Vårdprogrammet i korthet

*Visa respekt. Brister vårdgivaren i hänsyn kan kvinnan känna sig avvisad eller utsatt för ett nytt övergrepp.

*Enskilt samtal. Vid misstanke om kvinnomisshandel och/
eller sexuellt våld ska mannen vänligt men bestämt avvisas. Kvinnan behöver utan påverkan få redogöra för sin situation.

*Fråga rakt på sak: »Har du blivit slagen?« Detta gäller även om kvinnan söker för diffusa symtom.

*Kroppsundersökning. Den ska utföras respektfullt, noggrant och mycket försiktigt av en erfaren läkare, helst kvinna.

* Lyssna aktivt och visa förståelse. Om kvinnan nekar till att hon misshandlats så framhåll ändå möjligheterna till hjälp.

*Kritisera inte. Varken mannen eller kvinnan ska behöva ta emot personalens egna värderingar.

*Ta reda på om det finns barn i familjen och om det i så fall finns anledning att vidta åtgärder.

*Inläggning. Erbjud alltid kvinnan att tillsammans med barnen övernatta på sjukhuset även om hennes fysiska skador inte motiverar detta. Använd övertalning om det behövs. Kvinnan behöver hjälp med att bearbeta den första krisreaktionen och skador såsom blåmärken blir mer synliga efter någon dag.

*Om kvinnan inte vill stanna kvar ska hon få tid för återbesök, helst inom någon dag och gärna till samma läkare.
lInformera om andra hjälpinstanser, som kvinnojour och kurator.

*Kalla på tolk om kvinnan är invandrare.

*Sjukvårdspersonal har anmälningsskyldighet om man bedömer att grovt våld begåtts där minsta strafftid är minst två år, till exempel våldtäkt och försök till dråp.

I vårdprogrammet finns även riktlinjer för läkare om hur
dokumentationen av skadorna ska ske. Detta för att bättre
kunna bevisa att våldet ägt rum.