Jättesatsning på kvalitet — men var finns patientinflytandet?

I Sverige ska alla patienter få vara delaktiga i sin vård. Det gäller sällan inom rättspsykiatrin, ändå har regeringen satsat mycket pengar på att utveckla vården. ?

Att välja middagsmat och själv vara med och laga den är vardag för de flesta, men ofta en lyx inom rättspsykiatrin. De långa vårdtiderna gör att Ulf Esbro, projektsamordnare på RFHL, Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, utropar maten som kärnfrågan för patienterna på rättspsykiatriska institutioner. ?

Han har gjort en förstudie om rättspsykiatriska patienters medinflytande i vårdvardagen och kan konstatera att det är få förunnat att ha något större inflytande på maten som serveras. För sin studie besökte Ulf Esbro ett 20-tal sjukhus och slutsatsen är att medinflytandet är minimalt — med få undantag. ?Han har sett att morgon- och veckomöten, som skulle kunna erbjuda ett tillfälle att diskutera mat och fritidssysselsättningar eller resonera om värdegrund och vårdinnehåll, ofta är rena informationsträffar. Vid sina besök mötte han verksamhetschefer som hävdade att patienterna aldrig har några idéer, varken kollektivt eller enskilt. ?

Ändå har delaktighet och medinflytande funnits med som ett mål inom rättspsykiatrin sedan länge. I Socialstyrelsens tio år gamla föreskrifter och allmänna råd (2000:12) sägs att rättspsykiatrin ska ”fokusera på insatser som är brottsförebyggande och patientens delaktighet och inflytande ska även tillgodoses.” Någon uppföljning av efterlevnaden har inte gjorts. ??

Regeringen är tydlig med att den vill ha en kvalitetshöjning; SKL, Sveriges kommuner och landsting, får 50 miljoner kronor om året i tre år för att utveckla kvaliteten inom den psykiatriska tvångsvården. Nyligen presenterade SKL en nationell kartläggning av den psykiatriska heldygnsvården som regeringen hade beställt. Där finns inte patienternas syn på vården med, trots att patient-, brukar- och anhörigorganisationer har legat på för att få med det perspektivet. ”Det hade självklart ökat kartläggningens styrka men var inte möjligt inom den ram som fanns”, skriver rapportförfattarna. ?

En bromskloss för att patienterna ska få delaktighet och medinflytande är själva uppbyggnaden av vården, konstaterar psykiatrisjuksköterskan och forskaren Ulrica Hörberg vid Linnéuniversitetet. I avhandlingen Att vårdas eller fostras visar hon att den rättspsykiatriska vårdkulturen vilar på ett föråldrat system av straff och belöningar. ?

Avhandlingen från 2008 är visserligen gjord på en enda klinik men när Ulrica Hörberg har berättat om sina fynd i olika sammanhang och mött vårdare och chefer från många andra kliniker i landet har hon fått veta att de känner igen mycket.?

— Det är ett effektivt sätt att hantera människor, få dem att sköta sig, och få verksamheten på avdelningen att fungera. Men ur patientperspektiv är det en skenvård som det gäller att hantera och överleva. ??

Eftersom fostran genom disciplin är så framträdande tas inte möjligheten att skapa ett gott klimat och tillit genom möten till vara. Nu hoppas hon på en förändring, där värdegrundsfrågor och ett tydligt patientperspektiv lyfts fram.

— Då blir det tydligt att det inte går att vårda utan att ha patienten med sig. Jag hoppas att goda exempel kan spridas som ringar på vatten.