbetsgivarna valt att kalla de sjukhus som drabbats för stängda. Det om något visar att det inte går att bedriva vård utan våra yrkesgrupper, säger Pia Andorff.
Men det har också funnits ett stöd, eller åtminstone erkännande, från de närmaste cheferna.
– Det är egentligen en hyllning till de biomedicinska analytikerna. Ungefär så uttryckte sig chefsläkaren Stefan Engqvist under förhandlingarna inför strejken i Stockholm.
Vad det konkret handlade om var att arbetsgivaren plötsligt (?) kom till insikt om hur viktiga de biomedicinska analytikerna är – de berördes nämligen av fyra av de femton strejkvarsel som bedömdes som samhällsfarliga av arbetsgivaren.
Det här är bara några exempel på att medlemmarnas insatser i vården har blivit tydliggjorda under vårdkonflikten. Det kommer att vara ett av de mer bestående resultaten av strejken.
Vårdförbundet har under hela konflikten också haft ett stort stöd av allmänheten.
– Allmänheten har förstått att vi är uttagna i strejk, för det har kommit mycket färre patienter än det brukar på måndagsförmiddagarna och vi känner ett verkligt stöd från dem, de hejar på oss, sa till exempel den biomedicinska analytikern Ann-Charlotte Ställhammar på Vårdcentralen Gripens labb i Karlstad till Vårdfackets reporter under en av de hektiska dagar då nya strejkvarsel trädde i kraft.
Kanske är det just de biomedicinska analytikerna som har tagit det största klivet ut ur anonymiteten.
? Alla våra yrkesgrupper har lyfts fram i konflikten. Men just de biomedicinska analytikerna har tidigare varit en rätt så dold yrkesgrupp för allmänheten. Innan strejken bröt ut var det inte många journalister som ens visste att de existerade, än mindre att de tillhör Vårdförbundet. Nu nämns de ofta i de artiklar som skrivs om konflikten, även om den i stora drag omnämns som en sjuksköterskestrejk, säger Vårdförbundet Skånes ordförande Pia Andorff.
Att stödet från allmänheten är stort visar också den opinionsundersökning som Vårdförbundet presenterade när konflikten hade pågått i över fem veckor. 73 procent stödde strejken, de flesta såg dessutom ingen större risk med den. Stödet är något mindre bland personer som röstar med det borgerliga blocket – men det är massivt oavsett politisk inställning.
Det har heller inte varit svårt att få människor att skriva under på de krav som förbundets lokala organisationer har presenterat i form av namninsamlingslistor runt om i landet. Den 22 maj samlades alla namninsamlingslistor ihop till en jättebunt som av förbundsrådet bars över till arbetsgivarorganisationen skl:s högkvarter på Hornsgatan i Stockholm – det handlade om fler än 190 000 namn sammanlagt.
Vårdförbundet har också fått stöd från både systerorganisationer i övriga Norden och från organisationer av olika slag i Sverige. Det gäller inte minst inom facket – från tco:s ordförande Sture Nordh, som drog i gång plåsterkampanjen, till lokala avdelningar inom olika lo-förbund. Sammanlagt handlar det om dryga tjoget organisationer. De tre ordförandena i socialdemokraternas, moderaternas och centerns ungdomsförbund skrev ett gemensamt debattinlägg i Göteborgs-Posten där de förklarade att »det är självklart att ge vårt stöd för rättvis lön till livsviktiga yrken«.