Pia Antonsson: Vem är det som bestämt dagordningen på sjuksköterskans arbetspass?
Många bollar i luften. En flexibel, positiv lagspelare... Vi vet att klyschorna i annonserna egentligen betyder stressigt, ansträngt och bristfälligt organiserat. Är det patientens behov, läkarens schema, eller att "det bara blev så", som bestämmer dagordningen för en sjuksköterskas schema? Det undrar specialistsjuksköterskan Pia Antonsson i sin nya läsarkrönika.
Spindeln i nätet. Många bollar i luften. En flexibel, positiv lagspelare. Flosklerna är många och luftiga när sjuksköterskor ska lockas till en arbetsplats. Men precis som att mäklarsvenskans ”fantastiska möjligheter” ofelbart innebär ”omfattande renoveringsbehov”, så vet vi vad klyschorna i annonserna egentligen betyder. Stressigt, ansträngt och bristfälligt organiserat. Att arbeta som sjuksköterska behöver inte längre vara ett kall, i meningen att man ska stå ut med bristerna för glädjen att få göra något meningsfullt. Men fortfarande präglas arbetsförhållandena av en och annan brist.
Det är de där bollarna i luften, till exempel. Bilden av en syster som ska ha koll på allt, känna till allt, fånga upp allt. Springa, leta, lösa; svara, fixa, skriva. Vara på varje boll, och inte sist på någon av dem. En spindel i nätet, någon som ska arbetsleda undersköterskor och serva läkare, och hålla patienterna vid god vigör och gott mod. Likväl har alla mina kliniska erfarenheter, oavsett hur intressanta och trivsamma de än varit i övrigt, snarare liknat flugan i nätet, snärjd av klibbiga, olösliga trådar överallt. Vem är det som bestämt dagordningen på sjuksköterskans arbetspass? Patientens behov, läkarens schema, eller ”det bara blev så”?
Nog borde det gå att planera arbetsflödet så att sjuksköterskan åtminstone några gånger under ett arbetspass har möjlighet att ge fullt fokus åt koncentrationskrävande uppgifter.
Till viss del har det förstås med arbetets natur att göra – omhändertagandet av människor i deras sköraste stunder, stora behov i komplexa vårdsituationer, i ett
arbetslag med yrken från disputerade till gymnasiekompetenta. Desto större anledning att undra varför det verkar så svårt att organisera arbetet effektivt, patientsäkert och personalvänligt. Hur kan vi då acceptera att bli avbrutna ungefär åtta gånger per timme vid läkemedelsadministration, fem till tio gånger vid omvårdnadsarbete och fjorton gånger vid journalföring? (Shan et al, 2023)
Nog borde det gå att planera arbetsflödet så att sjuksköterskan åtminstone några gånger under ett arbetspass hade möjligheten att faktiskt ge fullt fokus åt koncentrationskrävande uppgifter. Nog borde arbetsgivaren vara intresserad av effektivare användning av vår tid – särskilt när man beaktar hur svårt det är att återfå fokus efter avbrott i arbetet. I en studie från en it-avdelning beskrivs hur det tog mer än 22 minuter för arbetarna att efter ett avbrott återfå fokus på uppgiften de höll på med (Mark, 2005). Visst skiljer sig vårduppgifterna från kontorslandskapets, men nog kan man känna igen sig i svårigheten att hålla en röd tråd genom arbetsdagen.
Visserligen kan sådan task switching också leda till att man lär sig att jobba lite snabbare och utveckla sin förmåga till arbete i krävande miljöer, men framför allt upplever man ökad arbetsbörda, stress, frustration, tidspress och ansträngning (Mark, 2015). Just de fem egenskaperna har ju sällan verksamheterna som mål-
sättning. På Mora lasarett behövdes det en överläkares erfarenheter för att ta tag i ohållbar planering. När man tillsammans gjorde om arbetssättet blev resultatet mindre stress, större teamkänsla och bättre arbetsflöde.
Och därför undrar jag nu – visst finns det väl fler goda exempel på hållbar planering i vården? Effektiva lösningar som ger tid till omvårdnad och rimlig arbetsbelastning? Jag skulle gärna höra om era erfarenheter! Främst de fungerande, men även skräckexempel kan ju vara belysande. Kanske kan vi inspirera varandra? Hör gärna av dig till info@vardfokus.se
Källor:
Mark, Gonzales & Harris: No task left behind? Examining the nature of fragmented work (2005)
Mark, Gonzales & Harris: The cost of interrupted work: More speed and stress (2008)
Shan, Shang, Yan & Ye: Workflow interruption and nurses’ mental workload in electronic health record tasks: An observational study (2023)
//Pia Antonsson, specialistsjuksköterska