Tuffa krav på tonårstjejer

Rädslan är att inte bli lyssnad på. Avvisa inte med svepande uttryck, ta i stället emot henne så att hon kan berätta hur hon mår, uppmanar forskare.

Barnsjuksköterskan Renée Flacking har undersökt hur 17-åriga tjejer upplever och beskriver sin hälsa när de får göra det fritt, det vill säga när ingen har bestämt vad de ska prata om specifikt. När hon intervjuade 18 tjejer om deras hälsa var det inte fysiska besvär, som till exempel onda knän eller halsont, som kom upp utan hur de mådde psykiskt. Berättelserna vittnade om en ständig stress över att behöva hänga med och prestera för att bli accepterad. Alternativet är att hamna utanför.??

Deltagarna berättade också om känslan av att vara utesluten – att inte få vara med. Ordet skam används väldigt sällan och då enbart i riktigt förnedrande sammanhang, men Renée Flacking tycker att mycket av berättelserna i själva verket cirklar kring det. Skam omfattar hela jaget, när man ser sig själv utifrån. I stället använde deltagarna uttryck som otillräcklig och värdelös. ?

– Man vill inte vara den som säger hej, när andra inte säger hej tillbaka, säger Renée Flacking, som är med dr och vårdutvecklare vid barn- och ungdomsmedicin Dalarna och forskar på institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.?

Alla mår inte dåligt, avgörande är om man känner sig älskad, duger som man är och har band till viktiga personer som föräldrar och kompisar. Ibland kanske grannar. ?

– Under mognadsprocessen i tonåren tappar man en del band och nya kommer till. Banden till föräldrarna ska dock vara trygga hela tiden men det är inte alltid så, säger Renée Flacking.??

Ju tryggare tonårstjejen känner sig, desto mindre viktigt blir det att sträva efter att bli accepterad. Den som inte har blivit kramad eller till och med slagen hemma kan uppleva att hon inte duger och är älskad. På samma sätt kan någon känna svårighetersom lever i en allt för uppslukande och kvävande relation till en förälder. ?

Beskrivningarna i Renée Flackings studie handlade om att känna sig isolerad och avvisad, att vara den som är satt åt sidan och ingen vill ha. Tjejerna beskrev ofta situationer som hände för länge sedan, som de aldrig berättat om förut men bär med sig trots att det är ganska bra i dag och som påverkar hur de ser på framtiden: »Om jag inte lyckas nu och får höga betyg kommer jag inte att duga.« Därför börjar de spela en roll, där de försöker leva upp till kraven.??

– En tjej ska vara glad, lite flörtig men inte slampig, smart men inte plugghäst, ta plats men inte för mycket, smal men ändå inte behöva tänka på vad hon äter, välvårdad och ha en snygg stil. Och det ska vara naturligt, hon ska inte behöva jobba på det, säger Renée Flacking.?

Även om idealen ser olika ut i olika grupper, till exempel invandrargrupper och skejtare, finns ändå en generell norm. Men den är tuff att leva upp till och alla orkar inte göra det. Ju större skillnaden är mellan hur tonårstjejen själv känner sig och det önskade jaget, desto sämre mår hon. ??

Renée Flacking tror att det hjälper att ha någon att berätta för hur man tänker och känner, vilket förutsätter en trygg relation så att man vågar berätta. Många tjejer använder skrivandet som terapi och som skolsköterska eller barnmorska på ungdomsmottagningen kan man uppmuntra tjejer att prata med varandra eller att skriva dagbok eller brev, även om de aldrig postas. ?

Men det viktigaste är att visa att det är tillåtet och viktigt att berätta.?

– Man måste också kunna ta emot och ta hand om det flickan berättar, vara närvarande och inte avvisa henne. ?

Deltagarna representerar vanliga tonårstjejer. Det rör sig om en kvalitativ studie som inte gör anspråk på att generalisera. Studien är ännu inte publicerad.