Sexuella trakasserier

Utbildaren: ”Studenterna ska få mod att säga ifrån”

Utbildaren: ”Studenterna ska få mod att säga ifrån”
Foto: Getty images

Hot, våld och trakasserier diskuteras under hela sjuksköterskeutbildningen på Linnéuniversitetet. När läraren Lena Larsson Carlstedt förbereder studenterna för en tuff verklighet ser hon en ung generation som vågar sätta gränser.

När sjuksköterskestudenterna på Linnéuniversitetet går ut på den första vfu:n inom äldrevården är det mycket nya intryck att bearbeta. För en del kan det vara första gången de jobbar kliniskt i vården. Dessutom händer det att patienter är utåtagerande på grund av exempelvis demenssjukdom. Den som utsätts kan till en början dra sig för att prata om det av rädsla för att inte bli godkänd eller för att uppfattas som besvärlig.

Lena Larsson Carlstedt, adjunkt vid Linnéuniversitetet. Foto: Linnéuniversitetet

— Vårt mål är att studenterna ska vara väl förberedda, de ska vara tränade inför svåra situationer och ha fått med sig ett mod att säga ifrån. De ska veta vem de kan vända sig till och ha med sig telefonnummer till både kontaktpersoner och eventuella myndigheter som kan behöva kopplas in. Det kan vara lite svårt i början, men det brukar bli bättre med tiden, säger Lena Larsson Carlstedt, adjunkt vid Linnéuniversitetet.

Tränar med rollspel

Hon håller kurser i hot och våld. Sedan några år tillbaka är det ett tema som löper igenom hela utbildningen, inför varje vfu. Kurslitteratur och diskussioner om bland annat våld i hemmet och orosanmälningar varvas med rollspel där studenterna får träna sig på att hantera utåtagerande personer.

— Det kan vara att jag spelar en arg patient som skriker något kränkande. De får prova att bemöta det, sedan reflekterar vi i grupp. Vad hände? Hade man kunnat göra på ett annat sätt? Många blir rädda när andra höjer rösten, därför jobbar vi mycket med lågaffektivt bemötande, säger Lena Larsson Carlstedt.

När hon själv jobbar kliniskt i vården, inom psykiatrin, är hon noga med att säga ifrån om någon beter sig illa. Men det tog många år att få råg i ryggen, när hon var nyutbildad på 90-talet stod man ut med det mesta och bagatelliserade sådant som i dag skulle kunna ha klassats som ofredande.

— Om någon knep en i rumpan sa man ”bry dig inte, han är sådan”. Få av de sjuksköterskestudenter jag träffar i dag skulle acceptera det, åtminstone har de lättare för att prata om det med andra. Det går framåt, men problemen är nog minst lika stora i dag, kanske upplevs det till och med som större för att den unga generationen är bättre på att larma, säger Lena Larsson Carlstedt.

Tips till dig som möter studenter

  • Ge studenterna ordentligt med kunskap om hot och våld, det gäller att nöta ända tills det sitter i ryggmärgen.
  • Se till att studenterna frågar efter rutiner på sina vfu-platser. Vad gör man om en patient eller kollega går över gränsen? Vad gör man om en patient far illa i hemmet? När och hur gör man en polisanmälan?
  • Skapa en lathund som studenterna kan ha med sig i fickan, med information om hur de ska agera, vem de kan vända sig till och aktuella telefonnummer.
  • En del studenter kan ha svårt att prata om jobbiga händelser. Om du ser att någon mår dåligt, ta det inte i storgrupp utan fråga enskilt först.
  • Ge inte upp om studenten inte svarar första gången, fråga igen. Det är viktigt att händelsen kommer upp till ytan så fort som möjligt, för att man ska kunna agera gentemot den som gjort fel.
  • Ta hjälp av studenthälsan om någon mår dåligt och behöver stöd.
  • Det är extra känsligt med vfu inom hemsjukvården, då man kan vara ensam i någon annans hem, och inom rättspsykiatrin, där man kan möta patienter som gjort hemska saker, vilket kan väcka mycket tankar och känslor. Här är det extra viktigt med bra rutiner och öppet samtalsklimat.

Källa: Lena Larsson Carlstedt, adjunkt vid Linnéuniversitetet.

Ett vanligt forum där känsliga händelser vädras är när studenter och lärare möts för handledning. Det kan handla om både patienter och kollegor som gått över gränsen. Det brukar ofta bli bra diskussioner, och gruppen ger den utsatta mycket stöd.

— Det är viktigt att säga ifrån direkt när något händer, antingen till ansvariga på arbetsplatsen där man gör sin vfu eller till handledaren. Det ska skrivas en avvikelse, tas upp på apt och sättas in åtgärder. Det kan vara att man under vissa omständigheter eller med vissa patienter alltid ska vara två personer, säger Lena Larsson Carlstedt.

”Om någon knep en i rumpan sa man ’bry dig inte, han är sådan.’ Få av de studenter jag träffar i dag skulle acceptera det.”

Lena Larsson Carlstedt, adjunkt vid Linnéuniversitetet

Hon upplever att de som är färdigutbildade och ger sig ut i yrkeslivet har en bra magkänsla för vad som inte är okej, och att de vet hur de ska hantera det. Men det kan bli tufft för den som kommer till en arbetsplats där det sedan länge råder en kultur av att man står ut och håller tyst. Att det blivit mer pressat i vården kan också bidra till utsatta situationer, exempelvis att kollegor inte alltid finns att tillgå.

— Jag tror och hoppas att den unga generationen kommer driva på en nödvändig förändring i hela vården. De förstår att det bara blir bättre om man vågar sätta ljuset på den här typen av arbetsmiljöproblem, de vill inte sopa något under mattan. Och skulle de stöta på motstånd har de alltid sina gamla kurskamrater att hämta stöd hos.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida