Tusenlappar i skillnad

Samma sjukhus, men olika kliniker och lönefilosofier. Medicinklinikens 500 kronor rakt av blev på bb en skillnad på nästan 2 000 kronor mellan högst och lägst ökning.

Det rumsliga avståndet från medicinkliniken på Höglandssjukhuset i Eksjö till kvinnokliniken är inte så stort; de ligger i våningarna ovanför varandra. Men när det gäller lönerna är skillnaden desto större.

500 kronor vardera blev utfallet av lönerörelsen 2005 för sjuksköterskorna på medicinkliniken. På kvinnokliniken blev skillnaden desto större.

Marianne Österberg är facklig företrädare för barnmorskorna på familjevårdsenheten, den halva av kvinnokliniken som består av bb och förlossningsavdelning. Hon berättar att den som fick minst på hennes avdelning fick 200 kronor i påslag, medan den som fick mest fick 2 150 kronor.

Men Marianne Österberg pratar inte bara om skillnaden i utfall av en enskild lönerörelse – i år blir skillnaden inte alls lika stor.

Hon beskriver också en annan lönefilosofi. Den viktigaste skillnaden är väl att hela lönepåsen hamnar på vårdenheten, där vårdenhetschefen själv sköter förhandlingarna och lönesättningen.

Fast också på kvinnokliniken finns lönestegen, den »trappa« som tickar ut pengar efter hur många år man har arbetat som barnmorska. Fast här är den bara tio år lång (på medicinkliniken räknar man 30 år). Också olika specialistfunktioner belönas. Men den delen fördelar man »så rättvist som möjligt« mellan barnmorskorna på enheten.

Förra året gav detta i kombination med bedömningar av »hur-delen«, alltså varje enskild barnmorskas unika bidrag till verksamheten, en mycket stor lönespridning. Men Marianne Österberg medger att det var lite av en engångsföreteelse, det mesta byggde på att »stegen« gav utslag.

– I år lär inte skillnaderna i utfall bli så stora. Ökningen kommer att ligga på mellan 425 och 900 kronor, säger hon.

Men å andra sidan kommer det mesta att bygga på hur den enskilda barnmorskan har bidragit till verksamhetens utveckling.

Karin Steen är vårdenhetschef på familjevårdsenheten. När jag frågar om hon har »makten över lönerna« håller hon med ? i och för sig.

– Ja, det kan man väl säga på sätt och vis. Men det är alldeles för lite pengar att fördela. Och de procenten styrs uppifrån. Så egentligen finns makten där, och inte hos mig, säger hon.

Karin Steen är ändå nöjd med att man på enheten har rensat i »trappan«.

– Efter tio år ska man kunna yrket så att det är den individuella förmågan att utföra arbetet som ska räknas. Men, tillägger hon med en suck, det är ändå för lite pengar i förhållande till det arbete vi lägger ner på medarbetar- och lönesamtalen.

Lina Adolfsson tillhör veteranerna på kvinnoklinken, hon blev färdig barnmorska 1970. Hon beskriver arbetet med »trappa« och lönekriterier bland barnmorskorna, ett sätt att fördela löner som skiljer sig avsevärt från för tio år sedan då hon själv var facklig företrädare. Men hon gillar förändringen:

– När jag var aktiv fick man åka till Jönköping och förhandla. Nu är det vårdenhetschefen som avgör, och det är ju hon som vet vad de olika barnmorskorna gör, säger hon.

Lina Adolfsson är positiv till individuella löner, även om hon tycker att idén kan utvecklas. Hon är faktiskt till och med nöjd med den senaste lönerörelsen.

– Ja, nöjd med hänsyn till den lönepott vi hade. Men den är ju alldeles för liten, förstås.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida