”Vårdvalet bygger på att patienterna själva vet vilka behov de har”
Lagen om valfrihetssystem (LOV) skapade konkurrens inom primärvården och förvandlade patienter till kunder. I ”Du sköna nya vård” beskriver journalisten Anna Gustafsson en samhällsomvälvande politisk reform.
Varför ville du skriva en bok om vårdvalet?
– Jag har tänkt på det ganska länge. Vårdvalet har påverkat patienter, personal och hela sjukvården på systemnivå. Det är en stor reform som inte granskats tillräckligt. Den infördes snabbt och utan konsekvensanalys eller tillräcklig planerad, vetenskaplig utvärdering.
Ett mål var att öka tillgängligheten. Lyckades det?
– För vissa. Det finns en föreställning om att generellt ökad tillgång till vård ökar tillgängligheten för alla. Men det bygger på att alla patienter vet vilka behov de själva har. Gör de inte det blir systemet inte träffsäkert och därmed ojämlikt.
Du har bevakat utvecklingen länge. Vilket är ditt viktigaste avslöjande?
– Att man i Region Stockholm sedan vårdvalet infördes har släppt hela samhällsplaneringen på vissa områden. Allt ska lösa sig genom marknadslogik. Om en ny stadsdel planeras överlåts ansvaret för att det finns en vårdcentral för de nyinflyttade helt till privata aktörer. Problemet är att de privata vårdgivarna nästan enbart söker sig till Stockholms innerstad och de välbärgade kommunerna. I socioekonomiskt mer utsatta områden eller på landsbygden runt om i landet, där vårdtyngden är större och befolkningen äldre, läggs vårdcentralerna i stället ned på grund av olönsamhet.
Varför?
– Ersättningsmodellen är styckebaserad. Vårdgivarna fick, framför allt i början, ersättning med stor tonvikt på läkarbesök. För att öka lönsamheten kortades besökstiden så att man bara hinner med ett symptom per patient. Äldre och multisjuka som behöver mer tid prioriteras bort. Många jag träffat som jobbar i vården kämpar med att manövrera i systemet och samtidigt hålla fast vid yrkesetiken.
Finns det något med vårdvalet som varit positivt för personalen?
– Vissa yrkesgrupper, som barnmorskor, har fått en större arbetsmarknad. Samtidigt är det inte säkert att fler vårdgivare gynnar patienterna eller arbetsmiljön.