”Vi måste själva
göra något åt stressen”

Stress är ingen sjukdom utan en obalans i livet. Det är docenten Alexander Perskis budskap.

I Lund finns ett projekt där man studerar 100-åringar, som fortfarande är pigga till kropp och själ. Hur kommer det sig? Jo, de verkar ha levt efter 8-8-8-principen: åtta timmars sömn, åtta timmars arbete och åtta timmars fritid.

De har levt i balans, hävdade Alexander Perski, docent och chef för en stressmottagning i Stockholm.

? Det moderna missbruket är hur vi använder den egna tiden, påstod han.

För att undvika den obalans som leder till stress och ohälsa krävs en rad av vad han kallar resurser, till exempel:

• Kontroll: bland annat att ha god framförhållning, vara med i beslutsprocessen, få bra feedback och inte minst eget ansvar
• Socialt stöd: Alexander Perski menade att det är fel när en chef säger att den eller den är borta från jobbet på grund av problem hemma. Felet är, sa han, att det inte finns reserver på arbetsplatser när det uppstår problem. Det måste finnas en samverkan mellan arbetet och hemmet för att en arbetsplats ska bli bra.
• Sunda livsvanor: tillräckligt med sömn, fysisk aktivitet, regelbundna måltider samt egen tid för vänner, hobbyer och annat.

Här gjorde han en liten enkät bland publiken. Ett fåtal sa att de sovit så länge som åtta timmar natten innan. Alexander Perski sa att det inte var någon ny idé med indelningen i tre »åttatimmarsskift« ? den tanken fanns redan på Aristoteles tid i det gamla Grekland. I dag har vi, sa han, reducerat dygnssömnen till fem-sex timmar samtidigt som antalet personer med sömnsvårigheter fördubblats under de tio senaste åren.

Alexander Perski ville lägga till ytterligare en dimension: stresskänslighet. Han kallade det även prestationsbaserad självkänsla. Många är engagerade i en rad olika verksamheter, har svårt att säga nej, väljer krävande yrken och positioner. Små misslyckanden upplevs ofta som tragedier och vi har svårt att stänga av eller komma ur en fysiologisk uppvarvning.

? Även om vi lever i tuffa tider innebär det inte att vi alla blir sjuka av det. Men det krävs mycket resurser för att klara av allt. Eftersom vi inte får resurserna av varken arbetsgivare eller någon annan, måste vi själva göra något åt det. Stress är inte en sjukdom utan något vi drabbas av utifrån vårt sätt att leva. Vill vi undvika stress måste vi själva ändra våra livsvanor, sa han.