INLEDAREN

Anna vågade inte gå och handla, hon trodde att affären skulle explodera runt henne. I den nya psykosvården fick hon till sist stödet att ändå försöka. ?

När jag läser den fina historien om Anna minns jag de stora psykiatriska institutionerna som ännu fanns i Sverige på 70-talet. Flera av de institutionaliserade patienterna hade säkert varit en Anna en gång i tiden. En skör ung människa som själsligt gick sönder när kraven ökade på att kapa banden med familjen och bygga upp ett eget liv. Kronikerna i sina blå och beiga sjukhuskläder som gick i en lång rad ledda av personalen, finns kvar på min näthinna. Tack och lov att den tiden är förbi!?Men även om institutionerna las ned så försvann ju inte psykoserna. Många upptäcktes alltför sent och det skapades ändå nya kroniker. De fanns inte längre i gamla kaserner som gjorts om till mentalsjukhus men placerades alltför ofta ensamma i torftiga lägenheter.

Därför är det så glädjande att se försöken att fånga upp psykospatienter i ett tidigt stadium för att få en bättreprognos och förkorta sjukdomstiden. I Malmö arbetar Nip-teamet med målsättningen att nå alla nyinsjuknade inom 24 timmar (och når målet till 70 procent). I det mer glesbefolkade Norge har man kommit på att annonsera efter nyinsjuknade med till exempel frågan: »Hör du röster?« På det viset har tiden mellan insjuknande och behandling minskat från 26 till 4,5 veckor (sidan 60-62). Ett minskat lidande för den enskilde, en chans att på sikt kunna leva ett normalt liv och en tillfredsställelse för vårdpersonalen att se resultat av insatserna. Men också en fantastisk samhällsekonomisk vinst!??

I det här numret av Vårdfacket ser vi djupare på den ekonomiska krisen. Hur den skiljer sig från 90-talets ekonomiska nedgång. Vad experterna som var med då säger om dagens läge för vården.?

Alla är eniga om att det inte är en framkomlig väg att dra ned på personal eller vårdplatser generellt. Det finns inte längre någon luft i systemet, som på 90-talet (sidan 34–36.) Det som återstår är satsningar på vårdutveckling, ett långsiktigt, engagerat arbete där forskningsresultat och goda idéer kan tas till vara. Ett långsiktigt arbete som kräver arbetsro! I en situation med kortsiktigt tänkande och sparpaket i panik skapas ingen kreativ miljö, bara oro och negativa känslor.?

En enorm mängd utvecklingsprojekt pågår i vården för att effektivisera, och förbättra för patienterna. Och det verkar vårdgivarna, åtminstone centralt, också vilja ta vara på. I skl:s nyligen presenterade ekonomiska rapport för året kan man läsa: »Den personal som sektorn tvingas säga upp kanske behövs igen om ett par år. Dessutom kan alltför snabba neddragningar motverka det utvecklingsarbete som bedrivs i syfte att förbättra effektiviteten på längre sikt.«