Ungern hoppas på EU

Splittring och svårigheter att slå sig fri från hur det var under den gamla kommunistregimen — det är bilden av facket i Ungern idag. Och det är en av förklaringarna till dess svårigheter att påverka den pågående privatiseringen. Även inom hälso- och sjukvården diskuteras nu privata lösningar.

Om sex är för många? Ja, det tycker jag.

Gabor Borbáth är mycket bestämd när han svarar på frågan om den fackliga splittringen. Han är vicepresident i szef,
en av Ungerns sex centralorganisationer. szef bildades 1990, har närmare 400 000 medlemmar och organiserar framför allt offentliganställda, bland annat de inom hälso- och sjukvården.

Sedan tillägger han något, för till exempel Vårdförbundet, mycket främmande:

– Vi skulle behöva samordna oss mer för att klara förhandlingarna med regeringen.

Medan Vårdförbundet och många andra fackförbund i Sverige värjer sig mot statlig inblandning, skapandet av ett medlingsinstitut, ingrepp i löneförhandlingar med mera, talar facket i Ungern om behovet av trepartsmöten. De vill ha med både regeringen och arbetsgivaren i diskussioner och förhandlingar.

Gamla traditioner lever kvar
Gabor Borbáth var en av de fackföreningsledare som jag för en tid sedan träffade under ett par dagar i Budapest. Bilden var entydig: strävandet efter detta trepartssamarbete. Den känsla man fick – trots talet om fria fackföreningar – var att mycket finns kvar av traditionen från förr, då regeringen, den enda erkända fackliga organisationen och arbetsgivarna i praktiken kan sägas ha varit grenar på samma kropp: det suveränt styrande kommunistpartiet.

Samtidigt finns en annan tydlig bild som ger ett motsatt intryck: det starka behovet av att så mycket som möjligt fjärma sig från hur det var under de drygt 40 år som kommunistpartiet styrde Ungern.

Och det har skett förändringar på senare år. När jag promenerar runt i Budapest ser jag stora skillnader jämfört med hur det såg ut vid mina tidigare besök på 60- och 70-talen. Leninstatyn vid stadens kanske bredaste gata är borta. Det var vid den gatan landets styrande tittade på militärparader vid firandet av till exempel oktoberrevolutionen i Sovjet och första maj. För övrigt två helgdagar som inte längre firas.

Samma gäller sockeln intill; sockeln till den hatade Stalinstaty som slets i bitar av folkmassan hösten 1956 innan sovjetiska tanks och trupper med våld slog ner det ungerska försöket till frigörelse från Sovjetblocket.

De gamla rödvita plakaten och banderollerna med politiska slagord på bland annat husväggar lyser också helt med sin frånvaro. I stället sitter där reklamskyltar för McDonalds, Volkswagen och andra västprodukter.

Visst fanns det en del sådant redan i slutet på 1970-talet (förändringarna i Ungern började tidigare än i andra östländer, redan 1968 med det som ungrarna kallar gulaschrevolutionen).

Hilton, till exempel, fick på 70-talet bygga sitt hotell mitt bland de gamla historiska byggnaderna uppe på kullarna ovanför Donau, mitt i stadens mest kända profil bestående av slottet, den stora Mattiaskyrkan och den vackra Fiskarbastionen. Bilar från väst rullade redan då på Budapests gator och en hel del
västvaror hade kommit in i landet. Ändå är skillnaden nu mycket stor.

Gamla kommunister i ny kostym
Men trots alla förändringar, verkar en hel del av det gamla finns kvar. Man kan säga att det sitter i väggarna. Överallt i samhället – i politiken, ute i företagsledningar och i facken – påverkar gamla kommunister skeendena. De tycks bara ha bytt kostym. Eller som Karoly György, internationell sekreterare i en av de andra centralorganisationerna, msos, säger:

– De historiska såren kräver ett generationsskifte.

Det som hände åren 1988–90 när kommunistregimen föll var omtumlande inom alla områden i samhället, även inom den fackliga rörelsen. Över 2 000 olika fackföreningar uppstod på kort tid, en splittring som även om den minskat ändå finns kvar. Ett exempel: de som arbetar vid järnvägen är organiserade i 14 föreningar inom tre av de sex centralorganisationerna.
Naturligtvis innebär det problem.

– Uppdelningen är opraktisk och oekonomisk och gör det svårt för oss att hävda medlemmarnas intressen, säger Karoly György.

