Underlät att kalla på läkare
Sjuksköterska erinras för att hon inte kallade på läkare mot patientens önskan.
Mannen bodde på servicehus och larmade en kväll personalen sedan han fått bröstsmärtor som strålade ut i vänster arm. Då undersköterskan och det biträde som skulle arbeta under natten besökte honom tyckte undersköterskan att symtomen liknade dem vid hjärtinfarkt. Hon gav honom en tablett Nitromex och dokumenterade i journalen.
Mannen hade aldrig tidigare haft kärlkramp eller ordinerats läkemedel mot sådana besvär men han ville inte att läkare skulle tillkallas.
När smärtorna återkom under natten fick mannen ytterligare två tabletter Nitromex av vårdbiträdet. Det dokumenterades inte. Medicinen togs ur ett skåp med ”vid-behov-medicin”, personal med delegation att överlämna doserade läkemedel hade tillgång till skåpets nyckel. Vare sig undersköterska eller biträde hade delegation att överlämna medicin till mannen. Under natten kontaktades varken läkare eller ansvarig sjuksköterska.
Först morgonen därpå rapporterades händelsen. Servicehusets sjuksköterska besökte mannen som då var uppe och ordnade frukost, mådde ”sådär”, hade ett systoliskt blodtryck under 100 men ville fortfarande inte att läkare skulle kontaktas.
Stor akut hjärtinfarkt
Dagen efter kände mannen sig bättre. Enligt omvårdnadsjournalen hade han dock fem dagar senare fortfarande ont i bröstet, men avböjde läkarhjälp.
Ytterligare två dagar senare tvingade mannens dotter honom att ta emot en läkare. Han var då tungandad och blå om läpparna. EKG och lungröntgen visade förändringar så mannen lades in på en hjärtintensivvårdsavdelning med diagnos stor akut hjärtinfarkt. Infarkten bedömdes ha inträffat tio dagar tidigare. Mannen vårdades i 18 dygn.
Socialstyrelsen anmälde undersköterskan och sjuksköterskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). Vårdbiträdet ansågs ha handlat i god tro. Undersköterskan överskred sina befogenheter då hon gav mannen läkemedel i stället för att följa upprättade rutiner och kontakta tjänstgörande sjuksköterska.
Trots mannens smärtor och låga blodtryck tog inte sjuksköterskan kontakt med läkare och hon rapporterade inte heller att han fått medicin som inte var ordinerad.
Det framgår inte av dokumentationen om fler kontroller av puls och blodtryck gjordes eller om personalen fick rapport om behov av ökad tillsyn.
Tog inte sitt yrkesansvar
Socialstyrelsen hävdar att sjuksköterskan utsatte mannen för mycket stor risk genom den försening av hjärtinfarktdiagnosen som uppstod. Vid akut påkommen kärlkramp eller hjärtinfarkt kan tidsfaktorn från debutsymtom till adekvat vård vara avgörande för patientens liv och hälsa. Mannen fick inte heller adekvat smärtlindring.
Sjuksköterskan borde ha tagit sitt yrkesansvar och kontaktat läkare trots att patienten inte ville det, anser Socialstyrelsen som också har synpunkter på de rutiner som tillämpades för ”vidbehov-medicinering” och förvaring av sådan medicin.
Sjuksköterskan skriver i sitt yttrande att hon inte förstår varför bara hon ska ”straffas” för att läkare inte tillkallades. ”Alla de andra tre systrarna som arbetade resten av veckan då. Varför ringde ingen av dem? De har alla arbetat här längre än jag och känner patienten bättre.”
Finner påföljden stötande
Ansvarsnämnden prövar inte anmälan mot undersköterskan eftersom man anser att åliggandelagen inte är tillämplig då någon inte legitimerad yrkesutövare på en särskild boendeform på eget initiativ och utan att biträda en legitimerad yrkesutövare utför hälso- och sjukvårdsuppgifter.
Sjuksköterskan får en erinran för att hon inte kontaktade läkare.
Två av nämndens ledamöter finner det stötande att bara sjuksköterskan får disciplinpåföljd och vill att också undersköterskan får en erinran. De motiverar sin avvikande mening med att servicehuset enligt handlingarna är ”en inrättning för vård och boende” och konstaterar att den därför borde innefattas i §1 åliggandelagen punkt 2. (Där sägs att lagen omfattar ”personal verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar som medverkar i vård, behandling eller undersökning av patienter”.)
Beslutet har vunnit laga kraft. (HSAN 2425/96:B3).