Tillbaka i vården efter många år hos byggjätten

ÅTERVÄNDARE. En vecka efter att hon bett om tjänstledigt från byggjätten jobbade Arja Johansson sitt första pass på den nyöppnade pandemiavdelningen i Skövde. Där samlades hastigt ett personalgäng från alla håll, som stöttade varandra genom den första coronastormen.

Arja Johansson jobbar i vanliga fall som projektinköpare på byggföretaget Peab. Hon bytte bana för 19 år sedan då hon omskolade sig från sjuksköterska till civilekonom. Men när coronakrisen kom kände hon att hon behövdes i vården, med sin sjuksköterskekompetens. Sedan gick det fort.

Hon ringde först trevande till HR-avdelningen på Skaraborgs sjukhus för att höra sig för om behovet. De svarade ”kan du börja imorgon?”. Redan efter en vecka var hon på plats. Peab hanterade hennes ansökan om tjänstledigt blixtsnabbt.

Hur känns det att vara tillbaka?

– Det har faktiskt känts väldigt roligt än så länge. Jag känner att jag gör en samhällsinsats. Det här blev ett bra tillfälle att testa att arbeta som sjuksköterska igen. Jag har verkligen känt mig välkommen, säger Arja Johansson.

– Men visst har jag varit lite ringrostig. Mycket är nytt med det tekniska. I dag har allt blivit digitaliserat, och vi arbetar i flera datasystem som inte riktigt samarbetar med varandra. Först kändes det som att det var lättare tidigare, med pappersremisser och så. Men nu har jag lärt mig, själva datorn är ju inget nytt för mig, bara journalsystemen.

– Sedan är en del läkemedelsbehandlingar nya. En annan sak var att jag var lite osäker på att ta blodprover i början. Men kliniska blicken har jag kvar.

Berätta om din avdelning!

– Jag började på den nyöppnade pandemiavdelningen i april, där vi vårdade de som misstänktes ha covid-19 och de som var konstaterat smittade. Det samlades ihop personal på en vecka dit. Vi kom från alla håll, från psyk, röntgen, mottagningar och alla avdelningar. Det blev jättebra sammanhållning i gruppen. Men sedan till sommaren behövdes resurserna till de vanliga avdelningar. I slutet av maj stängdes avdelningen och det är lite deppigt. Nu jobbar jag på infektion i stället.

Varför ställer du upp nu?

– Jag vill vara med och bidra. På Peab kallar vi oss samhällsbyggare, det här är en annan dimension av samhällsbygge. Jag såg på sociala medier att man skulle skicka in till regionen om man hade vårdutbildning. Jag kan inte sitta här med utbildning om det finns ett skriande behov. Jag sa: Jag har två händer och två fötter, sätt mig där jag behövs.

Hur tänker du kring risken att själv bli smittad?

– Jag är inte det minsta rädd för bli smittad. Vi har aldrig haft brist på skyddsutrustning och inga restriktioner för att få använda skydd. Vi har visir, munskydd, lång- eller kortärmat och handskar, nu även till de inte smittade. Jag har vant mig så mycket att nu känns det konstigt att inte ha visir.

– Det känns mer riskabelt att gå på stan och i mataffären. Skulle jag bli smittad är det inte säkert att det var på jobbet.

Varför lämnade du vården?

– Jag har alltid varit intresserad av teknik, och när jag läste utbildningen industriell ekonomi blev jag högskoleingenjör också. Jag var sugen på att göra något annat än att arbeta som sjuksköterska. Men jag ville samtidigt sluta när det fortfarande var kul, vilket jag gjorde. Vill man något nytt och väntar för länge blir man nog utbränd – och då hade jag inte kommit tillbaka nu.

– Från början jobbade jag extra i kommunen, för att hålla kompetensen uppe. Men det är tio år sedan sist.

Vad händer nu?

– Jag är tjänstledig från Peab i tre månader och sedan jobbar jag kvar på sjukhuset under min semester till den sista juli. Det bli nog ingen semester för mig i sommar. Dessutom jobbar min man, han är på ambulansen i vanliga fall, men är inkallad till iva nu och får ingen lång semester.

– Vi tänker båda nu att vi gör den här lilla samhällsinsatsen. Vi reder oss utan semester, vi har inga barn på dagis och så.