Var tredje student missnöjd med utbildningen

För kort tid på praktiken och dålig kontakt mellan skola och kliniker är brister i utbildningen som måste åtgärdas. Det är ett par av resultaten av förbundets högskoleprojekt, som nu avslutas.

2 oktober 2000

Även om de flesta av dem som studerar till sjuksköterska eller biomedicinsk analytiker är nöjda med sin utbildning tycker nästan var tredje att utbildningen de går inte motsvarar deras förväntningar.

Det visar den enkät bland studenter vid några av landets vårdhögskolor som gjordes kring årsskiftet 1999/2000 inom ramen för Vårdförbundets högskoleprojekt. En annan enkät från våren 1999 visar att sjuksköterskestudenterna är missnöjda med praktikperiodens längd. Nästan 60 procent tycker att den är för kort – bara 3 procent tycker att den är för lång. Och det trots att nästan 60 procent av studenterna hade jobbat i vården innan de började sin yrkesutbildning.

Högskoleprojektet startades våren 1999. I projektet har man främst arbetat med att undersöka kopplingen mellan teori och praktik i grundutbildningen till sjuksköterska och biomedicinsk analytiker. Projektet har också tittat på hur man kan förbättra möjligheten för medlemmarna i förbundet att studera omvårdnadsvetenskap och biomedicinsk laboratorievetenskap efter grundutbildningen. En tredje uppgift har varit att undersöka vilket inflytande studenterna har.

För lite patientarbete
En viktig arbetsmetod har varit att skicka ut enkäter till vårdhögskolor och sjuksköterskestudenter, samt att möta representanter för vårdhögskolor, arbetsgivare, studenter och Vårdförbundets lokala avdelningar i olika »högskolemöten«.

Enligt eu:s sektorsdirektiv för sjuksköterskeutbildningen ska hälften av utbildningstiden vara klinisk utbildning. Av de 120 poäng som en svensk utbildning omfattar ska alltså 60 poäng (60 veckor) vara praktiskt orienterad. Det når ingen högskola upp till. I enkäter svarar studenterna att de går på praktik i mellan 30 och 44 veckor, medan skolornas svar ligger i intervallet 30–55 veckor.

Visserligen förlängs tiden för klinisk utbildning om man lägger till praktiska moment som integrerats i den teoretiska delen av utbildningen (metodövningar, omvårdnadshandledning, kliniska uppgifter), men skolorna är ändå överens om att sjuksköterskestudentens tid i direkt patientarbete behöver öka.

För de biomedicinska analytikerna är den kliniska utbildningen genomgående på 20 poäng. Det är för kort, tycker studenterna. Eftersom det tidigare har varit ont om praktikplatser på kliniska laboratorier har många studenter dessutom gjort sin praktik på olika forskningslaboratorier. Det leder bland annat till att många lämnar skolan utan att ha haft någon patientkontakt under utbildningstiden. Visserligen tar de kliniska laboratorierna emot praktikanter i större utsträckning nu än tidigare, men det är fortfarande nästan omöjligt att få en praktikplats i primärvården.

Handledarna är givetvis nyckelpersoner i den praktiska delen av utbildningen. Högskoleprojektet konstaterar att handledarna ofta har för lite tid för att hinna utveckla handledningen som en del av sitt vardagliga arbete. Ett annat problem är att de yrkesverksamma handledarna och studenterna de ska handleda ofta har olika teoretisk kunskap.

Inrätta fler tjänster
Kopplingen mellan högskolan och den praktiska verksamheten måste också förstärkas, bland annat genom att inrätta fler tjänster som kliniska adjunkter och lektorer. I högskoleprojektets rapport skisseras vilka uppgifter kliniska adjunkter bör ha; stödja handledarna, handleda studenter, genomföra kliniska seminarier och examination samt vara en länk mellan verksamheten och högskolan.

Lektorerna bör ha huvudansvar för ämnesförankringen och för examination, bedriva forskning och utveckling samt vara med och utveckla handledningen och undervisningen.

Nästa steg i projektet är att förbundet ska ge ut en skrift om utbildningsfrågorna, baserad på enkäter och intervjuer.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida