”Visst är det vårt ansvar”
Ingrid Mårselius är personalchef på Sörmlands södra hälso- och sjukvårdsområde och hon talar även för landstingets personaldirektör när hon säger att problemet utbrändhet definitivt är hennes bord. Som arbetsgivarrepresentant ser hon det som sin roll att se problemet och ge tid och utrymme för att lösa det.
Ingrid Mårselius reagerar på begreppet utbrändhet som hon ofta tycker ger en bild av att det är enskilda medarbetare det är fel på, inte arbetsmiljön. Man måste börja tala om vilka förutsättningar som finns i dagens sjukvård och vilken ambitionsnivå som är rimlig. För henne är det inte alls självklart att det är personalen som ska betala priset av neddragningarna med försämrad hälsa. Om vårdkvaliteten ska ligga på dagens nivå så måste det till både mer resurser och nya arbetssätt i sjukvården. ”Det vi gjorde för tio år sedan kanske inte håller i dag”, säger Ingrid Mårselius. Görs inte något tycker hon att det är dags att fundera över om inte ambitionsnivån i vården måste sänkas.
Också i Nyköping är det överbeläggningar och brist på vikarier. Många anställda är trötta – fysiskt och psykiskt.
För att försöka motverka utbrändhet startar man på fyra sammanslagna vårdavdelningar i höst ett projekt för kompetensutveckling. Kontinuerlig sådan kan vara ett sätt att slippa bli utbränd, säger Ingrid Mårselius. Liksom möjlighet att påverka sin arbetssituation. Alla medarbetare kommer att bjudas in till olika seminarier om den psykosociala arbetsmiljön och mellan seminarierna kommer de att få tid till reflexion. Sedan får de välja vilken fråga de vill fortsätta att arbeta med och även vara med och utforma hur de vill arbeta vidare.
För dyrt att inte bry sig
En sådan här satsning kostar pengar, men ”vi har inte råd att inte bry oss”, säger Ingrid Mårselius. ”Personalen är vår viktigaste resurs och vi måste visa det.” Pengarna kommer från olika håll: en del har man satsat från central förvaltning, en del är kompetenspengar och en del har man fått hjälp med från EU.
Ingrid Mårselius har ingen illusion om att det är lätt att stärka medarbetarskapet och få alla att känna att de omfattas av ett gemensamt mål. Men ambitionen är hög och om arbetsgivaren på central nivå medverkar till att tid avsätts tror hon att det kan lyckas. Hon har sett, under en ”kick-off”, att det finns en enorm kraft bland personalen. De vill så mycket, säger hon. Den viljan tänker man ta vara på i Sörmland.