Tio år med elva timmars dygnsvila: ”Glad att vi redan gjort omställningen”

Skärpta regler kring elva timmars dygnsvila har orsakat konflikter och oro runt om i landet. På psykosavdelning 240 vid Sahlgrenska sjukhuset i Mölndal har schemat varit anpassat till EU:s arbetstidsdirektiv i tio år. ”Det passar inte alla, men de flesta gillar principen”, säger vårdenhetschef Beatrice Carlsson.

Till avdelning 240 kommer patienter som är nyinsjuknade och under 35 år. Den här morgonen anländer sjuksköterskan Julian Proschak till jobbet klockan 08.30 och ska stanna till 17.30. Det så kallade ”mellanpasset” infördes 2014 då arbetsplatsen började följa reglerna för dygnsvila i EU:s arbetstidsdirektiv.

– Jag jobbade två år i Tyskland innan jag flyttade hit. Där fick vi ekonomisk ersättning genom kollektivavtalet för att dygnsvilan sänktes till nio timmar, säger han.

Tidigare kunde de anställda på avdelning 240 jobba kvällspass till 21.30 och sedan vara schemalagda 06.45 nästa morgon. Men sedan tio år tillbaka är arbetstiderna i stället 06.45-15.30 eller 16.00, 08.30-17.30 och 12.30-21.30. Nattpersonalen går på ett separat schema med kortare veckoarbetstid.

– Fram till 1 oktober kunde vi göra undantag vid till exempel sjukdom eller vab. Då kunde jag bara ringa Julian och be honom komma in 06.45 om det skulle behövas. Nu måste jag motivera det på ett annat sätt och dessutom kompensera honom med lika många timmar i samband med nästa arbetspass. Då hoppar jag hellre in själv, lånar personal från andra avdelningar eller låter verksamheten gå på sparlåga, säger vårdenhetschefen och specialistsjuksköterskan Beatrice Carlsson.

Hon framhåller att den möjligheten inte finns inom alla vårdverksamheter.

– Här klarar vi att vara en sjuksköterska kort vissa perioder på dygnet. Det är stor skillnad jämfört med exempelvis en medicinavdelning där man behöver fler sjuksköterskor på plats hela tiden.

Slutar sent före helgen

När ”EU-anpassade” scheman med 11 timmars dygnsvila infördes fanns ett visst missnöje, minns hon. Helgpassen lades antingen dag-dag-dag eller kväll-kväll-kväll, i stället för en blandning av dag och kväll. Tidigare hade sjuksköterskor och skötare haft möjlighet att ta ett glas vin, gå ut och roa sig eller delta på andra aktiviteter antingen fredag eller lördag kväll även om de jobbade helg. Det blev också vanligare att sluta med ett sent pass före helgen, vilket gjorde ledigheten kortare.

– Det ställde till det i privatlivet. Men jag tror inte att de anställda reflekterade så mycket över det, man rättade in sig. Har man ett schema måste man ju följa det, säger Beatrice Carlsson.

Sedan 1 oktober är även vardagarna mer likartade. En vecka kan nu innehålla fem dagpass eller fem kvällspass på rad, vilket inte förekom tidigare. En förändring som – liksom mellanpassen – inte är så populär bland småbarnsföräldrar.

– Har man barnomsorg och är ensamstående kan det bli väldigt krångligt, särskilt om man har långt till förskolan. Många har inte ens öppet så sent som till 18 eller 18.30, säger Beatrice Carlsson.

Som chef tycker hon däremot att det är tryggt att veta att personaltätheten är stor ända fram till 17.30.

– Särskilt om det varit oroligt på eftermiddagen. Vi har en arbetstopp runt 16.00 då patienterna får sina måltider och framåt kvällen sker de flesta inskrivningarna. Ibland kan någon stanna kvar en eller ett par timmar om det behövs, i stället för att vi kallar in extrapersonal ett helt pass.

Veckovilan är viktigast

Julian Proschak, liksom många kollegor, föredrar egentligen att arbeta i tätare ”block” med längre ledighet emellan. Beatrice Carlsson har förståelse för det:

– Jag upplever att medarbetare uppskattar veckovilan mer än dygnsvilan. Två dagars ledighet i följd gör att du kommer ner i varv. Inte timmarna mellan två pass, även om många tycker att det är skönt att börja 06.45 mer sällan. Har du varit här till 21.30 kan det ta ett par timmar att släppa tankarna på arbetet, särskilt om det hänt jobbiga saker.

En svårighet är att det inte går att byta pass med kollegor, vilket är en vanlig kritik mot EU-direktivets effekter.

– Det ställer höga krav på medarbetarna att hålla reda på både sin egen och kollegornas vila. Nyligen bad en anställd om att få vara ledig en torsdag och erbjöd sig att i stället jobba torsdagen därpå, då han egentligen skulle varit ledig. Men det gick ju inte, eftersom han inte skulle få tillräcklig veckovila då, säger Beatrice Carlsson.

Bygger på framförhållning

På psykiatrienheterna i Mölndal är det sektionsledarna som sköter schemaläggningen. Enligt sjuksköterskan Daniel Berg, sektionsledare på avdelning 240, har hans arbetsbelastning inte ökat nämnvärt sedan 1 oktober.

– Nej, alla har sina grundscheman som gäller i 10 veckor. Om någon behöver speciella anpassningar lägger vi in det för just den personen. Det har alltid gått att lösa, till exempel om man bara kan jobba ett visst antal kvällspass per vecka på grund av sin familjesituation.

Det viktigaste är att ha framförhållning, säger han.

– Jag planerar och ser över bemanningssituationen månader i förväg. Jag behöver då bara se framåt ett par veckor för att förutse när det finns risk för underbemanning, och ha en plan färdig vid exempelvis sjukfrånvaro eller vab. Enda risken att omedvetet bryta mot dygns- och veckovilan, som jag ser nu, är när det uppstår en lucka kvällar, nätter och helger, och personal ringer in ersättare och då inte tänker på det här med vila. De har ju inte samma överblick som jag har i vårt schemahanteringssystem.

För att undvika en sådan situation finns rutiner, bland annat en lista där det står att man först ska kontakta andra avdelningar, sedan timvikarier och så vidare.

– Att be någon byta pass eller ta övertid är bland de sista åtgärderna, om ingen annan lösning finns.

Även Daniel Berg har hört önskemål om mer intensiva jobbperioder med längre ledighet emellan. En anledning är att många pendlar, tror han.

– Göteborg är vidsträckt och det är dyrt att bo i innerstaden. Har man en timma eller mer i restid så blir det väldigt långa dagar.

Vårdenhetschefen Beatrice Carlsson tycker det är skönt att slippa den turbulens som många andra i vården upplever just nu med schemaförändringar.

– Jag är glad att vi gjorde den här omställningen för länge sedan, och jag tror inte att det blir jättestor skillnad för oss framöver. Vi får ju fortfarande bryta dygnsvilan om verksamheten kräver det, men vi måste kunna motivera det för facket och ge kompensation till den anställda i anslutning till nästa arbetspass. Men det har gått för kort tid för att utvärdera, det kan jag göra om ett år, säger hon.