Vårdförbundet: »Märkligt att gå till domstol«

Kvinnor tjänar fortfarande bara 80 procent av det män tjänar, men det har visat sig svårt att vinna lönediskrimineringsmål i Arbetsdomstolen. Är det med avtal och individuella löner som löneskillnaderna ska minskas? Eller är det med hjälp av jämställdhetslagen? Fackförbund och jämställdhetsombudsman ser olika på saken.

Det blir märkligt när vi först sluter överenskommelser med motparten och sedan går till Arbetsdomstolen och säger att det vi har kommit överens om är diskriminerande, säger Mats Björck, chefsförhandlare på Vårdförbundet.

Att arbetsgivarens reaktion var stark när Vårdförbundet 1994 gjorde gemensam sak med JämO i barnmorskefallet är ingen hemlighet.

– Partsförhållandena blev kyliga, konstaterar Mats Björck.

– Vilket i det här fallet betydde att arbetsgivaren under lång tid inte ville föra någon dialog alls med Vårdförbundet.

Men arbetsgivarens negativa inställning betyder inte att förbundet aldrig kan tänkas driva ett lönediskrimineringsmål.

– Hittar vi ett sådant ärende så är domstolsvägen en väg att rätta till kvinnors lönenivå.

Men Mats Björck gör helt klart att det inte är en väg som ses som framgångsrik just nu. Och det alldeles oavsett om arbetsgivaren vägrar att föra en dialog eller ej. I stället tror Vårdförbundet på kollektivavtal och lokala avtal satta efter medarbetarsamtal mellan enskilda medlemmar och chefer nära verksamheten.

Decentraliserade och individuella löner är också en förutsättning för att kunna utnyttja de marknadskrafter som nu gynnar Vårdförbundets medlemmar, hävdar han.

– En medlem som inte är nöjd med sin lön kan sluta och få högre lön någon annanstans. Under det normativa lönesystemets tid kvittade det vart man flyttade. Lönen var ändå densamma, konstaterar Mats Björck.

Utnyttjar monopolställning
»Arbetsgivaren har ett fortsatt stort ansvar för lönebildningen«, är en formulering som inleder löneavtalet med Landstings- och Kommunförbunden. Vårdförbundets chefsförhandlare lever inte i illusionen att det är två jämnstarka parter som gemensamt sätter lönerna. Att den offentliga arbetsgivaren utnyttjar sin monopolställning genom att hålla ner lönenivåerna, anser han är ett faktum.

Han anser heller inte att dagens kollektivavtal är könsneutrala.

– Det är parternas ansvar att se till att de värderingar som finns i kollektivavtalen är könsneutrala. Det är något som förbundet kan bli bättre på.

Bästa löneläget någonsin
Mats Björck tror på förhandlingsvägen och ser det lönesystem som Vårdförbundet valt som det bästa sättet att rätta till vad han kallar det felaktiga löneläget.

– Man får inte glömma att 2000 års löneläge är det bästa relativa löneläge som medlemmarna någonsin haft.

På frågan om Vårdförbundets medlemmar är lönediskriminerade svarar Mats Björck: »Det är inte så tvärsäkert«. Han kallar dem hellre felavlönade och förklarar ordvalet med att förbundets kvinnliga medlemmar inte har lägre löner än de manliga.

– Men eftersom fler kvinnor än män arbetar inom offentlig sektor och eftersom offentlig sektor har ett lägre löneläge än privat sektor är kvinnor som grupp lönediskriminerade. Tyvärr går det inte att jämföra två helt olika sektorer enligt jämställdhetslagen. Det ser jag som en begränsning.