Tro eller vetande?

»Ät Echinacea så slipper du bli förkyld«. »Förbättra minnet med Ginkgo biloba«. »Öka prestationen med Ginsana«. Reklamen är full av tips om naturläkemedel för egenvård. Men distriktssköterskan Agneta Smittberg i Askim vill att patienterna reflekterar över sin livsstil, innan de tar till piller. 

8 januari 2001

För Agneta Smittberg är relationen till naturläkemedel inte särskilt komplicerad. Hon vet att hon varken får förskriva eller rekommendera dem. Det får bara läkare. Men varför skulle inte hon kunna ge råd? Det tycker hon att hon borde få. Hon har visserligen ingen utbildning i naturläkemedel, men det har inte många läkare heller.

– Jag har läst 10 poäng farmakologi och preparaten är trots allt avsedda för egenvård.

I stället är hon patienternas samtalspartner om de funderar på att använda naturläkemedel. Då väger hon sina professionella kunskaper om sjukdomar och mediciner mot patienternas egna upplevelser av medlen.

– Är de allergiska och har fått mer eksem sedan de började med ett naturläkemedel råder jag dem att sluta med det. Eller om det finns studier som visar att naturläkemedlet neutraliserar blodtrycksmedlet som patienten måste använda.

Men tycker patienterna själva att de mår bättre med naturläkemedlet och det inte finns något som talar emot en användning så är valet deras. Det handlar om respekt för patients eget val och tro, menar Agneta Smittberg.

»Sista halmstrået«
Hänsynen till patientens egen vilja styrde henne också när hon arbetade med svårt cancersjuka i hemsjukvården 1990–93, i projekt Oscar. När patienterna var slutbehandlade i sjukvården och vårdades hemma hände det att de grep »sista halmstrået« och ville använda mistelpreparat som Iscador. Om de bad henne injicera preparatet gjorde hon det.

Men en del av medlen kan ge feber, som riskerar att maskera en infektion hos patienten. Därför var hon alltid noga med att kontrollera patientens tillstånd innan hon gav injektionen.

– När det gäller cancersjuka där skolmedicinen inte kan göra mer vill man självklart stötta patienterna om det är något de tror på, säger Agneta Smittberg.

Viktigt att medlen studerats
Hon sitter på vårdcentralen i Askim, en förort till Göteborg. På bordet framför sig har hon slagit upp Naturläkemedel 2000 och läser innantill:

»Flera studier har påvisat förlängd överlevnad samt förbättrat allmäntillstånd och livskvalitet vid användning av Iscador.«

»Flera studier…« Det är ord som Agneta Smittberg fastnar för. Boken med beskrivningar av godkända naturläkemedel och naturmedel har alla distriktsläkare och distriktssköterskor fått i Göteborg. Den är utgiven av Hälsokostrådet och är upplagd som en vanlig fass med medlets tillverkarnamn, form, innehåll och aktiva substanser, användningsområde och biverkningar. Här finns även monografier över de medicinalväxter medlen består av och vilka kliniska studier som gjorts kring dem.

– Oftast står det bara »Traditionellt använt mot…« vid naturläkemedlen och att studier saknas. Då brukar jag påpeka det för patienterna. Men har det gjorts någon undersökning av medlen, då tror jag mer på att de kan göra någon nytta.

Agneta Smittberg önskar att hon kunde mer om alternativmedicin, eller som det nu kallas komplementär medicin och naturläkemedel. Patienterna förväntar sig det. De får ständigt reklam om nya preparat via tv, tidningar och hem i brevlådan. Patienterna är både medvetna och kunniga.

Att äta ett piller mot ledbesvär eller slippa förkylningar med Esberitox tilltalar den alltmer hälsomedvetna nutidsmänniskan. Kan man slippa söka en redan överlastad sjukvård för småkrämpor genom att själv göra något, så varför inte? Själv äter Agneta Smittberg betakaroten, som hon köper på hälsokosten. Hon beskriver den som en antioxidant med både Selen, C- och E-vitamin. Agneta bränner lätt huden på våren och upptäckte att hon klarade solen bättre om hon åt naturläkemedlet. Eftersom det finns vitaminer och antioxidanter i fungerar den som en vitamintablett också. Men hon är försiktig med någon rekommendation. Utan en grundläggande kunskap är det svårt att bedöma och förhålla sig till naturläkemedlen, tycker hon.

– För mig fungerar det. Mer kan jag inte säga.

