»Vittberömde och kärälsklige Herr fader«

6 november 2000

Enligt sägnen ska Galilei sedan han av inkvisitionen tvingats förneka sina epokgörande upptäckter om hur jorden rörde sig mot solen – de stred mot vad Bibeln lärde ut om jorden som världsalltets centrum – ha mumlat: »och likväl rör hon sig«. Dava Sobel är övertygad om att han inte gjorde det – det skulle ha stridit mot hela hans personlighet. Galileo Galilei var varmt troende katolik. Samtidigt var han en av världshistoriens mest djupsinniga vetenskapsmän. Han lät bli att gifta sig med modern till sina barn för att det kunde skada hans karriär, drog tveklöst i de rätta trådarna för att trygga sin egen och barnens ekonomi, skrev underdåniga försättsblad om det kunde främja hans sak. Men han brast aldrig i omtanke om barnen, särskilt inte gentemot äldsta dottern, som var nunna i ett strängt kloster.
    
»Hela tiden medan Galilei skapade den moderna fysiken, undervisade furstar i matematik, upptäckte nya fenomen på himlavalvet, publicerade populärvetenskapliga böcker och försvarade sina djärva teorier mot fienderna i etablissemanget, köpte han alltså tråd åt syster Luisa, valde orgelmusik åt moder Achillea, skickade matpaket och försåg kök och apotek med citrusfrukter, vin och rosmarin från egna odlingar.«
    
Galileo Galilei är bokens huvudperson, men Maria Celeste spelar en viktig roll. I de brev som återges i boken betygar hon honom sin kärlek, tillgivenhet och beundran – och lindar honom samtidigt kring sitt finger med sina önskningar om olika bidrag till sina egna och klostrets behov. Och varje brev inleds med överskriften »Vittberömde och kärälsklige Herr fader«.

Författare Dava Sobel
Titel Galileos dotter,
410 sidor 
Förlag Wahlström & Widstrand 2000
Cirkapris 353 kronor 
ISBN 91-4617-680-2

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida