Unika magnetkameran ser långt in i huvudets anatomi
Den nya supermagnetkameran på Karolinska är unik i Norden. Röntgensjuksköterskan Råbert Jelvegård har varit med och startat upp den enorma maskinen som förbättrar diagnostiken för flera neurologiska sjukdomar.
I somras rullades den nya magnetkameran, med en fältstyrka på 7 tesla, in på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Flera väggar behövde öppnas upp för ändamålet. Golvet i undersökningsrummet hade redan borrats upp och en cementplatta gjutits direkt på berggrunden, för att bära kolossen som väger cirka 20 ton – utan elektronik och kylning.
De flesta magnetkameror som används kliniskt har en fältstyrka på 1,5 eller 3 tesla. I hela världen finns det ett hundratal magnetkameror på 7 tesla, varav en i Lund, men de används huvudsakligen till forskning. Det unika med kameran på Huddinge är att den innehåller den senaste tekniken och ska användas kliniskt.
Möjligheter och begränsningar
Råbert Jelvegård har i egenskap av röntgensjuksköterska och utvecklingssköterska varit med vid applikation och uppstart. Han berättar att det har gjorts studiebesök i Trondheim där det finns en liknande kamera av äldre modell. Forskare från Tyskland och England har också bistått med kunskap.
— Vi har utgått ifrån de protokoll och sekvenser som används i vanliga magnetkameror. Skillnaden med en 7 tesla är att vi behöver skicka in kraftigare radiopulser i patienten, vilket i sin tur ökar kroppsvärmen. Vi behöver väga mellan bästa möjliga bilder utan att värma patienten för mycket. I forskningssammanhang finns inte samma begränsningskrav.
Som ett mikroskop
Även om kameran alltså inte kan användas till sin fulla potential kliniskt är detaljrikedomen i bilderna enorm. Det är möjligt att se blodkärl med en upplösning på 180 mikrometer, det vill säga ner till 0,18 millimeter. Som jämförelse är levande celler ungefär 10 mikrometer. Kameran kan därför jämföras med ett mikroskop som ser långt in i hjärnans strukturer.
Den används för att undersöka patienter med eller med misstänkt neurologisk sjukdom, som MS, epilepsi, ALS, Parkinson och demens.
— Vi kan se förändringar i hjärnan i ett tidigare skede, exempelvis vid Parkinsons sjukdom. Och vi ser betydligt mindre förändringar, bland annat mycket små plack som bildas vid MS. Det öppnar för tidigare och bättre behandling, säger Råbert Jelvegård.
För både patienter och personal finns det vissa skillnader med den nya kameran jämfört med traditionell MR. Bland annat tar bildtagningen något längre tid, just för att patienten inte ska bli för varma. Hittills har cirka sju patienter undersökts per dag, för att ha marginaler om bilder behöver tas om. I takt med att personalen lär sig utrustningen kommer det bli möjligt att ta emot fler patienter.
Lugnande filmer
Det kan även krävas mer manuell handpåläggning av röntgensjuksköterskorna i manöverrummet eftersom kameran är mer känslig för störningar som påverkar bildkvalitén.
För patientens del kan det starka magnetfältet ge yrsel och metallsmak i munnen på väg in och ut ur tunneln. Det är ofarligt och övergående, men röntgensjuksköterskorna behöver lägga mer tid på att förbereda och informera patienterna innan undersökningen.
— Kameran är tre meter djup, nästan dubbelt så mycket som i traditionella system. Och öppningen som patienten åker in i är något mindre än vanligt. Trots det har vi hittills inte behövt ge någon patient lugnande. Med förberedelser går det bra. Under undersökningen får de även se filmer på gulliga kaninungar, det verkar kunna lugna vem som helst, säger Råbert Jelvegård.