Diakonerna i Älmhult kämpar för demensboenden
I Älmhult finns inga boenden särskilt avsedda för personer med demenssjukdom. Diakonigruppen protesterar nu ända upp på regeringsnivå. Kommunen anser att demensteam är en bättre lösning.
Diakonigruppen i Älmhults församling protesterar mot att kommunen inte erbjuder särskilda avdelningar för personer med demens. I stället vårdas de på samma boenden som personer som inte har demens.
I juni 2010 lämnade diakonigruppen ett medborgarförslag till politikerna i kommunen om att de skulle arbeta på ett boende i en vecka för att få insikt i hur personalen planerar och gör sitt jobb.
– Vi tyckte att de behövde se verkligheten, säger diakonen Agneta Grimberg.
Förslaget avslogs.
Vädjar till regeringen
Nu vädjar de till regeringen. I ett brev till äldreminister Maria Larsson ber diakonigruppen i Älmhults församling, med Agneta Grimberg i spetsen, om vägledning om hur de ska gå vidare.
Diakonigruppens tanke är inte att personer som redan bor på ett boende ska flytta till ett annat boende när de drabbas av en demenssjukdom, utan att de som har en demenssjukdom redan vid flytten från det egna boendet ska få plats på ett boende som är avsett just för demenssjuka personer.
Detta för att de ska få så god omvårdnad som möjligt, utifrån sina behov. Den idén har de också har stöd för i Socialstyrelsens riktlinjer.
Demensteam ger stöd
Men Älmhults kommun har valt ett eget sätt att anpassa alla boenden för vård av personer med demens. I stället för särskilda demensboenden finns ett demensteam som flyttar runt för att de boende ska slippa.
Teamet består av undersköterskor som är särskilt intresserade av att arbeta med demensvård, och som kan stärka och stödja personalen vid de olika boendena.
Teamet kan också handleda sina kolleger. Teamet får i sin tur stöd av en demenssjuksköterska.
Kommunen har tidigare prövat att ha ett särskilt boende för demenssjuka personer, men den här modellen tycker Carina Elmefall, som är områdeschef för kommunens äldreomsorg, är den bästa.
– Det fungerar inte i praktiken att ha ett särskilt boende för demenssjuka. Det finns inte alltid plats och då får de ändå flytta runt. Vi anser att man ska få lika god omsorg oavsett var man bor.
Enstaka icke dementa
Diakonen Agneta Grimberg nöjer sig dock inte med detta. På de två av kommunens boenden som finns i hennes närhet är så gott som samtliga samtliga personer dementa. Det tycker hon är tragiskt.
Mårten Davidsson är tillförordnad ordförande i Riksföreningen för medicinskt ansvariga sjuksköterskor. Han anser att en individuell bedömning ska vara grunden. Utifrån den ska man sedan erbjuda det boende som är bäst lämpat för den aktuella personen. Oavsett boendeform ska personalen ha tillräcklig kompetens för att kunna ta hand om och vårda personen.
– Primärt tycker jag att en person med demenssjukdom inte bör placeras på ett boende för icke dementa, säger han.