Ville hindra prat med pressen

Arbetsgivaren på Karolinska sjukhuset utanför Stockholm har forskat efter vem som talat med pressen. »Alla borde kunna stå för sina åsikter«, säger sjukhusdirektören Maj-Len Sundin.

Efter långvarigt missnöje sa tolv av 18 sjuksköterskor på dialysen upp sig i april. När det uppmärksammades i medierna blev ledningen irriterad. En av cheferna på dialysen gick runt och frågade vem som hade informerat medierna. Lappar sattes också upp på telefonerna om att samtal från medierna skulle hänvisas till arbetsgivaren eller till sjukhusets informationsavdelning. Vem som satte upp lapparna är ännu oklart.

Sjukhusdirektören Maj-Len Sundin säger att man inte kan eller får lägga munkavle på någon. Principiellt tycker hon att problemen ska lösas internt och inte via medierna.

? Men jag kan förstå om personalen inte upplever att vi ledare ser situationen eller tar den på allvar och känner att pressen är deras enda utväg. Då är det ett ledarskapsproblem.

Hur ser du på att en chef försökt ta reda på vem som informerat pressen, något som är förbjudet enligt lagen om meddelarskydd?

? Om du menar den här konkreta frågan känner jag inte till hur det är, men generellt kan jag väl känna att frågan närmast kommer spontant utan att det ska tolkas som censur. Skulle det vara det är det inte lagenligt.

? Samtidigt menar jag att alla borde kunna stå för sina åsikter och handlingar och argumentera för dem. I anonymiteten kan det ligga en angivarkultur som jag hoppas aldrig var lagens intention. Men skulle någon bli straffad eller uppleva sig straffad är det naturligtvis en allvarlig sak. Ingen ska straffas för sina åsikter.

Vad som nu händer är oklart. Vårdförbundet har begärt en förhandling med sjukhusledningen om det inträffade.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida