Uppladdning pågår: ”Starkt stöd från yngre medlemmar”

Dagliga medlemsmöten och en demonstration på torget. I Uppsala laddar Vårdförbundets förtroendevalda och medlemmar för konflikt. ”Det är väldigt peppig stämning”, säger avdelningsordförande Kristian Hjertén. Även i Kronoberg satsar lokalavdelningen på att vinna allmänhetens stöd.

Specialistsjuksköterskan Johanna Hiltunen Bohm ligger på knä och målar en banderoll med pensel och svart färg. ”Rädda sjukvården” står det med stora bokstäver. Runt omkring finns plakat med budskap hämtade från Vårdförbundets yrkanden i de pågående avtalsförhandlingarna med arbetsgivarorganisationerna Sveriges kommuner och regioner, SKR, och Sobona.

”Tack och hej till dåliga villkor”.

”Hållbara heltider”.

”Kontorsnorm funkar inte 24/7”.

Allmänheten uppmanas att ”tuta” och ”plinga” för sjukvården när de passerar den planerade demonstrationen som sker på torsdag den 25 april klockan 16, samtidigt som Vårdförbundets mertids- och övertidsblockad ska träda i kraft.

– Tanken är att vi ska tåga från sjukhuset ner till torget, säger avdelningsordföranden Kristian Hjertén.

Vårdförbundet Uppsala har tillfälligt flyttat från sjukhusbyggnaden till den egna lokalen inne i centrum.

– Det är lättare att bedriva konfliktverksamhet här, säger Kristian Hjertén.

Får många frågor

Han har haft en intensiv period sedan Vårdförbundet varslade om stridsåtgärder den 11 april. Förra veckan hölls digitala medlemsmöten varje dag, och de fortsätter fram till torsdag.

– Det är något vi lärde oss i samband med att de skärpta reglerna kring dygnsvila trädde i kraft. Vi behöver informera ofta och på olika tider. Det digitala forumet har varit bra för att skapa närhet till medlemmarna. Både när det gällde dygnsvilan och varslet har vi fått bra respons från yngre medlemmar, det är de som förespråkar det här och som inte vill jobba lika mycket som arbetsgivarna kräver, säger Kristian Hjertén.

Mellan 30 och 80 personer har loggat in varje gång.

– Ibland sitter fyra kollegor tillsammans vid datorn när de försöker ha fikarast.

Många har frågor om konflikten, märker han.

– Samtliga fyra medlemsgrupper är duktiga på att kompensera för arbetsgivarens planering och ta mycket övertid. Nu undrar de hur det ska gå, vilka som involveras, hur de ska tänka kring oorganiserade. Särskilt de som har jour och beredskap är lite oroliga. Det är viktigt att förklara att det är arbetsgivarens ansvar att planera så att verksamheterna fungerar. Skyddsarbete ska inte ske på slentrian.

Utifrån de förtroendevaldas berättelser drar Kristian Hjertén slutsatsen att arbetsgivaren inte förberett sig tillräckligt väl på övertidsblockaden.

– Över lag är det ganska tyst. Vi hör att det fortfarande sitter uppe listor där medarbetare uppmanas att skriva upp sig på tomma pass. Samtidigt får vi bra återkoppling från chefsmedlemmar som säger att övertiden är ett stort problem och att det här är helt rätt väg att gå.

Känner stöd

Kristian Hjertén tror att konflikten kommer att bli särskilt kännbar på de ställen som redan har mycket rapporterad övertid.

– Det är bland annat på akuten, i ambulansen och på vissa vårdavdelningar som arbetsgivaren tidigare tvingats förhandla om över 200 övertidstimmar för enskilda medarbetare. De har inte den bemanning som krävs för att utföra den vård de ska, helt enkelt.

Förutom digitala möten är avdelningsstyrelsen också ute på många arbetsplatser för att möta medlemmar. Förra veckan var förbundsordförande Sineva Ribeiro med när Kristian Hjertén besökte neonatalintensiven på Akademiska sjukhuset.

– Där upplevde vi ett väldigt starkt stöd. Även röntgen har haft himla peppig stämning. När folk beslutar sig för att vara solidariska med varandra skapar det sammanhållning och lagkänsla. Det är så kul att möta de reaktionerna!

Inom Vårdförbundet Kronoberg är Karin Simonson Alm lokal konfliktledare. Hon har inte samma personella uppbackning som Kristian Hjertén.

– Här är vi två som jobbar heltid med varslet. Vi har skapat en liten grupp som samarbetar kring informationsmejl och möten. Det känns viktigt att olika grupper, som medlemmar, förtroendevalda och allmänhet får information på rätt nivå, säger hon.

I Kronoberg satsar Vårdförbundet extra hårt på att få stöd hos allmänheten just nu.

– Vi kommer bland annat att stå på ett köpcentrum och dela ut flygblad. På torsdag planerar vi att bemanna entréerna på sjukhusen i Växjö och Ljungby för att möta personal, patienter och anhöriga. Alla ska veta vad det handlar om när de ser oss.

Ovant vara avtalslös

Den här veckan har Vårdförbundet Kronoberg även drop-in-mottagning både på fackexpeditionen vid lasarettet i Ljungby och i den ”fackliga korridoren” på Centrallasarettet i Växjö.

– Vi sitter vägg i vägg med bland annat Kommunal, Vision och Saco. Det har gynnat det tvärfackliga samarbetet. Det är framför allt med Kommunal vi kan dela konflikterfarenheter. De är neutrala och har visat sig solidariska hittills, säger Karin Simonson Alm.

För henne är det en helt ny och ovanlig situation att Vårdförbundet är avtalslöst. Spänningarna mellan fack och arbetsgivare blir tydliga.

– Arbetsgivaren har svårt att acceptera varslet, det sägs rakt ut. Dialogens tid är förbi. Vi är verkligen motparter. Då har vi inga skyldigheter att vara en bidragande part och komma med lösningar och idéer. Tidigare har det alltid varit arbetsgivaren som backat, nu får de se hur det känns. Det här är en förändring som jag inte tror att den vanliga medlemmen riktigt förstår. Men om arbetsgivaren börjar tulla på stridsåtgärderna kommer vi att trappa upp. Och om de krånglar med till exempel rättsgrunden så kan vi bli mer formella och nitiska när det gäller skyddsombudsfrågor.

Karin Simonson Alm upplever att arbetsgivaren är sent ute med sina förberedelser rörande varslet.

– Vi har hört om paniklösningar, som att man styr om scheman väldigt radikalt. När klockan klämtar hinner förändringarna inte fördjupas och förankras bland medarbetarna. Vi försöker poängtera särskilt för chefer att det finns en tid efter konflikten. Gör man för många åtstramningar nu får det effekter efteråt. Redan nu slutar folk i väldigt hög grad.

Både Karin Simonson Alm i Kronoberg och Kristian Hjertén i Uppsala har märkt en stor tillströmning av medlemmar de senaste veckorna.

– Vi har redan nu ökat någon procent. Det är roligt att folk är på hugget, sedan får man hoppas att de stannar när konflikten är över, säger Karin Simonson Alm.