Större öppenhet i Tyskland
Men hade hon varit distriktssköterska i Tyskland vore ett samarbete med naturmedicinen självklart. Där har alternativ medicin och skolmedicin en lång historia tillsammans. Att vi i Sverige har en mer skeptisk inställning beror enligt vissa bedömare på att vi har en starkt sjukhuspräglad vård. Alternativen har inte fått plats.

– Har du tänkt på, säger Agneta Smittberg, att om en film handlar om sjukvård i Tyskland blir det ofta en skildring av ett hälsohem eller en kurort. Men är det en amerikansk film visar de ett akutintag med action.

Att det finns ett växande intresse för naturläkemedel tror hon beror på att många är rädda för biverkningar av vanliga mediciner. Det finns risker med att äta östrogen mot klimakteriebesvär, exempelvis ökad risk för bröstcancer. Då väljer man kanske hellre ett naturläkemedel. Agneta Smittberg slår upp ett av dem, Remifemin, i gröna FASS och läser innantill:

»Traditionellt använt mot lindriga klimateriesymtom som värmevallningar, svettningar, sömnstörningar och nervositet… Remifemin har använts i Tyskland i över 40 år.« »Enstaka gastrointestinala besvär har rapporterats.«

Det verksamma preparatet är silverax. Det säger inte Agneta så mycket utan hon bläddrar vidare till monografin över denna medicinalväxt lite längre fram i gröna FASS: »I en tysk multicenterstudie utvärderades effekten på 629 kvinnor i klimakteriet. Symtom som värmevallningar, svettningar, huvudvärk, hjärtstörningar, tinnitus, nervositet, irritation, sömnproblem och depressioner förbättrades hos 80 procent av de deltagande kvinnorna.«

Det låter väl alldeles utmärkt. Men hur ska man göra kvalificerade egenvårdsval utan kunskap? Agneta Smittberg förstår mycket väl att patienterna vill ha någon att samtala med om vad de ska välja. Själv försöker hon hänga med genom att läsa Hälsokostrådets tidning Pro Sana. Där skriver läkare som Karl-Otto Aly, en välkänd profil i svensk hälsokoströrelse, att det är bra med en sund skepsis mot komplementär medicin, men att »öppenhet, objektivitet och hängivenhet måste prägla forskningen« – från både skolmedicin och den komplementära medicinen. Underförstått att skolmedicinen kanske skulle kunna kosta på sig lite större öppenhet mot  den komplementära medicinen.

Andra sätt att påverka hälsan
I Pro Sana finns också en intervju med distriktsläkarföreningens ordförande Carl-Eric Thors, som rekommenderar sina kolleger att använda Naturläkemedel 2000. Han beskriver de godkända naturläkemedlen som ett välkommet komplement till skolmedicinen.

Det invänder inte Agneta Smittberg emot, men egentligen tycker hon att när det gäller egenvård ska man först påverka hälsan genom att äta rätt, motionera, arbeta och sova och vårda sitt umgänge. På vårdcentralen har man skapat en självinstruerande hälsoprofil för sina patienter, en vidareutveckling av Habo vårdcentrals hälsoprofil. Konstaterar läkaren att en patient har högt blodtryck får hon förutom eventuell medicinsk behandling också fylla i hälsoprofilen. Den består av tjugo frågor om tobak, alkohol, kost, motion, levnadsförhållanden, stress, midje- och stussmått och livssyn. När Agneta går igenom hälsoprofilen med patienten ser man snart var riskfaktorerna finns. Under samtalen faller det sig naturligt att patienterna berättar om de använder naturläkemedel:

– Personer som söker för trötthet, trots att de använder prestationshöjande naturläkemedel och hälsoprofilen visar att de arbetar över sextio timmar per vecka och sover 3–4 timmar varje natt, för dem kanske jag påpekar att de behöver se över sin livsstil innan de tar till naturläkemedel, säger Agneta Smittberg.

Snabba resultat hägrar
Men att ändra sin livsstil kräver tid och är ofta ett långsiktigt arbete. Kanske lockar naturläkemedlen för att de lovar  en snabbare lösning, funderar Agneta Smittberg. För kvicka resultat tilltalar i ett samhälle där allt ska gå fortare och fortare.

I Askim, en förort med många höginkomsttagare, äter småbarnsföräldrar ständigt Echinacea i förebyggande syfte. De tycker sig varken ha tid eller råd att vara förkylda.

– Då blir jag fundersam, säger Agneta Smittberg.

Hon slår igen gröna FASS och säger stillsamt: »De kanske skulle dra ner på tempot lite i stället.«

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida