teambaserat lärande

Studenterna lär sig tillsammans i matnyttigt hälsoprojekt

Studenterna lär sig tillsammans i matnyttigt hälsoprojekt
Sjusksköterskestudenterna Evelina Nahdin och Anthony Noble, logopedstudenten Manar Almanassra och blivande biomedicinska analytikern Oskar Jakobsson samarbetar i arbetsplatsförlagt, teambaserat lärande. Foto: Henrik Witt.

Att lära om, av och med varandra. Det är tanken med interprofessionellt, teambaserat lärande. På Medicinska fakulteten vid Linköpings universitet genomför studenter som pluggar till bland annat sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, logopeder och läkare gemensamma förbättringsprojekt i kommunal vårdverksamhet.

Sjuksköterskestudenten Evelina Nåhdin slår sig ner i den bruna skinnsoffan hemma hos Gabriel Larsson. Han berättar att han har bott i sin etta här på det särskilda boendet i centrala Norrköping i ett halvår. Han trivs ”tipptopp”. På fritiden gillar han att köra radiostyrda bilar som går i hundra kilometer i timman, se på film eller spela Yatzy i boendets gemensamma lokaler.

– Förut gick jag på daglig verksamhet, men jag fick problem med pumpen och orkar inte vara i gång lika mycket längre.

Sjuksköterskestudenten Evelina Nahdin intervjuar Gabriel Larsson, som har en egen lägenhet på boendet. Foto: Henrik Witt.

– Och maten, hur fungerar den? undrar Evelina Nåhdin.

– Jag har diabetes, så det är viktigt att äta på bestämda tider. Och så försöker jag hålla nere på godiset.

Intervjun är en del av uppstarten på ett två veckor långt interprofessionellt grupparbete i förbättringskunskap på Medicinska fakulteten vid Linköpings universitet. I Evelina Nåhdins grupp ingår bland annat logopedstudenten Manar Almanassra, blivande biomedicinska analytikern Oskar Davidsson samt läkare, arbetsterapeuter och fysioterapeuter som går olika terminer på respektive utbildningar. Tillsammans ska de utforma och föreslå åtgärder i ett förbättringsarbete på boendet. Totalt är fyra till fem liknande grupper placerade inom olika kommunala verksamheter i Norrköping varje termin.

Fokuserar på kost och hälsa

I fikarummet på bottenvåningen väntar Evelina Nåhdins kurskamrat Anthony Noble. Studenterna har mött delar av personalstyrkan för att sätta sig in i hur de arbetar. Sedan några år fokuserar boendet särskilt på kost, hälsa och sysselsättning för de cirka 20 brukarna. Utmaningarna är stora. Många har låga inkomster i form av sjukpenning, problem att planera måltider på grund av funktionsnedsättningar – och intresset att ta emot stöd varierar.

– Allt här bygger på frivillighet, förklarar Kent Andersson, som är stödpedagog och gruppledare.

Kent Andersson (mitten) arbetar som stödpedagog och gruppledare. Foto: Henrik Witt.

För att skapa motivation hos brukarna att äta mer hälsosamt har personal motiverat dem att göra storkok en gång i veckan och fryst in matlådor till både lunch och middag. Gabriel Larsson är en av dem som tagit emot det stödet. Men fler insatser har diskuterats, till exempel möjligheten att erbjuda färdiga matpaket. Till det finns i dagsläget ingen budget eller organisation. Man måste också följa individuella behandlingsplaner samt respektera och uppmuntra de boendes självständighet och integritet. Möjligheterna är minst sagt begränsade.

– Det låter som ”mission impossible”, konstaterar Anthony Noble.

Men det visar sig inte omöjligt. Allt handlar om inställning.

– Under utbildningen har jag blivit medveten om att omvårdnadsbehovet i samhället är gigantiskt och ständigt närvarande. Det finns överallt, hela tiden. Man kan antingen se det som en tröstlös utmaning – ett enormt svart hål – eller omfamna känslan av tillfredsställelse i att bidra där man kan. Jag väljer det senare, säger Anthony Noble.

När gruppen efter två veckor återvänder till boendet för att redovisa presenterar de en ny arbetsmodell: Egenvårdsteam, där ett fåtal brukare planerar inköp, matlagning och måltider tillsammans med personal. Det kan börja med fika en gång i veckan och utvecklas till gemensamma middagar.

– Vi bestämde oss för att spinna vidare på framgångsfaktorer. Det som funkat hittills är teamsamverkan och att inte ha för höga mål och ambitioner. Tanken är att främja motivation kopplat till positiva upplevelser av att äta i ett vardagligt socialt sammanhang, säger Anthony Noble.

”Sjuksköterskornas hemmaplan”

Evidens för metoden fann de bland annat hos omvårdnadsteoretikern Dorothea Orem, som beskriver grundläggande mänskliga behov som intag av mat och vatten, balans mellan vila och aktivitet och betydelsen av social kontakt samt sjuksköterskans roll i att stödja och främja förmågan att kontrollera och tillgodose dem.

– Det var kul att backa tillbaka till teoretiker som vi läste redan första terminen på utbildningen. Vi hade stor nytta av det, det var vår hemmaplan. Egenvårdsbehov är centralt i vår kompetens som sjuksköterskor, säger Anthony Noble som nu går fjärde terminen.

Tanken med det interprofessionella förbättringsarbetet är att lära sig tillsammans med, av och om de olika yrkesgrupperna. Evelina Nåhdin tycker att det har funkat bra och lyfter bland annat fram läkarnas kunskaper om psykisk ohälsa kopplat till nutrition samt logopedernas perspektiv kring exempelvis sväljsvårigheter.

Intervjun med Gabriel Larsson tillförde kunskap om brukarnas situation, men hon tror inte att han kommer att höra till dem som får bäst hjälp av det nya egenvårdsteamen, om de införs.

– Han var nöjd med tillvaron, men det var givande att höra hur han upplevde sin situation.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida