Uttorkad kvinna tömdes på 7,5 liter vätska

De anhöriga misstänkte hjärnblödning och önskade ambulans till sjukhuset medan sjuksköterskan ville vänta för att själv bedöma patienten.

Den 82-åriga kvinnan flyttade under sommaren till ett servicehus. Vid en läkarundersökning upptäcktes en tumör i buken som utreddes på onkologkliniken, men tillståndet ansågs inte kräva någon behandling.

Under hösten ökade hennes bukomfång, samtidigt som hon hade svårt att äta, besvärades av kräkningar och gick ner 15 kg i vikt.

Nya SR- och CRP-prover visade fortsatt förhöjda värden. Läkaren bedömde i oktober att de berodde på att tumören var malign, inte på någon infektion, men planerade en ny bedömning.

Vid ett besök hos mamman i november blev dottern orolig över hennes tillstånd och bad distriktssköterskan att undersöka henne.
Mamman undersöktes på det servicehus där hon bodde av en vikarierande läkare i närvaro av distriktssköterskan.

Läkaren konstaterade att patienten ätit dåligt, var trött och behövde näringsdrycker. Hon skrev också ut recept mot illamående och förstoppning.

Dagen efter mådde kvinnan sämre. De anhöriga misstänkte att hon hade fått en hjärnblödning och ville beställa ambulans till sjukhuset. En sjuksköterska kontaktades per telefon. Han önskade avvakta tills han själv kunde komma och bedöma kvinnans tillstånd. På de närståendes begäran fördes dock 82-åringen med ambulans till sjukhus. Där tappades hon på 7,5 liter vätska från buken.

Kvinnan anmälde ansvariga läkare och sjuksköterskor på servicehuset till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Hon ansåg att hon inte fått tillräckligt hjälp med att få i sig näring, trots att hennes döttrar talat med distriktssköterskan om det flera gånger.

När döttrarna hävdade att mamman var uttorkad och behövde dropp hade sjuksköterskan svarat att man inte kunde ge det på servicehus. Mamman uppmanades att dricka och äta soppor och hon fick näringsdrycker.

Den sjuksköterska som ville att de skulle avvakta med sjukhusbesöket erbjöd sig aldrig att undersöka henne. På sjukhuset  konstaterades det att kvinnan var uttorkad och hade en svår infektion.

Efter att ha tagit del av 82-åringens journaler och de anmäldas yttranden anser Ansvarsnämnden att den första läkarens bedömning i oktober var rimlig.

Den vikarierande läkaren konstaterade att kvinnan var uttorkad och mådde illa. Hon borde ha varit mer aktiv och tagit reda på hur mycket vätska 82-åringen tillgodogjort sig och om bukomfånget tilltagit eller ej. Läkaren borde antingen ha sett till att patienten fick dropp eller remitterat henne till sjukhus. Hon får en erinran.

Sjuksköterskan som var med vid besöket anses inte ha gjort något fel.

Dagen efter drabbades kvinnan av en
cerebral insulit, förmodligen av uttorkning, skriver Ansvarsnämnden. I journalanteckningen från telefonsamtalet med kvinnans dotter finns ingenting om att de anhöriga misstänkte detta.

Eftersom uppgifterna går isär om det, liksom om sjuksköterskan sagt att han ville undersöka kvinnan själv eller inte, anser nämnden inte att det är visat att han har handlat fel. Läkaren har överklagat beslutet till länsrätten.

Kvinnan visade sig ha blåscancer och en njurcysta. Hon drabbades senare också av en lågt differentierad skivepitelcancer med oklar primärtumör och avled några månader senare (HSAN 180/02:A3).