»Vi var tuffa även på 50-talet«

I år fyller Svensk sjuksköterskeförening 100 år. Inte lika länge, men väl i många år, har Karin Grundberg varit sjuksköterska. När hon blickar tillbaka ser hon ett yrke i ständig utveckling.

Det första Karin Grundberg gjorde när hon hade tagit emot sin sjuksköterskebrosch var att förlova sig. Och på dagen fyra månader senare stod bröllopet. Året var 1956. Förlovning och giftermål under utbildningstiden var inte att tänka på, även om det inte var förbjudet. Sjuksköterskeyrket sågs fortfarande av många som ett kall som inte gick att förena med hem och familj. Även om Svensk sjuksköterskeförening redan 1933 blev en fackförening, vilket innebar att kallet inte längre var sjuksköterskans enda drivkraft, tog den egentliga utvecklingen mot en profession betydligt längre tid. Fortfarande 1965 var drygt 40 procent av de yrkesverksamma sjuksköterskorna ogifta. ?

Men för Karin var det självklart att både arbeta och ha familj. Distriktssköterskan hemma i västerbottniska Lövånger var gift och hade barn, och så ville också Karin ha det.?

Även om det har gått långsamt har ändå mycket hänt sedan den dag då Karin steg ut på trappan till Uppsala sjuksköterskehem. I dag finns cirka tusen disputerade sjuksköterskor i Sverige och 60 av dem är professorer, berättade Svensk sjuksköterskeförenings ordförande Ania Willman i samband med föreningens 100-årsjubileum. Men trots att beforskningen av yrkesområdet, och därmed fördjupningen av kunskapen, har genomgått en oerhörd utveckling tycker inte Karin Grundberg att sjuksköterskans yrkesroll är så annorlunda än förr. Många var tuffa, kunniga och självständiga då också. ??

– Vi har aldrig varit en kuvad grupp sedan vi fick utbildning. Det fanns då precis som nu en del som var rädda och som var fostrade i att mannen stod främst, men så har jag aldrig sett det, säger hon. Väldigt mycket handlar om vad man har med sig hemifrån. ?

Någon överdriven respekt för svåra saker har hon heller aldrig haft.?

– Jag har vågat och det har gått bra, säger hon. ?

Så när hon senare som sjuksköterska ombads att vikariera som skolsköterska och tvekade eftersom hon inte var utbildad för det, accepterade hon när hon möttes av argumentet »du har ju fem barn«. Och den formella kompetensen skaffade hon sig förstås så småningom.??

Karin var orädd, och därmed kanske inte typisk för den tidens sjuksköterska, eller snarare kvinna. Hon hade en rektor som skrämde slag på eleverna med sin ilska och det kunde Karin inte låta passera. Hon sa ifrån.?

– Det behövs djävlaranamma-människor för att något ska bli gjort. Jag har alltid vågat stå på patienternas sida mot professorer och andra, men jag har valt mina ord och gärna använt mig av humor för att få sagt det jag vill, säger hon.??

Tuffingar har nog alltid funnits i kåren, och tur är väl det. Men som ung elev var man inte så ofta med i de allra svåraste diskussionerna. Den erfarenheten gjorde Karin på sin första praktik på sanatoriet. Eleverna skulle vara på plats halv sju på morgonen, men när Karin en morgon dök upp redan klockan sex mötte hon en förvånad avdelningssköterska på väg att dela ut patienternas morgonmedicin. Lite senare kallades Karin till skolans rektor Elisabet Dillner, som frågade henne om det hade hänt något särskilt på morgonen. »Nej«, svarade hon, »inget annat än att avdelningssköterskan blev lite överraskad när jag kom, eftersom hon stod med klänningen uppdragen och en spruta i handen.«?

Då förstod hon inte alls vad som hade hänt; långt senare insåg hon att avdelningssköterskan var morfinmissbrukare. Men trots att sådana händelser var avgörande för patienternas säkerhet talade man inte högt om det.

Sjuksköterskeföreningen hade drivit frågan om legitimation för sjuksköterskor sedan mitten av 1930-talet, men inte förrän 1958 blev det möjligt för sjuksköterskor att ansöka om legitimation. Detta trots att det sedan 1938 hade varit reglerat i lag att sjuksköterskor har ansvar för sina tjänstehandlingar och anmälningsplikt enligt lex Maria. ??

Ganska sent jämfört med till exempel usa kom omvårdnadsforskningen i gång i Sverige, något som har den allra största betydelse för att garantera patienten god och säker vård. Livsviktigt, säger Karin om att sjuksköterskor forskar. Hade hon inte haft fem barn skulle hon själv ha gjort det. ?

– Forskningen gör att vi kan begripa allt mycket bättre och att Sverige syns mer internationellt. Vi finns med i ett världssammanhang och får en internationell dialog, säger hon.

KÄLLOR:?

  • Bohm E. Okänd, godkänd, legitimerad. Svensk sjuksköterskeförenings första 50 år. Svensk sjuksköterskeförening, andra upplagan 1972.
  • Götlind A. Svensk sjuksköterske-förening 100 år. Bilder av sjuk-sköterskan. Gothia förlag 2010. ?
  • Holmdahl B. Sjuksköterskans historia. Från sjukvakterska till omvårdnadsdoktor. Liber utbildning 1994.???

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida