Uppsala har störst lönespridning
Enligt statistiken har Uppsala lyckats bäst med lönespridningen, men på Akademiska sjukhuset känner man inte igen sig. — Vi kan inte ens bli avundsjuka på varandra, säger Sara Hager, sjuksköterska.
Landstinget i Uppsala län har det största lönegapet i Sverige, 8 700 kronor. Så mycket skiljer sig lönerna i den stora majoriteten sjuksköterskor. Norrbotten ligger sist med bottennoteringen 5 450 kronor.
Men Agneta Wiberg, ordförande för förbundets avdelning i Uppsala, tycker inte att det finns något att jubla åt, bakom siffrorna döljer sig mycket låga ingångslöner. Så sent som förra året fanns det fortfarande sjuksköterskor som startade på 17 000 kronor.
– Självklart ska vi jobba för större lönespridning men inte genom att sänka ingångslönerna, säger hon.
Sjuksköterskan Sofia Lindell på Akademiska sjukhusets kirurgavdelning 70a1 tycker snarare att lönespridningen har blivit sämre med tiden. Att specialistutbilda sig hjälper inte heller.
– Jag har jobbat här i sju år men det händer inte mycket. Visst gick lönen upp en del när jag vidareutbildade mig, men det borde ha varit mycket mer, säger hon.
Risken finns annars att man tappar kompentent personal och att det får en avskräckande effekt på yngre kolleger som inte tycker det är värt att plugga vidare. De som trots allt gör det, läser mest för sin egen utvecklings skull.
Lönespannet på avdelningen är omkring 7000 kronor, exklusive chefer. Avdelningschefen Anna Karlsson skulle vilja att det var dubbelt så mycket, inte minst för att kunna belöna dem som har jobbat i två, tre år, lägger ned sin själ i arbetet och har tagit på sig olika ansvarsområden. De hamnade nästan på samma nivå som nyutbildade när ingångslönerna höjdes för ett år sedan.
– Det var bra att ingångslönerna höjdes, men tyvärr skedde det på bekostnad av lönespridningen, säger Anna Karlsson.
För snart 20 år sedan var hon som förtroendevald med och avskaffade lönetrappan. En bra och viktig milstolpe, både för att peppa sjuksköterskorna att göra ett bra jobb och utveckla vården.
– Det behövs, alla är inte lika, säger hon.
Samtidigt understryker hon att lönesättning är en komplex bedömning där det gäller att inte glömma bort exempelvis någon som är jätteduktig på omvårdnad eller har kunskap och talanger som är svåra att mäta. Tack vare att Anna Karlsson inte är någon chef som sitter och häckar på sitt rum, känner hon sina medarbetare och tycker att hon vet vad de går för. Det största problemet är pengarna.
– Om jag hade obegränsade resurser skulle jag få till ett större glapp, säger hon.
En annan viktig förklaring till att lönerna är så lika är att sjuksköterskorna betraktas som en utbytbar massa, till skillnad från läkarna som är färre och syns mer var och en. Det är sjuksköterskorna på avdelning 70a1 överens om. Samtidigt är få beredda att byta arbetsplats enbart för lönens skull. Jobbet är ju trots allt kul.
– Kanske är det därför inget händer, att vi är lite bekväma. I Uppsala dominerar landstinget som arbetsgivare och man vill ju vara kvar i stan, säger Sofia Lindell.
1. Vilka grupper borde det satsas på?
2. Vad är du själv beredd att göra för att få upp lönen?
Anna Karlsson, avdelningschef:
1. De som jobbat runt tre år. De har kommit mycket i kläm.
2. Jag skulle inte byta jobb, utbilda mig eller byta arbetsplats enbart för att få upp lönen. Jag trivs och har roliga arbetsuppgifter. Drivkraften måste vara något annat. Pengar är inte allt.
Nina Dåverklo, biträdande avdelningschef:
1. De som jobbat länge och de som har specialistutbildat sig.
2. Jag kan inte tänka mig att byta jobb bara för att få upp lönen och vidareutbildning lönar sig inte så mycket. Byta jobb skulle jag göra av andra skäl – inte för att få upp lönen.
Sofia Lindell, sjuksköterska:
1. De som jobbat lite längre, som engagerar sig och tar extra ansvar.
2. Just nu är det så roligt att jag inte vill byta jobb.
Emma Gustavsson, sjuksköterska:
1. De specialistutbildade. De borde få åtminstone 2 000 kronor för att de har vidareutbildat sig. Och de som gör något extra för avdelningen.
2. Vidareutbilda mig. Det enda som gör verklig skillnad är väl att byta yrke men det vill jag inte göra.
Sara Hager, sjuksköterska:
1. Spridningen bland dem som jobbat i 0-3 år borde öka.
2. Vidareutbilda mig, men det är främst för min egen utvecklings skull.