Trötthet hos kvinnor med fibromyalgi och friska kvinnor

Söderberg S, Lundman B & Norberg A (2002). The meaning of fatigue and tiredness as narrated by women with fibromyalgia and healthy women. Journal of Clinical Nursing, mars 2002; 11:247?255.

Bakgrund: Fibromyalgi (fm) är ett kroniskt smärtsyndrom som finns beskrivet över hela världen. Orsaken till fm är inte helt klarlagd och det är främst kvinnor i medelåldern som drabbas. Förutom smärta är trötthet något som är plågsamt för kvinnor med fm och påverkar det dagliga livet i stor utsträckning.

Syfte: Syftet med denna studie var att klargöra innebörden i trötthet hos kvinnor med fm och friska kvinnor. 

Metod: Tjugofem kvinnor med fm och lika många friska kvinnor intervjuades om upplevelsen av trötthet. De friska kvinnorna var i samma ålder som de sjuka. Intervjutexten analyserades med en fenomenologisk hermeneutisk metod.

Resultat: Tröttheten beskrevs av kvinnor med fm som det överskuggande problemet. Den var lika svår och ibland svårare än smärtan. Tröttheten beskrevs som en känsla i hela kroppen. Kroppen beskrevs som att »bära en tung väska«, den kändes matt och hade förlorat energi. Tröttheten beskrevs också som en känsla av att vara närvarande men samtidigt frånvarande, som att vara insvept i bomull. Det var en trötthet som var ständigt närvarande. Att sova på natten hjälpte inte, tröttheten var okontrollerbar. En kvinna berättade: »Tröttheten ? det är ju det absolut överskuggande, jag är så fruktansvärt trött det är precis som om det slår knock på en, är ju trött när jag vaknar på morgonen också även om jag tycker att jag haft en bra natt och sovit bra så är det jättesegt.« Tröttheten beskrevs även som ett styrande hinder i det dagliga livet. Kvinnorna med fm beskrev trötthet helt annorlunda än de friska kvinnorna. Trötthet hos kvinnor med fm orsakades inte av arbete, den fanns oavsett aktivitet eller inaktivitet, den existerade av sig själv och var mycket svår att lindra. De friska kvinnorna beskrev trötthet som något naturligt, de behövde återhämtning, kroppen behövde vila. De friska kvinnorna beskrev även tröttheten som en skön känsla, något som inte nämndes av kvinnorna med fm.

Fördjupad förståelse och reflektion: Studien visar hur relationen till kroppen påverkas. När vi är friska tas kroppen för given, vi tänker inte på att vi har en kropp. Vid trötthet blir kroppen påträngande närvarande, kroppen blir ett »det«, ett ting. Kroppen kändes som en börda och var ett hinder i det dagliga livet för kvinnor med fm.

Konklusion: Eftersom trötthet är ett fenomen som vi alla har erfarenhet av finns det en risk att hälso- och sjukvårdspersonal utgår från sina egna upplevelser av trötthet. En trötthet som troligtvis är överstämmande med vad de friska kvinnorna upplevde, det vill säga relaterad till behov av vila. Personer med kronisk sjukdom beskriver däremot ofta en tung och svår trötthet, som är ständigt närvarande och inte går att vila bort. Denna studie pekar på betydelsen av att kommunicera utifrån en gemensam förståelse.

För korrespondens: Siv Söderberg, leg sjuksköterska, med dr, universitetslektor, avdelningen för omvårdnad, institutionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet, 961 36 Boden
Telefon 0921-758 18
E-post: Siv.Soderberg@hv.luth.se

Kommentar:
I denna mycket intressanta studie redovisar författarna hur kvinnor med fibromyalgi (fm) beskriver och upplever sin trötthet jämfört med friska kvinnor. Trötthet är ett mångdimensionellt fenomen som vi inom vården kanske förhåller oss till alltför lätt och rutinartat. Författarna lyfter också fram problemet med att förhålla sig professionellt till ett fenomen som vi alla har egen erfarenhet av.
I resultaten presenteras hur kvinnor med fm med ett bildrikt språk ger ord åt upplevelsen av trötthet inom fyra olika dimensioner. En av dimensionerna beskriver hur detta påverkar individens förhållande till den egna kroppen.

Styrkan i den kvalitativa ansatsen ligger i att öka vår förståelse för hur ett fenomen kan uppfattas, upplevas och beskrivas olika av individer som i andra avseende har likheter. Vad som gör den här studien särskilt intressant är att det i studien också ingår en grupp friska kvinnor i jämförbar ålder. Det är en komplicerad diagnosgrupp man undersökt, trots detta torde resultaten äga en stor giltighet.

I konklusionen betonas vikten av att verkligen ta reda på i vilken utsträckning man äger en gemensam förståelse kring ett vardagligt fenomen/begrepp. Kanske är det till och med så att ett så oprecist begrepp som trötthet i sig löper risk att ges en slentrianmässig innerbörd. Resultaten från studien redovisar hur diametralt olika innerbörder begreppet trötthet har för patienter med fm respektive för friska kvinnor.

Studien uppmanar oss att fundera kring hur vi kommunicerar med olika patienter. Kan det vara så att vi inom vården inte är särskilt intresserade av att ställa mer specifika frågor om patientens upplevda trötthet?
Kan det också vara så att ett rutinartat förhållningssätt är mer vanligt förekommande
i möten med individer med oklara sjukdomstillstånd, som exempelvis fibromyalgi?

Avslutningsvis vill jag uppmana alla
intresserade att läsa hela den aktuella artikeln för att fundera vidare kring det egna förhållningssättet och kommunikationen i vårdarbetet. Studien anknyter väl till andra studier inom detta område som beskriver vad ett möte kan vara (Snellman 2001) och resonerar om hur ett diffust sjukdomstillstånd kan förstås och tolkas (Hamberg 1998).

Referenser:
Snellman I. Den mänskliga professionaliteten. Avhandling, teologisk fakultet, Uppsala universitet 2001.
Hamberg K. Begränsade möjligheter ? anpassade strategier. Avhandling, medicinsk fakultet, Umeå universitet 1998.

Marianne Omne-Pontén
föreståndare vid Centrum för klinisk forskning Dalarna, ckf, och lektor vid Högskolan Dalarna
E-post: Marianne.Omne-Ponten@ltdalarna.se