Brister i bedömningen av äldres hälsoproblem

Brister i bedömningen av äldres hälsoproblem
Staffan Karlsson

När biståndshandläggare och sjuksköterskor bedömer den äldres behov av hjälp missar de ofta hälsoproblem som kan vara orsaken till hjälpbehovet. Det visar sjuksköterskan Staffan Karlsson i sin avhandling.

20 oktober 2008

I en av studierna intervjuades drygt 150 äldre om sina behov av hjälp från kommunen. Dels om praktiska saker som hygien och städning, dels om hälsoproblem.

De äldres beskrivningar av praktiska hjälpbehov stämde i stort sett överens med de behovsbedömningar som hade gjorts av sjuksköterskor och biståndshandläggare.
Det gjorde däremot inte de äldres beskrivningar av hur de hade det med den egna hälsan.

Besvär blir aldrig upptäckta

De berättade om yrsel, smärta, urininkontinens, nedsatt rörelseförmåga, oro och depressiva besvär; problem som sällan fanns noterade i de behovsbedömningar som hade gjorts. De var framför allt fokuserade på de äldres adl, kognitiva förmåga och informell vård.

Staffan Karlsson, som är adjunkt vid Lunds universitet, konstaterar att de äldre har besvär som aldrig blir upptäckta och att det är allvarligt. Dels ger besvären sämre livskvalitet, dels orsakar de onödigt stora vårdbehov, eftersom det kan vara hälsoproblemen som gör att de behöver hjälp.

Drar sig för att fråga

Varför de äldres hälsoproblem missas tror han beror två saker, dels socialtjänstlagens utformning – där det främst talas om praktisk hjälp – dels en överdriven respekt för den äldres integritet, som kan göra att en del drar sig för att fråga.

Bedömningen görs utifrån den hjälp den äldre frågar efter, och det handlar om praktiska saker som till exempel städning eller personlig vård.

– Det görs ingen helhetsbedömning; man går inte igenom orsakerna till hjälpbehovet och hittar därför inte hälsoproblemen. Det som efterfrågas matchas med det som kommunen kan erbjuda, säger Staffan Karlsson.

”Gör helhetsbedömning”

Hans förslag på lösning är att en helhetsbedömning görs med hjälp av ett instrument där den äldres förmåga, hälsoproblem och vad informella vårdgivare kan bistå med redovisas.

– Det är viktigt att kommunen samarbetar med eventuella informella vårdgivare: ger stöd, informerar och handleder. I dag räknar man med deras insatser, men de redovisas inte i beslutet. Det behöver bli öppet och tydligt.

Att socialtjänstlagen säger att den som söker ska få den hjälp som han eller hon inte kan få på annat sätt har tolkats som att närstående ska ge viss hjälp, men det kan kommunen aldrig kräva, poängterar Staffan Karlsson.

– Det finns det inte lagstöd för. Det är en tolkning av socialtjänstlagen som lagstiftaren inte avsåg.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida