Vårdetik hett ämne för forskare och författare
Stödjande av hopp mål för omvårdnadshandling
Hoppet har stor betydelse för anhöriga och personal vid vård av gravt flerfunktionshindrade barn och ungdomar. Det gör att de orkar leva och arbeta med dessa barn, skriver sjuksköterskan Christina Beckenäs-Nielsen i Hopp verkar som ett ljussken om natten, en uppsats inom omvårdnad 61–80 poäng vid Institutionen för vårdlärarutbildning på Göteborgs universitet.
Efter att ha intervjuat 18 personer ser hon i likhet med tidigare forskare stödjande av hopp som ett mål för en omvårdnadshandling. Hopp höjer livskvaliteten och verkar som antidot mot förtvivlan, sorg, misströstan, skam, skuld, depression, uppgivenhet, hopplöshet och desperation.
Etiska riktlinjer för genteknik i vården
Genetisk diagnostik bör bara ske om det ligger i den enskilda personens intresse. Undersökning av anlag för olika egenskaper bör inte ske i hälso- och sjukvården.
Användningen av gentester på foster som endast görs för att ta ställning till abort bör bara göras om det finns en ökad risk för att fostret bär på sjukdomsanlag och sådana gentester bör utvärderas noga. Barn bör bara testas för sjukdomsanlag
om det finns en effektiv behandling om sjukdomen bryter ut.
Det skriver Socialstyrelsen i Genetik och genteknik, en rapport avsedd främst som en vägledning för hälso – och sjukvårdspersonal, men också för beslutsfattarna.
Förutom etiska riktlinjer för genteknik i vården presenteras etiska frågor och intressekonflikter som kan uppstå då genteknik används i hälso- och sjukvården. Rapporten innehåller också en kunskapsöversikt, en ordlista som förklarar termer och begrepp, en lista över de lagar som rör området samt en översikt av personalens kompetensbehov vid genetisk information och vägledning. Rapporten är framtagen
på regeringens uppdrag.
Varnar för feministisk vårdetik
Borde det inte vara sjuksköterskan som beslutar hur mycket smärtlindring en lidande och döende patient behöver? Eller som skriver i journalen om en patient inte ska återupplivas? Det frågar Helga Kushe i förordet till boken Kvinnor, sjuksköterskor och etik (Thales 1999).
Sjuksköterskor vårdar patienter kontinuerligt under lång tid och är ofta på ett direkt sätt uppmärksamma på patienternas behov och önskningar, medan läkaren som bara träffar patienten flyktigt sällan har den särskilda omvårdnadsförståelse som är en förutsättning för vård av patienten.
Australiensiskan Helga Kushe hävdar att de särskilda etiska problem som sjuksköterskor ställs inför har sitt ursprung i de historiska och moraliska föreställningarna om sjuksköterskors och läkares, kvinnors och mäns roller. Utifrån två exempel på medicinska beslut i livets slutskede ifrågasätter hon det traditionella förhållandet mellan läkare och sjuksköterskor och
mellan medicin och omvårdnad.
Hon varnar för att den inom omvårdnadstänkandet växande trenden med feministisk vårdetik, kommer att förstärka
sjuksköterskans traditionellt underordnade ställning och göra det lättare att fortsätta utesluta sjuksköterskor från etiska resonemang. Då kommer sjuksköterskor inte att tillåtas stå på sig när de vill hävda legitima moraliska krav eller argumentera till förmån för dem de vårdar.
Boken är översatt av Anita Dahlgren Tännsjö och Torbjörn Tännsjö.