Tidsbrist ger moralisk stress i vården av svårt sjuka barn

Barn med cancer och deras familjer behöver inkännande vårdpersonal. Men brist på tid och en otrygg bemanning utan kontinuitet ställer till det. Personalen kan då inte leva upp till det etiskt rätta, visar en ny avhandling.

Päivi Ventovaara har själv lång erfarenhet av att arbeta på ett barncancercentrum i Sverige, och är utbildad specialistsjuksköterska både inom barn- och ungdomsvård och onkologi. Nu har hon doktorerat vid Karolinska Institutet i ämnet moralisk stress inom barnonkologi. En känsla som många sjuksköterskor känner igen.

– Moralisk stress uppstår av att inte kunna göra det man anser vara etiskt rätt, eller känna att man måste göra något etiskt fel. För sjuksköterskor som arbetar i cancervården kan det vara att fortsätta med behandling av ett barn där det inte finns hopp kvar, och se att det ökar lidandet, säger Päivi Ventovaara.

En kvantitativ studie utfördes där alla barncancercentrum i de fem nordiska länderna ingick. De svarande var sjuksköterskor, läkare och undersköterskor.

Skillnad mellan sjukhus

Resultatet visade inga skillnader mellan länderna för moralisk stress eller etiskt klimat.

– Skillnaderna fanns mellan olika centrum. Där det fanns ett öppet klimat för etiska frågor var det mer sällsynt med moraliskt stressande situationer. Där märks att det är bra om alla kan prata om etiska aspekter och har stöttande kollegor och chefer, säger Päivi Ventovaara.

Studien visar att de moraliskt stressande situationerna ofta berodde på tidsbrist och att tvingas göra avkall på vårdkvaliteten.

– Tidsbrist ger en känsla av att inte kunna sitta ned och lyssna på barnet och familjen, utan så att säga stå i dörröppningen, med en fot i korridoren för att springa vidare. Personalen vill kunna fråga hur det gått att klara av skolan och inte bara fokusera på den absolut nödvändigaste vården, som att sätta på ett dropp.

Studien visade också att brist på kontinuitet stressar personalen.

– De vet att den är viktig för barn och familjen, vilket också forskning visar, att det ökar barns trygghet.

Otrygg bemanning

Den tredje stora orsaken bakom moralisk stress var att bemanningen kändes otrygg. Deltagarna tyckte att de var för få eller att det saknades tillräcklig kompetens.

Vård i livets slutskede förekom sällan, men kunde också uppfattas moraliskt stressande när det hände.

– Det kan bero på att inte så många barn avlider på vårdavdelning. Dels botas många idag, dels sker den palliativa vården ofta i hemmet. Men de övriga aspekterna som brist på kontinuitet, tid, vårdkvalitet berör ju å andra sidan även vård i livets slut, säger Päivi Ventovaara.

Kvinnorna upplevde mer moralisk stress än männen i studien.

Det var vanligare att fundera på att säga upp sig på grund av moralisk stress om det etiska klimatet var åt det sämre hållet. Fem till sex procent hade redan gjort det och ungefär lika många gick i sådana tankar.

Upprepad provtagning

Nästa steg var en intervjustudie med sjuksköterskor. Den visar att det värsta var känslan när de inte kunde göra det bästa för barnet, och tvivlade på om obehagliga åtgärder som upprepad provtagning eller sondsättning var nödvändiga.

– Här tror jag att god kommunikation i teamet är viktigt, och framför allt mellan sjuksköterskor som arbetar patientnära och läkarna, som har den medicinska expertisen.

En etisk fråga var också fasthållning, som tyvärr förekommer i barnsjukvård. När de var övertygade om att proceduren var för barnets bästa upplevdes inte samma stress.

Päivi Ventovaaras slutsats efter sina studier är att det gäller att värna om den personal som finns.

– Det är viktigt att stötta de som väljer de här arbetsplatserna. De har rätt till kompetensutveckling, och att kollegor får det. Dessutom behöver man värna om barnens bästa intressen och etiska samtal.