Facket i Ungern har det svårt i dag. Anslutningen är liten jämfört med i Sverige. Statusen är ganska låg och misstron bland landets invånare stor, bland annat beroende på hur facket arbetade under kommunisttiden.

Ointresserad regering
Inte heller regeringen, enligt vad alla jag träffade berättade, betraktar facken som något viktigt och är ganska ointresserad av kontakter med de sex centralorganisationerna.

– Vi har för de offentliganställda ett samarbetsforum tillsammans med regeringen och kommunerna och det ska enligt lagen ha regelbundna möten. Forumet finns kvar, formellt, men har inte fungerat sedan den nya regeringen tillträdde för ett par år sedan. Bara det senaste året har jag fyra gånger kallat till sammanträde. Varje gång har svaret från regeringen varit nej, trots att en domstol sagt att möten ska hållas, säger Gabor Borbáth besviket.

– För en tid sedan sa premiärministern i en radioutsändning att »facket är en del av det förflutna«, berättar Karoly György.
Regeringen har på olika sätt försökt försvaga facket. För ett par år sedan gjordes ett försök att i parlamentet driva igenom en försämring av arbetsrätten. De fackliga organisationerna fick då internationellt fackligt stöd.

– Det kom en representant från Europafacket och begärde ett möte med regeringen. Svaret blev nej. Enligt vad den här representanten berättade hade man aldrig tidigare nekats en träff med en regering, berättar Gabor Borbáth.

Det internationella stödet är viktigt. Inte minst med tanke på att en rad utländska företag sedan 1990 startat verksamhet i landet i samband med den hårda privatisering som genomförts i Ungern, liksom i de flesta länder i Östeuropa. Cirka 20 miljarder usa-dollar har pumpats in under 1990-talet.

För facken har det på flera sätt varit positivt, inte minst genom att fler jobb skapats.

Omöjligt arbeta fackligt
Samtidigt har det inneburit nya problem. In på marknaden har kommit fackföreningsfientliga företag, där det varit närmast omöjligt att arbeta fackligt. En del har varit rena lycksökare som lockats av de förmåner som erbjudits, bland annat skattelättnader, och som sedan försvunnit när vinsten blivit tillräckligt stor, utan att ha betalat ut alla löner. Andra bryter regelbundet mot de arbetsrättslagar som finns och tar hellre skadestånd. 

För att kunna sätta press på multinationella och övriga internationella företag behövs hjälp utifrån.

En stor del av den offentliga sektorn är privatiserad. Diskussioner pågår om att sälja ut det som är kvar i statlig ägo, bland annat järnvägen och motorvägarna.

Undantaget hittills är dock hälso- och sjukvården. Ett första steg togs dock nyligen i och med att en ny lag öppnade för privata läkare. Det har också förts fram idéer om att låta hela sjukhus gå över i privat ägo.

Sedan ett par år förhandlar Ungern med eu för att bli fullvärdig medlem så snabbt som möjligt och Ungern är ett av de länder som kommit längst i anslutningsförhandlingarna.

Både fackliga företrädare och representanter för regeringskansliet verkar närmast entusiastiska inför ett kommande eu-medlemskap. På något sätt verkar det som om eu betraktas som ett »Sesam, öppna dig«. Bara Ungern kommer med i eu löser sig alla problem. Bland annat tror facken att det då ska bli en bättre och mer normal relation till regeringen, och regeringen räknar med ett uppsving för ekonomin.

Kostsam miljöförbättring
Men samtidigt finns det en medvetenhet om svårigheterna. Bara att reparera den misskötta miljön till lägsta eu-standard kommer att kosta många miljarder
kronor.

Jordbruket måste reformeras och det finns en oro för att utlänningar ska driva upp priserna på jorden så att ungrare
– som har låga löner i jämförelse med i väst – inte kommer att ha råd att köpa mark. I dag får bara ungrare äga ungersk mark.

Och så gränsfrågan. Ungern vill att Rumänien ska komma med i eu samtidigt. I Rumänien finns en stor ungersk minoritet. Om Ungern ensamt blir eu-medlem måste landet bygga upp gränskontroller österut och därmed skulle det bli svårt för ungrare att som i dag röra sig fritt över gränsen.

Men hur länderna ska kunna bli eu-medlemmar samtidigt är oklart, eftersom Rumänien ligger efter i förhandlingarna med eu.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida