Inledaren

Det är inte lätt att fånga den mänskliga komplexiteten i en samling enkla manualer. Varför ska till exempel överansträngning beskrivas som en medicinsk diagnos?

Den förra regeringen drog i gång arbetet med att hjälpa läkarna att få mer enhetliga regler för hur långa sjukskrivningar olika diagnoser kan kräva. Den nya regeringen fortsatte arbetet och Socialstyrelsen började ta fram riktlinjer. När det detaljerade förslaget till lista blev känt i somras hängde debattörer genast på och ifrågasatte det hela, vilket ledde till att regeringen backade och lät Socialstyrelsen få mer tid att utreda frågan.

Debatten kom inte överraskande för de inblandade experterna. Redan i våras uttryckte Socialstyrelsens utredare Jan Larsson att arbetet var kontroversiellt, och han varnade för att tillämpa de nya riktlinjerna för strikt, inte minst för att vetenskapliga belägg saknas för hur framgångsrikt det är att sjukskriva vid olika diagnoser.

När förslaget till riktlinjer prövades på några vårdcentraler visade det sig mycket riktigt att de är svåra att använda, speciellt vid sjukdomsfall med mer diffusa symtom som utmattningsdepression. Läkarna har önskat att reglerna ska bli ännu enklare, för att bli lättare att tillämpa.

Ännu enklare? Jag ser framför mig allmänläkaren som med den långa kön av väntande patienter snabbt och enkelt ska kunna kolla i sina riktlinjer vilken sjukskrivning som är lämplig för den sjuke. Ett enkelt, »statligt reglerat« besked som väger tungt i kommunikationen med patienten.

Varför inte utvärdera patienternas upplevelser av de nya riktlinjerna?

Att komma ut från ett kort besök hos läkaren med ett läkemedelsrecept och en sjukskrivning, hur statligt sanktionerad den än är, snarare ökar än minskar förvirringen för patienten. Den stora mängden sjukskrivningar för värk och utmattning kräver helt andra åtgärder än enklare regler för den sjukskrivande läkaren.

Bakgrunden till ett utmattningssyndrom är oftast komplex, med både yrkesrelaterade och personliga problem. Den sjuke har själv inte alltid insikt i hur allt hänger ihop. Då krävs ett mänskligt möte, ett vårdmöte där den sjuke blir sedd och kan få hjälp att reda ut sin situation. Det kan vara med en insiktsfull läkare, men lika gärna med någon annan inom vården med goda kunskaper.
Medikaliseringen av människors livsvillkor riskerar att låsa in ohälsa i stället för att uppmuntra det friska.

Varför heter det till exempel »mild utmattningsdepression«? I alla tider har människor varit överansträngda. Att tala om överansträngning med den vårdsökande kan ge helt andra samtal och insikter än ett besked om en
diagnos ur en manual. 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida