Utbildad personal ger bättre vård av demenshandikappade

Kunskaper om demens och demensvård är nödvändiga om personalen i äldrevården ska kunna tillfredsställa de sjukas stora behov av omvårdnad.

Befolkningsandelen äldre människor ökar i vårt land. Eftersom förekomsten av demens är starkt åldersrelaterad ökar samtidigt andelen människor med demenshandikapp. I Sverige beräknas cirka 105 000 personer lida av medelsvår till svår demens. Om man räknar in de milda formerna torde det totala antalet dementa ligga mellan 150 000 och 180 000 personer.

Kunskap är en förutsättning för ett gott omhändertagande av människor med demenshandikapp. Det finns mycket kunskap och nya forskningsrön på området som den som arbetar med demenssjuka behöver ta del av. De reguljära utbildningarna ger för närvarande inte tillräckliga kunskaper. Därför finns ett stort utbildningsbehov som måste tillfredsställas om det ska vara möjligt att höja kompetensen i demensvården.

Särskilda boendeformer för demenssjuka borde inte öppnas utan att den vårdpersonal som ska arbeta där åtminstone ges en veckas introduktionsutbildning med tyngdpunkten lagd på demenssjukdomar. Demensförbunden har i flera år sagt att personalen måste ha en grundutbildning om demenssjukdomar för att på ett professionellt sätt kunna tillfredsställa de sjukas stora behov av vård och omsorg.

I en doktorsavhandling från 1992 visar vårdforskaren Mona Kihlgren att personal som fått utbildning och handledning ger demenshandikappade patienter bättre omvårdnad än kolleger som inte fått motsvarande utbildning.

Vid utbildningscentrum på Universitetssjukhuset MAS i Malmö anordnar vi sedan 1992 utbildning om demenssjukdomar. Vi som ansvarar för etikundervisningen, det vill säga vårdlärarna Signe Andrén och Carin Skoog och sjukhusprästen Dieter Hoffmann, har hittills genomfört 80 kurser med sammanlagt 1 280 deltagare. Kurserna är mycket efterfrågade.

Vi vänder oss till alla som arbetar i äldreomsorgen – sjuksköterskor, områdeschefer, hemtjänstassistenter, undersköterskor, skötare och vårdbiträden.

Utbildningen är på 35 timmar fördelade på fem dagar. Den behandlar demenssjukdomarnas kliniska bild, omvårdnad av människor med demens, dementas rättigheter och etik, det vill säga den gamla människans livskvalitet, hur det är att vara anhörig respektive personal. Flera studiebesök ingår i utbildningen. Kurslitteraturen består av ett kompendium som utarbetats av kursledningen och som revideras varje termin när nya kunskaper finns tillgängliga.

Våra kursutvärderingar har visat att det är lättare att ge vård och omsorg när man bättre förstår den dementes beteende. Större insikt om hur de anhöriga upplever sin situation kan minska risken för konflikter mellan personal och anhöriga. Den ökade kompetensen förbättrar arbetssituationen för vårdpersonalen, vilket visar att det inte bara är patienterna som vinner på att den som vårdar har ett professionellt förhållningssätt.

Vår utbildning har fått ett gott rykte. Många deltagare söker sig hit från andra kommuner i landet. Sedan den introducerades har efterfrågan stadigt ökat. Vi vill inte sänka kvaliteten genom att minska på antalet dagar till förmån för flera deltagare, utan tycker att fem dagar utgör ett minimum. Några kursdeltagare önskar till och med att kursen skulle vara lite längre. Vi har därför planer på att starta en fördjupningskurs.

På senare tid har vi fått förfrågningar om utbildning från personal som arbetar med utvecklingsstörda i gruppboende. Utvecklingsstörda personer lever längre än tidigare och många av dem drabbas av demens. De begynnande demenssymtomen kan vara svåra att skilja från utvecklingsstörningen i sig. Därför riskerar sjukdomsutredningen att försenas.

Vi har också en studiecirkel på 40 lektionstimmar avsedd som en påbyggnadsutbildning till grundkursen med ett särskilt studiematerial. Studiecirkeln ska utmynna i ett kvalitetsarbete inom den egna verksamheten och avslutas med redovisningen av en projektplan. Projektarbeten har hittills gjorts inom följande områden:
* Hur kan måltidssituationen förbättras för demenshandikappade?

* Hur kan omhändertagandet av svårt sjuka och döende dementa förbättras?

* Hur kan omhändertagandet av anhöriga upp till flera månader efter ett dödsfall – bli bättre?

Kursdeltagarna samlas en eftermiddag ett halvår efter studiecirkelns slut för att ta del av varandras projektarbeten. Deltagarna har varit mycket nöjda med detta arbetssätt som har förhöjt arbetsglädjen och yrkesstoltheten. De har sett många möjligheter att förbättra vården och omsorgen i den egna verksamheten.

Många kursdeltagare menar att det går att underlätta arbetssituationen i demensvården genom att:
* Differentiera vården – personer med demens ska inte vårdas tillsammans med personer med andra sjukdomar.

*Alla personer med demensliknande symtom ska utredas – olika demenssjukdomar kräver olika förhållningssätt.

* Det måste finnas en gemensam vårdfilosofi som gör att alla i vårdkedjan är eniga om när sjukdomsutvecklingen kräver vård i en annan boendeform.

* Hela personalen måste få utbildning och handledning i vårdarbetet.

Varje termin ordnar vi ett heldagsseminarium. Då bjuder vi in framstående föreläsare på demensområdet.

Ett nära samarbete mellan olika yrkeskategorier är nödvändigt om man vill få en väl fungerande demensvård. Detta har vi velat stödja genom att utbilda deltagare från olika enheter tillsammans. Personal från dagverksamhet, gruppboende, sjukhem, hemtjänst och vårdcentral utbildas samtidigt. Vi har fått ett mycket positivt gensvar.

För att nå en bred kunskap om denna folksjukdom bör man även vända sig till politiker, kommunaltjänstemän, poliser, taxiförare med flera. Vår förhoppning är att det på många håll i landet ska startas utbildningar på många olika nivåer.

Vi tycker att det är arbetsgivarens ansvar att personalen får regelbunden fortbildning och handledning. Det motverkar utbrändhet och leda och är en bra investering för framtidens demensvård.

Den nya högskolan i Malmö har lagt ett förslag på en utbildning som kallas ”Demenssjukdomar – klinisk bild och omvårdnad”.