Vårdberoende strävar efter att vara »bra« patienter

Strandberg G, Norberg A & Jansson L. Meaning of dependency on care as narrated by ten patients. Research and Theory for Nursing Practice. 2003; 17(1):65-84.

4 augusti 2003

Bakgrund: I modern tid har kampen för frihet och oberoende varit viktig för människan. Ofta ser människan med fruktan på den dag när hon inte längre klarar sig själv. Så länge hon kan
strävar hon efter att bibehålla en självständig och oberoende livsstil. Åldrande och sjukdom innebär att vi i högre grad blir beroende av andra för att kunna leva våra liv. Vanligtvis beskriver omvårdnadslitteratur beroende av vård som negativt och som ett problem som vi inte har tillräcklig kunskap om.

Syfte: Att belysa innebörden av beroende av vård som det visar sig genom tio patienters berättelser.

Metod: Intervjuer genomfördes på medicinska och kirurgiska avdelningar. Patienterna (sex män och fyra kvinnor) som deltog, hade vårdats minst 14 dagar och var mellan 41 och 84 år (median = 70). Vårdtiden var mellan 17 och 96 dagar (median = 28,5 dagar). Patienterna ombads berätta om sina erfarenheter av att vara beroende av vård. Sju av patienterna intervjuades även en vecka efter utskrivning. Intervjutexterna tolkades med hjälp av fenomenologisk-hermeneutisk metod.

Resultat och slutsatser: Innebörden av att vara beroende av vård kan förstås som att »man sågar inte av den gren man sitter på«. Det finns ingen annan utväg än att sätta sin tillit till att vårdarna ger den vård man är beroende av. Vårdarna blir »livlinor« och att få vård upplevs som det enda som är viktigt. Det är bättre att få vård, oavsett om den är god eller dålig, än att inte få någon alls. Att vara beroende av vård är att vara utsatt för och underkastad vårdarnas förmåga och välvilja. Beroendet av vård i sig självt är inget man kan göra något åt, det enda som återstår för en patient är att sträva efter att vara en »bra« patient, så att vårdarna ger den vård man är beroende av. Patienterna undanhåller opassande känslor, tankar och behov. Det finns en rädsla för att vårdarna inte hjälper om man är för fordrande och besvärlig. Det ser ut att vara ett svårt arbete för den som är beroende av vård, att lära sig hur man ska vara i mötet med de olika vårdarna. Trots att det tar mycket kraft, verkar det vara nödvändigt att göra denna ansträngning. Patienter strävar efter att få vård »utan att trampa vårdarna på tårna«. Att lära sig konsten att be om hjälp på ett passande sätt, är detsamma som ett recept på att få vård. Att ha kvaliteter som att vara smidig, flexibel och tillmötesgående gör det lättare att få vård.

Den som är beroende av vård saknar många valmöjligheter i det dagliga livet och sörjer förlusten av förmåga och människovärde. Trots detta visar patienter att de kan se och uppskatta förmågor som tidigare tagits för givna. En stor glädje finns i upptäckten att man klarar av det som förut sågs som självklarheter i tillvaron.

För korrespondens: Gunilla Strandberg, sjuksköterska, medicine doktor och lektor vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, Skeria 8, 931 87 Skellefteå.

E-post: Gunilla.Strandbergnurs.umu.se

Tel: 0910-58 53 84 Fax: 0910-58 53 87

Kommentar:
Författaren menar att bakgrunden till studien är människans längtan efter frihet, rätt att välja sin egen livsstil och att bli respekterad. Allt fler kvinnor och män lever nu avsevärt längre än den generation som är gammal i dag. Den medicinska utvecklingen har gjort det möjligt för alla i de nordiska länderna att leva oändligt mycket längre med sjukdomar som för bara ett tiotal år sedan var obotliga. Priset vi betalar för detta är vad Strandberg kallar »att vara vårdberoende«.

Hon har intervjuat tio personer som berättar att de måste lära sig ett mycket tråkigt beteende för att de ska få den vård de önskar. Kanske får de inte ens det de själva menar att de behöver för att leva ett värdigt liv, utan måste lära sig en patientroll som är helt underkastad det personalen erbjuder.

Författaren lyfter fram ett ämne som många vill kalla personalens makt och maktmissbruk. Hur mycket som är personalmakt diskuteras inte. Patienter har alltid fått »lära« sig en patientroll, det är väl beskrivet av sociologer och sjuksköterskor. Det som är intressant i dag är om vi faktiskt bör värdera de medicinska framstegen i ljuset av konsekvensen att vi själva, om vi lever längre, kanske måste betala ett mycket högt pris för detta. Strandberg skriver att »patienterna lär sig att inte såga av den gren de sitter på«, och »att inte trampa personalen på tårna«.

Man frestas att fråga sig om samhället bör utbilda befolkningen i hur man blir den perfekta patienten utan att ge avkall på sin värdighet, integritet och sina personliga valmöjligheter i den offentliga förvaltningsstruktur som sjukhus och sjukhem är.

För personer som är inlagda på stora sjukhus vet vi att logistiken och dygnsrytmen är anpassad efter personalen och inte nödvändigtvis efter patienterna. Detta är inte något nytt. Det Strandberg lyfter fram får en att fundera över om patienter har för stora förväntningar på vad samhället, här sjukhuset, ska göra för dem medan de är inlagda? Kanske personalen borde vara mycket mer konsekvent i att använda sig av en intagningsjournal som värderar och dokumenterar patientens medicinska behov, sjukvårdsåtgärder och tilläggsupplysningar om vad patienten vill ha hjälp med.

Sandbergs presentation är som sagt ingen rolig läsning. Om det faktiskt är så på våra sjukhus i dag, att patienter måste lära sig att vara »perfekta« patienter, så är det mycket allvarligt. Ett sådant påstående bör mana alla sjuksköterskor till eftertanke. Studien bör replikeras av flera andra med varierande populationer för att undersöka generaliseringseffekten av Sandbergs fynd.

Eli Haugen Bunch
sjuksköterska och docent
vid Institutt for sykepleievitenskap
vid universitetet i Oslo
E-post: e.h.bunch@sykepleievit.uio.no

 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida