Dubbelfelpå vårdcentralen

Jonas Helgesson är van vid särbehandling och människors fördomar. Men när läkaren på vårdcentralen bara ser hans cp-skada och inte den åkomma Jonas söker för förvånas till och med han.

25 februari 2010

Jag har haft ont i magen länge nu. Det är nog dags att kolla upp det, tänker jag.?Så återigen tar jag mod till mig och ringer numret till vårdcentralen. För det är mod som krävs. Det tar nämligen på krafterna för en cp-skadad att prata med och träffa en massa män­niskor. Man tenderar nämligen hela tiden att sättas i en box, ett cp-fack, där särbehandlingen, översnällheten och en hel del fördomar och myter frodas.?

Jag brukar skämtsamt säga att om det hade funnits ett »Anonyma cp-skadades riksförbund« hade jag utan tvekan varit den första medlemmen. Fatta vad härligt att kunna gå på en fest och smälta in bland de andra gästerna utan frågor som: »Hur mycket har du druckit egentligen?« Och fatta vad härligt att gå på gågatan utan att ett tonårsgäng pekar mot mig, och vad underbart det hade varit att kunna sälja en begagnad bil utan besvärliga frågor om vem den egentliga ägaren är.?

Jag var nyligen med på en svensexa. Det var en egendomlig känsla när jag upptäckte att människ­or tittade mer på mig än på honom som skulle gifta sig. Här ska tilläggas att han hade kjol och uppstoppade bröst…??

Så fort en cp-skadad lämnar sin lägenhet är han eller hon ett levande studieobjekt. Så skedde också den här dagen. Folk verkar tycka att jag är extremt snygg, tänker jag, när jag – för smärtans skull – håller mig för magen. Men jag är van. Jag går på bussen och för en gångs skull sätter jag mig på handikappsätet.?

Ibland intalar jag mig själv att folk tittar bara för att jag är så snygg (funkar dåligt på måndag morgon). Andra dagar, när människ­or tittar lite för mycket, går jag fram till personen i fråga och frågar lugnt och stilla vad det är han eller hon tittar på. Inte för att skapa konfrontation utan för att skapa ett samtal om livet – om att alla människor är olika, men unika. De samtalen brukar sluta enastående bra för jag har märkt att ytterst få människor är rent elaka, de behöver bara vänja sig lite vid tanken att alla inte är precis som de. ?

Så det kanske är jobbigt att synas men det är enligt mig det enda sättet att börja bli en större del av samhället. Och vissa dagar har man ju inget val heller – när magen gör ont av någon konstig anledning.??

Väl på vårdcentralen är det kö men till slut får jag tala med en läkare. Han säger: »Jonas Helgeson, är det du?« »Ja«, säger jag. Väl inne på rummet tittar han länge på mig att frågar till slut: »Öh, killen, är allt okej?« ?

Jag tycker att det är en konstig fråga. Är allt okej? Vad svarar man på det? Själva anledningen till att man besöker en läkare är väl att allt inte är okej. Ändå kan jag spåra i hans ansiktsuttryck att det inte var själva det aktuella sjukdomsläget han ställde frågan om.?

Läkaren fortsätter: »Har du haft detta länge?« Samtidigt drar han i mina armar, mer än obekantskapen tillåter. »Du verkar lite ostabil… kan du vicka på knäna? Har du reflexer, ja sådär ja… bra…«?

Jag häpnar ännu mer. Vad i herrens namn håller den manlige läkaren i 45-årsåldern på med? Han har inte frågat något om magen än, konstigt, det är det jag har sagt till sjuksköterskan att jag är här för. ?

Det är lätt att det blir dubbelfel när man är cp-skadad. Ta bara det här med våren – och allergin som kommer med den. Jag är rätt pollenallergisk och det kommer snoranfall när jag minst vill. Människor som ser mig ryggar tillbaka och tittar ännu mer. Det förstärker att jag är onormal. »Han talar inte bara lite spooky, han snorar också något otroligt…«?

Tillbaka till vårdcentralen:?

»Hur länge har du haft din skada?«, frågar läkaren uppmanande. »Du har ju svårt att tala också.«?

»Ja, jag har haft den länge«, säger jag, utan att fatta varför jag behöver berätta. »Ändå sen födelsen faktiskt – men du, varför gör du så här? Det är ju magen som värker. Kan det vara magkatarr, stress kanske… Vad tror du?«?

Medan läkaren ytterligare undersöker mina spastiska rörelser säger han plötsligt:?»Har du ont i magen också?« och låter överraskad.?

Snacka om dubbelfel…

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida