Forskning

Tufft för barnmorskor och födande när bb stängdes i Sollefteå

Tufft för barnmorskor och födande när bb stängdes i Sollefteå

Svåra arbetsförhållanden för barnmorskor, ökade klyftor i samhället och ett större fokus på oro än verkliga medicinska risker för födande kvinnor. Det är några av riskerna med nedstängningen av bb i Sollefteå, som nu undersökts i en ny avhandling. "Enligt de barnmorskor jag intervjuat utmålades det påstått låga antalet förlossningar som en risk för patienten. Det var väldigt tufft för dem," säger forskaren Emelie Larsson.

Lite drygt fem år har gått sedan beslutet togs om att lägga ner bb i Sollefteå. Det blev startpunkten på en intensiv nyhetsrapportering och debatt som pågått under flera år. Barnmorskeledda kurser i bilförlossningar, en ockupation som avbröts först när pandemin drabbade världen fyra år senare – men fortsatte digitalt – och politiker som hoppade av sina uppdrag som följd av hat och hot är några minnesvärda inslag.

Emelie Larsson, universitetsadjunkt på institutionen för samhällsvetenskap och humaniora på Mittuniversitetet i Sundsvall, har i sin avhandling undersökt hur nedstängningen påverkade patienter, deras anhöriga och anställda på avdelningen. Hon har intervjuat blivande föräldrar och barnmorskor som arbetade på bb, samt analyserat medierapporteringen kring händelseförloppet.

Emelie Larsson. Foto: Mittuniversitetet.

När det gäller hur barnmorskorna som arbetade på bb påverkades var visserligen antalet intervjuer få – tre stycken, medan 10 blivande föräldrar intervjuades – men Emelie Larsson berättar att även de barnmorskor hon varit i kontakt med utan att till slut intervjua gav input. Situationen att arbeta under diskussionen om avdelningens vara eller inte vara beskrevs av flera som slitsam och i vissa fall traumatisk. Bland annat bedömdes barnmorskornas arbete från makthavarhåll i debatten utifrån ett ideal av stora specialiserade bb-mottagningar.

– På ett mindre bb som det här arbetar man ju lite annorlunda, man får göra mycket av allt. Men i diskussionerna fokuserade man på det som går att mäta, det vill säga antalet förlossningar. Man pratade inte så mycket om tiden som spenderades med patienterna eller den tid som lades på aborter, säger Emelie Larsson.

Yrkesskickligheten ifrågasattes

En uppfattning som rådde var att ju fler förlossningar varje barnmorska genomförde, desto mer yrkesskicklighet besatt hon. Trots att nedläggningen var en del av en större sparplan och inte hade något med bristande patientsäkerhet att göra nämndes vid upprepade tillfällen i debatten att det bara skedde en förlossning per dygn på avdelningen. Det blev till slut ett ifrågasättande av barnmorskornas yrkesskicklighet, säger Emelie Larsson.

– Enligt de barnmorskor jag intervjuat utmålades det påstått låga antalet förlossningar som en risk för patienten. Det var väldigt tufft för dem.

De barnmorskor som hon intervjuat upplevde detta som en attack på sin yrkesidentitet. Samtidigt var de själva av uppfattningen att de bedrivit en bra, säker och effektiv vård – och en strategi för dem att hantera angreppet blev att svara med samma mynt.

– Flera av barnmorskorna var med i protester mot nedstängningen. En barnmorska på avdelningen hade tagit fram statistik som jämförde antalet förlossningar per barnmorska med de andra sjukhusen i regionen – och kommit fram till att det var ungefär samma på andra håll, säger Emelie Larsson.

Det som stryker med när en verksamhet slimmas är omvårdnad.

Hon utgår från olika riskteorier i sin forskning. En slutsats hon landat i är att arbetssätten man tillämpar på mindre vårdmottagningar löper större risk att periferiseras vid händelser som nedstängningen av bb Sollefteå. Vad innebär då detta?

– Det som stryker med när en verksamhet slimmas är omvårdnad. En av barnmorskorna jag pratade med hade jobbat på en större avdelning, och där hade hon inte haft tid att sitta och prata med kvinnorna. Det är något man ser generellt inom förlossningsvård, säger Emelie Larsson.

I avhandlingen ligger tonvikten på patienternas upplevelse av nedstängningen. Här beskriver Emelie Larsson upplevelsen av att inte bli sedd av makthavare som dominerande i många fall.

– Närhet till vård, skola och kommunikationer är viktigt för att känna att man är en del av välfärdssamhället – att man har tillgång till resurserna när man betalar skatt. Annars uppstår ett politiskt avstånd. Man känner sig inte som en samhällsmedborgare, säger hon.

De flesta hon intervjuade bodde i Sollefteå, med undantag för en patient, som alltid haft långt till vården.

– Det var ju normaliserat för henne. Men hon var å andra sidan väldigt uppgiven över att just inte känna sig sedd. Så även om oron kan normaliseras över tid, verkar klyftan och känslan av att befinna sig i en periferi bara bli djupare med tiden.

Risker tas inte på allvar

I nyhetsrapporteringen kring nedstängningen fanns också mycket fokus på patienternas oro, i stället för på de medicinska risker de faktiskt utsattes för i och med längre avstånd till bb.

– Det följer ett gammalt mönster där risker för kvinnor hamnar i skymundan och inte tas på allvar. Genom att man endast pratar om oro frikopplas den från sådant som att ett bb längre bort innebär en längre körsträcka med konkreta risker. Oro kan vara befogat eller inte, det förknippades här bland annat med situationen att vänta barn och att alla som gör det upplever en oro. Det blir ganska abstrakt och lite förminskande, säger Emelie Larsson.

Doktorerar i sociologi

Emelie Larsson disputerade nyligen med avhandlingen Risky distances: Peripheralisation and normalisation in the case of a maternity ward closure in Sweden.

Hon är anställd vid ämnet sociologi på Mittuniversitetet och jobbar också med att ta fram en app mot härskartekniker.

Förutom argumentet att alla gravida är oroliga präglades också vissa debattinlägg i media av en av politisering och naturalisering kring själva barnafödandet – ungefär ”det är något kvinnor gjort i alla tider”. Vad säger det om synen på barnmorskeyrket i debatten?

– Ja, det är ju på grund av att vi haft en bra och tillgänglig vård som det går så bra för kvinnor att föda barn i dag. Så bra har det inte alltid gått. En av patienterna jag intervjuade beskrev att man behöver hjälp även i att hantera en förlossning. Det emotionella stödet är viktigt. Att få föda på ett bb och vara där i god tid, det betyder mycket, säger Emelie Larsson.

Oro för nyanlända

Av avhandlingen framkommer också att olika grupper av patienter drabbas olika hårt när vården centraliseras.

– Man behöver bil, körkort och nån som kan köra en. Det är inte alla som har. I Sverige som välfärdsland har man tidigare inte behövt luta sig så här pass mycket mot mot ett socialt nätverk, men när välfärden flyttas längre bort blir det sociala nätverket väldigt viktigt – att känna folk på orten som kan hjälpa en. En ensamstående kvinna jag intervjuade sa att hade bb varit kvar hade hon ”kunnat ta en taxi eller gått”  – nu blev hon tvungen att flytta till sin mamma i en annan stad.

För barnmorskornas del gällde den största oron en specifik patientgrupp – nyanlända som kanske inte kunde ta till sig information på grund av språkförbistringar.

– Det upplevde jag som en stor oro hos en av dem jag intervjuade, att de här patienterna kanske åker till fel ställe, säger Emelie Larsson.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida