Defibrillatorn – den hjärtsjukes livlina

Personer som har fått en defibrillator inopererad känner sig både tacksamma och trygga. Men de önskar mer information och stöd från sjukvården.

Sjuksköterskan Kärstin Bolse vid Högskolan i Halmstad lägger i dag fram sin avhandling Caring för patients with an implantable cardioverter defibrillator. Experiences of patients and healthcare professionals vid Linköpings universitet.

I sina studier har hon undersökt hur personer som riskerar hjärtstopp på grund av ventrikelarytmier upplever sin tillvaro före och efter att de har fått en implanterbar defibrillator (ICD) inopererad. Både patienternas och vårdpersonalens perspektiv belyses.

Vill ha mer stöd från vården

I studien ingår patienter från USA och Sverige. De amerikanska och de svenska patienterna upplevde den pre- och postoperativa vården lika bra. De amerikanska patienterna var mer tillfredsställda med sin livssituation när det gällde hälsa/funktion samt socio-ekonomisk och psykologisk/andlig dimension än de svenska patienterna både före och efter implantationen. Däremot upplevde de amerikanska patienterna en större otrygghet i livssituationen efter ICD-implantationen, medan de svenska patienternas otrygghet var större före.

Patienterna kände sig säkra och tacksamma men beroende av sin ICD. Framtidstro beskrev de som betydelsefullt liksom förmåga att anpassa sig och göra det bästa av sin livssituation, och de önskade mer information och ett stödjande nätverk.  

Mer strukturerad information behövs

Kärstin Bolse har också intervjuat läkare och sjuksköterskor från de svenska kliniker där ICD-operationer görs och där också patienterna följs upp. De vill ha tillgång till mer strukturerad information som de kan använda i vården av dessa patienter och de strävar efter att ge kompetent och individanpassad vård utifrån ett helhetsperspektiv.

– Avhandlingen kan ge en ökad förståelse för patientens livssituation och användas för att överväga rutiner och förbättra framtida vård för att stärka patienternas förutsättningar för ett optimalt välbefinnande, säger hon.