Felbedömde gravids andnöd

Sjuksköterskan bedömde att kvinnan snabbt behövde komma till sjukhus eftersom hon hade andnöd som inte gick att häva. Men kvinnan fick ta sig ned för trappan själv.

Den 38-åriga kvinnan var gravid i vecka 17 då hon en morgon vaknade med svår andfåddhet.

Några veckor tidigare hade kvinnan börjat bli andfådd och känna sig allmänt trött. Hon hade konsulterat barnmorskemottagningen och fått lugnande besked. Men den här gången tillkallade maken ambulans. Personalen bedömde tillståndet som ångest­utlöst hyperventilation. De gav patienten syrgas och förde henne till sjukhuset men där försämrades hennes tillstånd snabbt, med tryckfall och medvetandepåverkan. Återupplivningsförsöken var förgäves.

Obduktionen visade flera lungembo­lier, både färska och äldre. Kvinnans make anmälde barnmorskan på mödra­hälsovården och ambulanspersonalen till Ansvarsnämnden.

Han hävdade att personalen lät hans fru andas i en plastpåse och att hon sedan själv fick kämpa sig ned för trapporna från sovrummet på andra våningen. Maken hade efter händelsen läst på och förstått att andnöd vid graviditet kan vara symtom på livshotande lungpropp som ska behandlas med rikligt med syrgas och snabb transport till sjukhus.

Sjuksköterskan skrev till nämnden att det var ambulanssjukvårdarens förslag att kvinnan skulle andas i en plastpåse. Själv konstaterade hon att patienten behövde komma till sjukhus snarast, eftersom andnöden inte gick att häva. Det var patienten som önskade ta sig ned för trappan själv, skrev hon.

Nämnden tar inte upp anmälan mot barnmorskan eftersom det bara var fem dagar kvar av preskriptionstiden på två år då hon nåddes av anmälan. Enligt nämnden hade barnmorskan inte haft någon kontakt med kvinnan under de fem dagarna före händelsen. Ambulanssjukvårdaren är inte längre hälso- och sjukvårdspersonal och nämnden anser att det saknas skäl att pröva anmälan mot honom.

hsan konstaterar att uppgifterna går isär om händelseförloppet och om vad som sades i samband med ambulanshämtningen. Men enligt sjukskötersk­an var både syrgasmättnad och blodtryck normala då hon anlände. Hon beslutade ändå att kvinnan snabbt skulle till sjukhus.

Det var inte fel att låta henne gå nedför trappan, anser nämnden och lämnar anmälan utan åtgärd. Maken överklagade beslutet till länsrätten (hsan 2007/3702:a4).

Kommentar: Ska göra egen bedömning

– Fallet visar hur viktigt det är att ambulansteamet baserar sitt agerande på en självständig och professionell bedömning, kommenterar ambulanssjuksköterskan och doktoranden Anders Bremer.

–Tyvärr tycker jag mig läsa mellan raderna att teamet delvis drog åt olika håll och att sjuksköterskan hade svårt att ta kommandot.

– Att larmcentralen inte bedömde kvinnans tillstånd som livshotande får inte styra teamets bedömning. Däremot är det enligt min erfarenhet viktigt att se makens beslut att tidigt på morgonen ringa efter ambulans som en larmsignal i sig.

– Väl på plats måste teamet basera agerandet på egna observationer i mötet med patienten, de mätningar som görs, och den anamnes som går att få fram genom kvinnan och maken. Därefter måste rätt slutsatser dras utifrån en helhetsbedömning, säger Anders Bremer.

Vid den första bedömningen konstaterades det att kvinnan hade andnöd, var snabbandad och blek. Dessutom hade hon svårt att gå.

– Sjuksköterskan konstaterade helt riktigt att kvinnan snarast behövde komma till sjukhuset men beslutet att låta den gravida och andningspåverkade kvinnan anstränga sig i onödan är felaktigt. Det är inte god vård enligt min uppfattning.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida